June
Friday 26 September 2008 photo 3/3
|
Bokmässan 2oo8 Bästa någonsin!
Jag har nästan fyllt sjöjungfruboken nr 3!
Först träffade jag Camilla Läckberg, och när jag stod i kön var jag jättenervös. Men hon ritade gärna fastän hon sa att hon inte kunde. "Anlendningen till att jag blev författare och inte konstnär" Men hon var jättesnäll. Någon tant i kön frågade om det var sjöjungfrun (i hennes deckare) Jag gick därifrån med en skön adrenalinkick.
Strax bredvid i seriehörnan satt Jens Ahlbom som tillsammans med en annan ritar barnboken Mulle Meck, så han ritade honom som en sjöjungfru, redo att dyka. :)
Sedan ställde sig både jag och Helene i kön till Jonas Darnell - Herman Hedning. Det var hennes favoritserie. Han ritade Herman som sjöjungfru med fiskfenor som armar och han låg och sprattla i en vattenpöl.
Bredvid fanns en signerarkö till Jarny som ritar serien Spirou. Vi väntade länge på honom för han var lite sen, samtidigt såg vi ett radioprogram på scenen framför oss där Jan Guillou var gäst, och komikern Lasse...någonting. Jarny talar engelska då, och han ritade en flörtig sjöjungfru som vinkade och satt på en fiskekrok. "Hi Linda!" stod det i hennes pratbubbla omringad av hjärtan. "With love, Jarny" skrev han i kanten. Jättefräck blev den.
Sedan gick jag och Helene till ovanvåningen och åt nudelwok. Där fanns en mangahörna, och tidningen Kp. Johanna och Joakim ritade en serie i tidningen som heter Katten Nils, så de ritade "Sjökatten Nils" som bet sig själv i sin sjöjungfrustjärt. Ursöt. Johanna skissade, Joakim fyllde i med bläck.
Samtidigt såg jag tidningens redaktör - Ola, som ni säkert känner igen från Myror i brallan och gissa bajset och allt det där. Det kändes jättelustigt så jag var tvungen att säga hej. Han kom nog därför tillbaks till mig sen, och hade väl sett att jag hade att autografblock med mig. Men han blev lurad och blev tvungen att rita istället, han ville rita en ko, så det blev en sjöjungfruko.
Vi gick ner igen och hittade Adam Blomgren, som ritar Bamse nuförtiden. Han gjorde Bamse och han hade fortfarande hängslen på sig, men de var fenan den här gången.
Sedan skulle vi gå till en person som Helene ville se, på vägen dit träffade jag Kim M Kimselius. Hon skriver med historiska teman. Och jag påminde henne om att jag träffade henne på Bokia i Kristianstad där hon stod med sin Marie Antionette klänning. Redan då frågade jag om hon kunde rirta en sjöjungfru, men kunde bara rita sin vattendroppe, hennes logga. Så nu gjorde hon en sjöjungfrun med vattendroppen som huvud. ^^
Sedan kom vi till Caroline Graham, en jättesöt liten tant som talade brittiska. Hon är författaren till Morden i Midsumer böckerna! Jag älskade den (tv)serien som liten och ibland fortfarande. Hon ritade en sjöjungfru och det var kul att förklara på engelska. Man märkte att man nästan tog efter hennes brittiska uttal. Hon hade roligt iallafall :)
Sen kom jag förbi vår kära Seriehörna igen. Ska man gå runt med sjöjungfruboken måste man välja de författare man verkligen gillar, eller helt rikta in sig på tecknare. För de kan åtminstone rita. En lärdom från förra gången. Där satt Malin Biller, som ritar en råfräck serie. Hon ritade en fet sjöjungfru med små bröst, endast ett par hårstrån på huvet och med en dubbelhaka när hon tycktes skrika surt med trötta ögon. Jätteroligt xD Alla ska verkligen inte vara likadana.
Sedan hittade jag resten av gänget, Mira, Klara, Fanny, Jenny, och kärlekskranka Sanna som var smått förälskad i Jonas Hassen Khemiri som vi var på väg till nu. Men jag var rebellisk och stack därifrån när han skulle läsa, och det var tur för jag träffade Sara Granér med en cool säregen stil. Hon har skrivit "Det är bara lite aids" och är lite samhällsprotest-ig, antar jag. Bredvid henne satt Liv Strömquist, som skrivit Einsteins fru. Hon ritade en naken sjöjungfru med en sjömanshatt med kvinnotecknet på, och hon höll en pipa i handen.
Plötsligt ser jag en tjej som pratar med Liv över bänken och hon känns fruktansvärt bekant. Sedan tittar jag noggrannare på hennes namnskylt, och det står till min största... blandade nervositet och värsta adrenalinkicken - Maia Hirasawa! Jag var tvungen att prata med henne. Jag sa att jag tyckte om hennes musik, sedan fick även hon rita trots att även hon sa att hon inte kunde. Hennes sjöjungfru vinkar, säger "heja" och har stort fluffhår precis som hon själv när hon sjöng den lugna versionen av The Arks The worrying kind." Jag gick därifrån själaglad och med ett rus.
Jag återvände till gänget och Jonas Hassen Khemiri, och ställde mig i signerarkö. "En hög av "Ett öga rött" låg på bordet som jag knappt nådde upp till. Han kunde inte rita sa han, han försökte inte ens. Istället blev det följande ord i nedåtgående triangelform, som en stjärtfena kanske?
Jonas H. Khemiri
ritar sjöjungfru
bäst m. hjälp
av svarta
krumelurer
på vit
sida
.
.
.
Men jag ska inte riva ut honom, han nämnde "Sjöjungfru" och folk har gjort värre saker. Som Ulf Lundell förra året *ryser*. Men bredvid honom satt Mats Kempe, som ritade en sjöjungfru med flätor.
Sedan ställde jag mig i evig kö med kärlekskranka tanter som höll hårt i sina "hjärtat får inga rynkor" av Mark Levengood. Hon före mig ville fotograferas med honom när de kramades. Geez. Jag kom fram till honom, han sa "sjöjungfru" på rolig finsksvenska, och han ritade en sjösvenne med skakiga linjer som höll i en poseidon-treudd. Ellinor tycker om Jonas Gardell, så jag fick honom att skriva en hälsning till henne på ett annat papper. Helene skämtade, ja de ligger ju rätt nära varandra, eller ligger med varandra"
Sedan gick jag tillbaks till Kartago-montern och såg en ny kille där som hette Mikael Sol. Jag såg i efterhand att han gör fantastiska teckningar, men här gjorde han bara sin förenklade seriefigur, som är lite av ett självporträtt. En sådan som sjöjungfru ritade han, som såg lite lätt chockad ut.
Men sen hände något fantastiskt.
Boken ligger framme, han bläddrar och tittar i den. På första sidan står det tydligt mitt namn. Och plötsligt är det någon bredvid honom som pekar på namnet och uttalar det högt. "Linda Ågren" och jag får hjärnsläpp, och står chockad och ser på han som sa det. Det var Kim W Andersson! Jag har mejlat med honom sen jag såg inslag av Mästaren & Margarita i hans serie Anastasia, jag gjorde textiltryck till honom och han ritade en högst underbar sjöjungfru till mig. Och nu träffas vi äntligen. Vi kramades, sen pratade vi om allt. Han visade mig sin love hurts tatuering, och sa att den serien ska inte vara med mer i Nemi sen när boken kommit ut. Men han ska vara med i en ny tidning och fortfarande behålla kärlek & skräck temat. Han gav mig en hel dröse med vykort över bokens framtida framsida, och vi diskuterade (Palle ditt arbete!) som han var jättesmickrad över, men undrade varför du inte gjorde en intervju. Han tyckte det var skojj att han nästan pratat med hela min familj xD Han var lite annorlunda än jag först trott(kortare - grovare malmöitiska - mörkare drag . verkade lite lätt berusad), men det var underbart att träffa honom. Han fick rita en snabb sjöjungfru bara för att, för att visa att vi äntligen träffats, och han skrev
"HEJ LINDA! Mitt #1 fan!"
Fan vad ballt, det här kan jag leva på länge. Kim och Maia Hirasawa.
Sedan kom en ny kvinna in på kartago, hon hette Carina Kågström och hon både tecknar och skriver. Hon ritade en sjöjungfru till mig med spiralformat hår.
Sedan tog hjärtat ett glädjeskutt när jag såg att både Lasse Åberg, och Ola Skogäng skulle sätta sig ner här alldeles strax. Lasse fuskade och ritade ett skepp som hette Seamaid, fast där var ingen faktisk sjöjungfru i bilden. Ola Skogäng ritade en skelettsjöjungfru, lite besviken var jag då han ritar asbra i "Mumiens blod" som är en bok, men också med i Nemi tidningen.
Sedan såg jag Agneta Sjödin och hon fick också rita. Det blev en söt liten en faktiskt. Hon berättade att han som ritar Mulle Meck (som ritat i boken förut) hade varit hennes teckningslärare. Och hon tyckte att den jag gjort var fin ;)
Sedan ställde jag mig i en ny signerarkö vid serierna. Hos Bud Grace, som ritar Ernie. Tråkmånsen som satt bredvid skrev upp ens namn och det motiv man ville ha, och han blev inte särskilt glad över "Ernie as mermaid". Han ursäktade sig inför Bud som fick tänka efter, men det gick jättebra sedan. Han hade inget problem med det, men tråkmånsen hade det. När mannen bakom mig (som kikat över axeln när jag och Helene diskuterade vilka jag fått hitills) skämtade om att han skulle rita en Ernie ängel till honom. Då blev tråkmånsen nästan arg, men Bud Grace verkade ta det lugnt och glatt ^^
Sedan hade jag en lång sittpaus, då min rygg och mina ben värkte av att gå. Jag var ensam kvar då Helene åkt hem med Marie. Så Mira och resten av gänget skulle snart hitta mig. Jag tänkte hitta på nåt annat under tiden och ställer mig i Rocky-kön av Martin Kellerman. Jag gillar egentligen inte Rocky, pga av allt sex/istiskt i den. Men han gjorde en jättesöt Rockysjöjungfru som satt på en sten i havet och kammade huvudet (utan hår) medan ett skepp gled förbi i bakgrunden. Plötsligt hittade jag även de andra bredvid mig, som hade trott att om de lät mig vänta längre, att jag skulle efterlysa dem. Men jag var kolugn hela dagen, till skillnad från förra gången då jag höll på att dö av stress. Och blev lite otrevlig på köpet...
Sen så pratade Mira med Thomas Olsson, och fick en teckning. Så hon såg till att han fick rita sin seriefigur Rogert i sjöjungfruform till mig med.
Sist men inte minst ritade Henrik Lange, som skrivit 8o romaner för dig som har bråttom. Han ritade en manlig sjöjungfru, men jag kände inte igen hans stil.
Det var en jättelyckad dag, och jag hade väldigt trevligt med dem allihopa :)
Ellinor studsade av glädje sen när hon fick Mark Levengoods hälsning, och den sällsynta boken silke av Alessandro Baccardi som jag köpte åt henne.
26st nya kändis sjöjungfrur i boken!
Det betyder att 135 personer har ritat i boken.
Jag har nästan fyllt sjöjungfruboken nr 3!
Först träffade jag Camilla Läckberg, och när jag stod i kön var jag jättenervös. Men hon ritade gärna fastän hon sa att hon inte kunde. "Anlendningen till att jag blev författare och inte konstnär" Men hon var jättesnäll. Någon tant i kön frågade om det var sjöjungfrun (i hennes deckare) Jag gick därifrån med en skön adrenalinkick.
Strax bredvid i seriehörnan satt Jens Ahlbom som tillsammans med en annan ritar barnboken Mulle Meck, så han ritade honom som en sjöjungfru, redo att dyka. :)
Sedan ställde sig både jag och Helene i kön till Jonas Darnell - Herman Hedning. Det var hennes favoritserie. Han ritade Herman som sjöjungfru med fiskfenor som armar och han låg och sprattla i en vattenpöl.
Bredvid fanns en signerarkö till Jarny som ritar serien Spirou. Vi väntade länge på honom för han var lite sen, samtidigt såg vi ett radioprogram på scenen framför oss där Jan Guillou var gäst, och komikern Lasse...någonting. Jarny talar engelska då, och han ritade en flörtig sjöjungfru som vinkade och satt på en fiskekrok. "Hi Linda!" stod det i hennes pratbubbla omringad av hjärtan. "With love, Jarny" skrev han i kanten. Jättefräck blev den.
Sedan gick jag och Helene till ovanvåningen och åt nudelwok. Där fanns en mangahörna, och tidningen Kp. Johanna och Joakim ritade en serie i tidningen som heter Katten Nils, så de ritade "Sjökatten Nils" som bet sig själv i sin sjöjungfrustjärt. Ursöt. Johanna skissade, Joakim fyllde i med bläck.
Samtidigt såg jag tidningens redaktör - Ola, som ni säkert känner igen från Myror i brallan och gissa bajset och allt det där. Det kändes jättelustigt så jag var tvungen att säga hej. Han kom nog därför tillbaks till mig sen, och hade väl sett att jag hade att autografblock med mig. Men han blev lurad och blev tvungen att rita istället, han ville rita en ko, så det blev en sjöjungfruko.
Vi gick ner igen och hittade Adam Blomgren, som ritar Bamse nuförtiden. Han gjorde Bamse och han hade fortfarande hängslen på sig, men de var fenan den här gången.
Sedan skulle vi gå till en person som Helene ville se, på vägen dit träffade jag Kim M Kimselius. Hon skriver med historiska teman. Och jag påminde henne om att jag träffade henne på Bokia i Kristianstad där hon stod med sin Marie Antionette klänning. Redan då frågade jag om hon kunde rirta en sjöjungfru, men kunde bara rita sin vattendroppe, hennes logga. Så nu gjorde hon en sjöjungfrun med vattendroppen som huvud. ^^
Sedan kom vi till Caroline Graham, en jättesöt liten tant som talade brittiska. Hon är författaren till Morden i Midsumer böckerna! Jag älskade den (tv)serien som liten och ibland fortfarande. Hon ritade en sjöjungfru och det var kul att förklara på engelska. Man märkte att man nästan tog efter hennes brittiska uttal. Hon hade roligt iallafall :)
Sen kom jag förbi vår kära Seriehörna igen. Ska man gå runt med sjöjungfruboken måste man välja de författare man verkligen gillar, eller helt rikta in sig på tecknare. För de kan åtminstone rita. En lärdom från förra gången. Där satt Malin Biller, som ritar en råfräck serie. Hon ritade en fet sjöjungfru med små bröst, endast ett par hårstrån på huvet och med en dubbelhaka när hon tycktes skrika surt med trötta ögon. Jätteroligt xD Alla ska verkligen inte vara likadana.
Sedan hittade jag resten av gänget, Mira, Klara, Fanny, Jenny, och kärlekskranka Sanna som var smått förälskad i Jonas Hassen Khemiri som vi var på väg till nu. Men jag var rebellisk och stack därifrån när han skulle läsa, och det var tur för jag träffade Sara Granér med en cool säregen stil. Hon har skrivit "Det är bara lite aids" och är lite samhällsprotest-ig, antar jag. Bredvid henne satt Liv Strömquist, som skrivit Einsteins fru. Hon ritade en naken sjöjungfru med en sjömanshatt med kvinnotecknet på, och hon höll en pipa i handen.
Plötsligt ser jag en tjej som pratar med Liv över bänken och hon känns fruktansvärt bekant. Sedan tittar jag noggrannare på hennes namnskylt, och det står till min största... blandade nervositet och värsta adrenalinkicken - Maia Hirasawa! Jag var tvungen att prata med henne. Jag sa att jag tyckte om hennes musik, sedan fick även hon rita trots att även hon sa att hon inte kunde. Hennes sjöjungfru vinkar, säger "heja" och har stort fluffhår precis som hon själv när hon sjöng den lugna versionen av The Arks The worrying kind." Jag gick därifrån själaglad och med ett rus.
Jag återvände till gänget och Jonas Hassen Khemiri, och ställde mig i signerarkö. "En hög av "Ett öga rött" låg på bordet som jag knappt nådde upp till. Han kunde inte rita sa han, han försökte inte ens. Istället blev det följande ord i nedåtgående triangelform, som en stjärtfena kanske?
Jonas H. Khemiri
ritar sjöjungfru
bäst m. hjälp
av svarta
krumelurer
på vit
sida
.
.
.
Men jag ska inte riva ut honom, han nämnde "Sjöjungfru" och folk har gjort värre saker. Som Ulf Lundell förra året *ryser*. Men bredvid honom satt Mats Kempe, som ritade en sjöjungfru med flätor.
Sedan ställde jag mig i evig kö med kärlekskranka tanter som höll hårt i sina "hjärtat får inga rynkor" av Mark Levengood. Hon före mig ville fotograferas med honom när de kramades. Geez. Jag kom fram till honom, han sa "sjöjungfru" på rolig finsksvenska, och han ritade en sjösvenne med skakiga linjer som höll i en poseidon-treudd. Ellinor tycker om Jonas Gardell, så jag fick honom att skriva en hälsning till henne på ett annat papper. Helene skämtade, ja de ligger ju rätt nära varandra, eller ligger med varandra"
Sedan gick jag tillbaks till Kartago-montern och såg en ny kille där som hette Mikael Sol. Jag såg i efterhand att han gör fantastiska teckningar, men här gjorde han bara sin förenklade seriefigur, som är lite av ett självporträtt. En sådan som sjöjungfru ritade han, som såg lite lätt chockad ut.
Men sen hände något fantastiskt.
Boken ligger framme, han bläddrar och tittar i den. På första sidan står det tydligt mitt namn. Och plötsligt är det någon bredvid honom som pekar på namnet och uttalar det högt. "Linda Ågren" och jag får hjärnsläpp, och står chockad och ser på han som sa det. Det var Kim W Andersson! Jag har mejlat med honom sen jag såg inslag av Mästaren & Margarita i hans serie Anastasia, jag gjorde textiltryck till honom och han ritade en högst underbar sjöjungfru till mig. Och nu träffas vi äntligen. Vi kramades, sen pratade vi om allt. Han visade mig sin love hurts tatuering, och sa att den serien ska inte vara med mer i Nemi sen när boken kommit ut. Men han ska vara med i en ny tidning och fortfarande behålla kärlek & skräck temat. Han gav mig en hel dröse med vykort över bokens framtida framsida, och vi diskuterade (Palle ditt arbete!) som han var jättesmickrad över, men undrade varför du inte gjorde en intervju. Han tyckte det var skojj att han nästan pratat med hela min familj xD Han var lite annorlunda än jag först trott(kortare - grovare malmöitiska - mörkare drag . verkade lite lätt berusad), men det var underbart att träffa honom. Han fick rita en snabb sjöjungfru bara för att, för att visa att vi äntligen träffats, och han skrev
"HEJ LINDA! Mitt #1 fan!"
Fan vad ballt, det här kan jag leva på länge. Kim och Maia Hirasawa.
Sedan kom en ny kvinna in på kartago, hon hette Carina Kågström och hon både tecknar och skriver. Hon ritade en sjöjungfru till mig med spiralformat hår.
Sedan tog hjärtat ett glädjeskutt när jag såg att både Lasse Åberg, och Ola Skogäng skulle sätta sig ner här alldeles strax. Lasse fuskade och ritade ett skepp som hette Seamaid, fast där var ingen faktisk sjöjungfru i bilden. Ola Skogäng ritade en skelettsjöjungfru, lite besviken var jag då han ritar asbra i "Mumiens blod" som är en bok, men också med i Nemi tidningen.
Sedan såg jag Agneta Sjödin och hon fick också rita. Det blev en söt liten en faktiskt. Hon berättade att han som ritar Mulle Meck (som ritat i boken förut) hade varit hennes teckningslärare. Och hon tyckte att den jag gjort var fin ;)
Sedan ställde jag mig i en ny signerarkö vid serierna. Hos Bud Grace, som ritar Ernie. Tråkmånsen som satt bredvid skrev upp ens namn och det motiv man ville ha, och han blev inte särskilt glad över "Ernie as mermaid". Han ursäktade sig inför Bud som fick tänka efter, men det gick jättebra sedan. Han hade inget problem med det, men tråkmånsen hade det. När mannen bakom mig (som kikat över axeln när jag och Helene diskuterade vilka jag fått hitills) skämtade om att han skulle rita en Ernie ängel till honom. Då blev tråkmånsen nästan arg, men Bud Grace verkade ta det lugnt och glatt ^^
Sedan hade jag en lång sittpaus, då min rygg och mina ben värkte av att gå. Jag var ensam kvar då Helene åkt hem med Marie. Så Mira och resten av gänget skulle snart hitta mig. Jag tänkte hitta på nåt annat under tiden och ställer mig i Rocky-kön av Martin Kellerman. Jag gillar egentligen inte Rocky, pga av allt sex/istiskt i den. Men han gjorde en jättesöt Rockysjöjungfru som satt på en sten i havet och kammade huvudet (utan hår) medan ett skepp gled förbi i bakgrunden. Plötsligt hittade jag även de andra bredvid mig, som hade trott att om de lät mig vänta längre, att jag skulle efterlysa dem. Men jag var kolugn hela dagen, till skillnad från förra gången då jag höll på att dö av stress. Och blev lite otrevlig på köpet...
Sen så pratade Mira med Thomas Olsson, och fick en teckning. Så hon såg till att han fick rita sin seriefigur Rogert i sjöjungfruform till mig med.
Sist men inte minst ritade Henrik Lange, som skrivit 8o romaner för dig som har bråttom. Han ritade en manlig sjöjungfru, men jag kände inte igen hans stil.
Det var en jättelyckad dag, och jag hade väldigt trevligt med dem allihopa :)
Ellinor studsade av glädje sen när hon fick Mark Levengoods hälsning, och den sällsynta boken silke av Alessandro Baccardi som jag köpte åt henne.
26st nya kändis sjöjungfrur i boken!
Det betyder att 135 personer har ritat i boken.
Comment the photo
Ooooch det verkade ju kul.:O
Ja det var jättekul, Jag var jättestressad den gången med farmor, men nu var jag kolugn. Så du skulle nog också fixa det om du och jag ska röja i Göteborg någon gång :)
bra kämpat, linda ^^ hade inte kännt igen en handfull om jag varit på bokmässan.. he
Tack xD hehe
imponerande att du får så många av så vitt skiljda personligheter :)
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/athiraa/272259628/
Visa toppen
Show footer