January
Tuesday 19 March 2013 photo 1/1
|
Change
Hejsan. Tyckte att denna grupp behöver en ny bild, så tänkte skriva lite lite om min autism och hur det har format mig av hur den jag är :)
Mitt namn är Jimmy Andersson, är 25 år.
Jag fick diagnosen 'lindrig autism' när jag gick i femman, och har under åren genom den hårda vägen lära mig vilka sociala begränsningar jag har, emot vad andra har. Hoppas du orkar läsa, hoppas man får med allt också.
Det som är väldigt självklart för andra, är inte alltid det för mig. Eftersom jag tar mycket bokstavligen och har otroligt svårt att läsa kroppsspråket, även om jag själv har ett uppenbart kroppsspråk, vilket gör att man jämt vill ha mycket bekräftat. Det har medfört att man jämt är och alltid kommer vara nojjig, sentimental och tänka för mycket. Så behöver alltid få rakhet, ärlighet även om man alltid inte vill höra det så man slipper bli så. Så man inte tar något för givet och tror, för att sen det blir fel för att man trott helt fel när jag trodde man tänkt rätt och gjort rätt. När det kommer till det sociala livet så har man jämt velat haft sällskap, men har jämt dragit mig undan men ändå vill vara med i gemenskapen. Vilket gjort att man oftast hamnat i utanförskap, även att man också vart lite efter för sin ålder. Vill också oftast prata oftast i telefon/Skype eller öga mot öga, så jag vet lite hur personen eller personerna jag pratar med reagerar.
Lite så som jag som person är också, för att många i min omgivning har behandlat mig som att jag mindre än vad jag egentligen är, vissa gör det fortfarande. Vissa tilltalar mig fortfarande som om jag vore 15 år, eller till och med 8. Har också jämt haft svårt att få nya kontakter och även hållt kvar kontakter pga mina sociala svårigheter. Är alltid bra på kallprat, men stegen efter det är alltid svåra steg. Jag bryr mig inte så mycket vad andra tänker men ändå vart konflikt rädd nästan hela livet, när saker blivit svårt och när man ska få för stort ansvar blir man nervös har man bara velat gräva ner sig under marken för att slippa allt.
När man ska träffa kompisar, familj, släkt eller någon handledare, så behöver man jämta veta allt. Om vart man ska ses, när, vad man ska göra och vad som ska hända efteråt. Annars blir jag jämt så suspekt av mig och tror att något impulsivt ska hända som jag inte är redo för. Så är det jämt, vill och måste vara redo på allt. Annars känns det inte så bra. Visst gillar man att vara impulsiv ibland. Men då är det med personer jag är tryggast med och känner mig.
När man är på arbetsplatser så har jag svårt att tänka själv, ta egna intiativ och behöver jämt instruktioner och enformiga uppgifter för att jag ska lära mig snabbt. Blir det mycket stress så blir det automatiskt att man släpper allt och vill börja om, håller jag däremot på med en uppgift och ska plötsligt börja tänka på något annat sådär helt plötsligt utan att veta om det, så har man så svårt att ställa om sig. Vet inte om alla har så, men jag hade det svårt med detta. Eftersom är jag inne i nånting och inte är klar, men ska börja göra någonting annat så har man svårt att tänka om och så. Har också tydliga koncentrations svårigheter. Kan t,ex sitta o prata med någon öga mot öga, men kan plötsligt vara helt inne i mina egna tankar och sluta lyssna. Eller vara ute nånstans och jag är fundersam, då är det svårt att prata med mig.
Numera när man är upplyst om sin diagnos tänker jag mer på hur jag agerar mot personer, och även säger väldigt tidigt om att jag har lindrig utvecklingstörning av autism och att jag KAN ha mindre sociala egenskaper och har tydliga sociala svårigheter, så man inte förväntar sig så mycket utav mig, när jag håller på att lära känna personer. Det funkar bäst så för mig, så folk kan dra sig undan innan man lärt känna varandra mer och slippa ha relationer som dalar iväg och rinner ut i sanden och så jag slipper lägga energi på någon som absolut inte intresserad av mig o mitt liv.
En annan sak, ibland kan det vara obehagligt, för ibland när man är bland folkgrupper så jag kan se ut som att jag lyssnar och är delaktig i situationen. Men ibland är det så att jag är helt lost. Jag ser men tittar inte, jag hör men lyssnar inte. Jag uppfattar ingenting och det går i vågor när det kognitiva kommer tillbaka. Senast det blev så var jag på en praktik plats, och en handledare stod framför o visade mig hur jag skulle göra. Men då var jag "inne" i det där. Hon trodde jag kollade och lyssnade, men var helt lost i min "bubbla". När jag åter fick tillbaka det kognitiva och uppfattnings förmågan så frågade jag vad och hur jag skulle göra, när jag fattade vad som hände var man tvungen att gå ut. Man skämdes, men kan ändå inte rå för det.
Att prata om autism/aspbergers, förklara hur det är att ha det och förklara skillnaderna mellan dessa två är lite kul. För det första är det kul att upplysa andra om detta. Sen känns det skönare att prata med personer som har samma eller nästan samma som jag, så jag kan få bättre förståelse och även förstå andra bättre.
Annons
Comment the photo
Angiie90
Wed 20 Mar 2013 08:21
stämmer in mycket på mig med av det du skriver så kände igen mig en del, finns om du vill snacka/skriva :) min skype är Flikkan90 ^^
Välkommen till gruppen :)
Mycket bra text och jag förstår precis hur du menar när du pratar om att du försvinner in i en bubbla och inte registrerar vad som sägs. Har precis samma problem.
Mycket bra text och jag förstår precis hur du menar när du pratar om att du försvinner in i en bubbla och inte registrerar vad som sägs. Har precis samma problem.
Jimmy, Jag brukar försöka svara intetsägande men inom ämnet.. Så kan samtalet fortsätta och förhoppningsvis kan man ändå få all info som man missade när man "zoned out".
Javisst :) Bara att skicka en vänförfrågan här eller på Facebook. Heter Line Kinnari på Facebook (Den med bild)
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/asperger-autism/513483231/
Visa toppen
Show footer