Monday 27 May 2013 photo 1/1
|
tänkte fråga hur det är med er andra här inne, har ni många vänner med AS/autism? å känner ni större samhörighet med dessa?
för mig var det så att jag träffade en person för kanske 8 år sen som jag genast fick väldigt stor samhörighet med. det var nästan läskigt, vi hade inte bara samma smak på tex musikå film utan även samma sorts humor, samma politiska åsikter, samma intressen osv osv. verkligen ALLT klickade direkt å vi blev omedelbart mkt goda vänner. sen fick hon diagnosen högfungerande autism å uppmuntrade mig att oxå göra en utredning för att hon kände igen sig själv så mkt i mig å inte tyckte jag skulle vänta tills jag var närmare 45 som hon fick göra. å jag fick diagnosen aspergers syndrom.
å det är väldigt många andra av mina vänner som oxå har as/autism, samt en hel del adhd, några tourettes osv. å alla dessa är människor som jag känner en otrolig samhörighet med å gjorde även innan nån av oss fått någon diagnos. det har alltid känts som att det är vi freaks mot alla dom så kallade normala.
så hur är det för er, har ni oxå upplevt detta?
Annons
Comment the photo
Jag fick min diagnos när jag var runt 13 och sattes då snabbt in i både Specialklass/skola och fick åka på helgläger med andra ungar med diagnoser. Så iom det fick jag ett par vänner med diagnoser, och vi trivdes bra ihop. Vi kunde trösta och uppmuntra på andra sätt än andra utan diagnoser.
Men efter att jag slutade åka på helglägrena tappade jag tyvärr kontakten med dem och då vi alla var lite socially awkward kunde vi inte riktigt hålla kontakten.. (vi är vänner på fb nu och säger ofta att vi ska träffas osv)
Min pojkvän har också AS och vi går väl bra ihop. Även om våra problem ibland får oss att vilja slita huvudet av varandra så förstår vi ändå hur problemen uppstår osv.
Annars har jag inga nära vänner med diagnoser, men jag och min närmsta vänner går ändå sjukt bra ihop. Vi kan göra nästan vad som helst. Och det viktigaste är nog att de är medvetena om min diagnos och är villiga att anpassa sig lite så att jag ska vara bekväm och av den anledningen kan jag och mina närmsta vänner göra nästan vad som helst! Det trots min ångest och social-fobi osv. :)
Men efter att jag slutade åka på helglägrena tappade jag tyvärr kontakten med dem och då vi alla var lite socially awkward kunde vi inte riktigt hålla kontakten.. (vi är vänner på fb nu och säger ofta att vi ska träffas osv)
Min pojkvän har också AS och vi går väl bra ihop. Även om våra problem ibland får oss att vilja slita huvudet av varandra så förstår vi ändå hur problemen uppstår osv.
Annars har jag inga nära vänner med diagnoser, men jag och min närmsta vänner går ändå sjukt bra ihop. Vi kan göra nästan vad som helst. Och det viktigaste är nog att de är medvetena om min diagnos och är villiga att anpassa sig lite så att jag ska vara bekväm och av den anledningen kan jag och mina närmsta vänner göra nästan vad som helst! Det trots min ångest och social-fobi osv. :)
Anonymous
Mon 27 May 2013 22:52
Jag känner bara ett fåtal som har samma som mig, vill gärna känna fler så jag slipper känna mig konstig. Dom jag pratat med som har samma som mig kommer jag väldigt bra överens med, som kan förstå mina sociala svårigheter och det andra och inte tycker jag är konstig på så vis mer än hur jag är själv som person, hehe. Och det är som du skriver, ger samhörighet när man vet hur den andre har det o så. Förväntar sig mig mindre av andra och ger mer förståelse.
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/asperger-autism/514558042/