Sunday 3 April 2011 photo 1/1
|
"Ingen förälder vill se sitt barn packa alla de saker dom har och helt plötsligt ta steget och bli självständig, helt enkelt växa upp."
Jag minns de som om de va igår man klev in i skolan och allvaret skulle börja, när mamma hade handen på min rygg och tog min ryggsäck, hängde upp den på en krok och krama mig "hejdå" och ett "lycka till nu". Det va så stort, man kände sig stor på något vrickat sätt.
Nu går man snart ur nian och föräldrarna är där igen, "Välj de du själv känner för. Vi kan bara stå bakom och stötta dig ifall du trampar snett, vi älskar dig oavsett." Ofattbart hur så få ord kan göra så mycket.
De stöttade en för 10 år sen och de stöttar än idag, jag kommer älska er livet ut och efter.
(Ignorera, kände bara för att skriva av mig lite.)
Jag minns de som om de va igår man klev in i skolan och allvaret skulle börja, när mamma hade handen på min rygg och tog min ryggsäck, hängde upp den på en krok och krama mig "hejdå" och ett "lycka till nu". Det va så stort, man kände sig stor på något vrickat sätt.
Nu går man snart ur nian och föräldrarna är där igen, "Välj de du själv känner för. Vi kan bara stå bakom och stötta dig ifall du trampar snett, vi älskar dig oavsett." Ofattbart hur så få ord kan göra så mycket.
De stöttade en för 10 år sen och de stöttar än idag, jag kommer älska er livet ut och efter.