Wednesday 3 June 2009 photo 1/1
|
Har ni tänkt på en sak.
har ni tänkt på hur mycket av våran energi som går åt.
som går åt till att bära omkring på massa dumma tankar.
massa äckliga känslor som vi inte borde ha.
varför bär vi omkring på allt sådant?
jag tänker sluta bära omkring på allt som tynger mig.
jag tänker börja ta stöd av människorna som finns omkring mig för att kunna släppa några av dom tunga väskorna fyllda med skit som jag bär på.
dom där osynliga, grymt tunga väskorna som bara jag ser.
om det bara är jag som ser dom, hur ska någon då kunna få möjlighet att hjälpa mig bära dom?
jag tänker börja visa mina väskor, visa hur tunga dom är och hur gärna jag vill ha hjälp att bära dom.
men jag tänker också hjälpa andra att bära sina väskor, underlätta för dom jag älskar.
vem vill inte göra det?
men kanske inte bara för dom jag älskar.
varför skulle jag inte kunna prata med tanten som väntar på bussen samtidigt som jag?
ett leende från mig kanske gör hela hennes dag, kanske får henne att lämna kvar en av sina osynliga och tunga väskor precis där på hållplatsen.. lämna den där och låta den stå där och ruttna bort.
varför kan vi inte bara hjälpa varandra?
kan vi inte börja med det?
allihopa..
inte bara jag.
har ni tänkt på hur mycket av våran energi som går åt.
som går åt till att bära omkring på massa dumma tankar.
massa äckliga känslor som vi inte borde ha.
varför bär vi omkring på allt sådant?
jag tänker sluta bära omkring på allt som tynger mig.
jag tänker börja ta stöd av människorna som finns omkring mig för att kunna släppa några av dom tunga väskorna fyllda med skit som jag bär på.
dom där osynliga, grymt tunga väskorna som bara jag ser.
om det bara är jag som ser dom, hur ska någon då kunna få möjlighet att hjälpa mig bära dom?
jag tänker börja visa mina väskor, visa hur tunga dom är och hur gärna jag vill ha hjälp att bära dom.
men jag tänker också hjälpa andra att bära sina väskor, underlätta för dom jag älskar.
vem vill inte göra det?
men kanske inte bara för dom jag älskar.
varför skulle jag inte kunna prata med tanten som väntar på bussen samtidigt som jag?
ett leende från mig kanske gör hela hennes dag, kanske får henne att lämna kvar en av sina osynliga och tunga väskor precis där på hållplatsen.. lämna den där och låta den stå där och ruttna bort.
varför kan vi inte bara hjälpa varandra?
kan vi inte börja med det?
allihopa..
inte bara jag.