September
Wednesday 20 February 2008 photo 1/1
|
Idag vann jag och mina trogna pirater Skattjakten... mot alla odds! Read on for the full story: Denna kalla onsdagsmorgons samlades fem modiga, bandana-prydda, och... frusna pirater för att ta sig an den största Skattjakten norr om Odenplan. Vi tog våran ledtråd och sprang ut för att hämta nästa... vi rörde oss kvikt från Odenplan till Kulturhuset, och därifrån till Götgatan. Men där... gick allt åt helvete. Vi tolkade ledtråden halvfel, och åkte till Hammarby, men kom till färjan från fel håll... men det visste vi inte än. Bekväma i tron att vi var först bland alla grupper, tog vi det lugnt och chillade lite vid färje-håll-platsen. Äntligen kom färjan... men vänta, varför var det så mycket folk på den? Vänta... det där är ju dom andra grupperna! Moralen skönk då vi insåg att alla andra hade redan hunnit över sjön, tagit ledtråden där, och åkt tillbaka för nästa. Besegrade klev vi på färjan, all hopp om vinst krossad. Vi tittade tillbaka mot stranden en sista stund innan vi skulle sätta oss för att invänta avgången... och såg alla dom andra grupperna ström först in, och sedan ut ur Biblioteket som vi hade gått förbi på vägen dit. Något klickade... och vi rusade av färjan och in i biblioteket, där såklart nästa ledtråd var. Tillbaks till skolan... då är det färjan som gäller! Den har väl inte gått än...? Jo. Moralen skönk lägre då vi såg färjan avgå precis, och vi fick utstå med dom gapskratt som dom resterande grupperna redan på färjan kom med. Besegrade än en gång, tog vi oss tillbaka till... (nån jävla bana som hjag inte kommer ihåg). Nästa tåg gick om 8 minuter. Jaha. När vi än en gång kom fram till Gullmarsplan slog det oss: det är en bit att gå från färjan till tunnelbanan på andra sidan sjön! Vi kanske inte kommer sist om vi skyndar oss! 4 minuter senare stiger vi på tunnelbanan, och tysta tittar vi på varandra, kalla, hårda blickar, men med en liten gnistra hopp. Vi närmar oss Medborgarplatsen... dörrarna öppnas... och dom fyra-fem grupparna som hade hånat oss stiger på, med gapande munnar och stirrande ögon. Glädje, lycka... känslan av ägning! Trots att vi hade i princip stått stilla i nästa en halvtimme var vi ändå ikapp dom! Spänningen steg då tunnelbanevagnen rörde sig mot Odenplan. Mina Pirater tittade på varandra och på mig, och all glädje, sorg, hopp, ägnings-känsla... allt flödade bort, och ersattes av kall beslutsamhet. "Vem är snabbast?", frågade min fänrik. Jag tittade honom i ögonen och svarade "Jag springer. Men ni skall vara bakom min rygg hela vägen dit." Min besättning nickade, och vi intog våra positioner. Vid centralen steg en Romani på, och spelade en truddelutt på sin knackiga fiol. Den truddelutten fyllde tomrummet som vi kände. Adrenalit pumpade nästan lika hårt som mitt hjärta, och vi beredde oss. Dom andra fyra grupperna barrikerade vagn-utgången närmast trapporna, så Piraterna positionerade sig istället vi dörren näst-närmast, tillsammans med en annan grupp. Vid Rådmansgatan plockade jag ut några dubloner, som jag la i zigenarens hand, för en välsignelse. Tåget bromsade in vid Odenplan. Sussane i min besättning tittade över på tjejen i andra gruppen, och med en röst drypande av kall död sa hon "Förlåt på förhand." Dörren öppnades, och Sussane, likt en proffesionell fotbollspelare, tacklade tjejen. Jag såg inte catfighten som följde: jag var för upptagen med att dodga fjortis killar, gamla tanter, och anda skattjägare. Jag sprang upp för trappan, fast bakom en jägare med långt, smutsigt, Maiden hår. Han sprang långsamt, men det var för många civila runt omkring för att jag skulle kunna springa förbi honom. Väl ute ur tunnelbanan, sprang vi runt hörnet, mot skolan. Norrtullsgatan var tom på liv, och jag tog min chans. Jag sprang om Maiden-jägaren, och tittade inte tillbaks medans jag sprintade dom sista, omöjligt långa 400-metrarna. In genom grinden och upp genom porten. Väl inne haltade jag in till kafeterian, utmattad. Jag tittade vilt omkring mig, min syn förvrängd av utmattning (och synfel) men kunde inte hitta skatten. Jag hörde hur dörren öppnades bakom mig, och fick samtidigt syn på Katrin: den stabila Valkyran som en gång lärde mig att säga "Ich lieber Deutschland". Nu viftade hon med något stort och gult. Jag sprang upp till henne, och med mina sista krafter skrek "Piraterna har segrat!", inna jag föll ihop med lådan av Paradiso i min famn. Vi vann. Mot alla jävla odds, trots att vi startade sist, trots att vi stod i princip still i över 20 minuter, så vann vi. Sug på den. ARRR. Vi firade segern med skollunch och fika.
Annons
Comment the photo
Ccactus
Fri 22 Feb 2008 22:18
"en röst drypande av kall död sa hon "Förlåt på förhand." Dörren öppnades, och Sussane, likt en proffesionell fotbollspelare, tacklade tjejen." HAHHAHAH XD
Asus2
Fri 22 Feb 2008 22:19
Haha, okej, så jag kanske överdrev lite. Hon var rätt hövlig, och det var mer en våldsam puttning än en tackling ;D
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/asus2/168043175/
Visa toppen
Show footer