October
Friday 23 September 2011 photo 1/1
|
"Kan ni ingen menuett?!"
Denna scen har fortfarande förmågan att driva kalla kårar längs min ryggrad. Stämningen trappas upp fullkomligt underbart. Rollsättningen måste vara en av Julkalendrarnas mest träffsäkra.
Nu kommer jag vara gnällig. Bare with me.
Gillar inte att säga ordet "synd", men hittar inget bättre. Det Är synd att vår tids barn numera måste vara "skyddade" från drama och riktig konst när det kommer till barnprogram. Även kalla kårar - och i detta exempel, genialiska sådana. Ofta saknas det också humor i barnprogrammen. Humor med färg, mening och djup. Numera är ogenomtänkta "knock, knock-jokes" och för att inte nämna övrig bebishumor vanligast. Man lär lika mycket genom humor som man lär genom drama. Allt som väcker känslor sätter igång inlärningsförmågan. Vilka känslor det skall vara är väl upp till målsman. Kan se en producent på tvbolag med välstånd säga; "knäpp på lite Mozart i bakgrunden, det sägs vara bra för inlärningsförmågan" då karaktärerna på samma gång försöker matcha former och färger på ett nästan matematiskt tråkigt sätt. Min fråga blir; varför inte skapa en historia och göra formerna till något man kan sympatisera med (se; väcker känslor och igenkänning) och låt magin av genomtänkta dialoger och scener sätta sina spår?
Dagens program är ofta kommersiella och, vågar jag säga det, fula och gjorda på de mest vinstdrivande och lataste sätten där finns. Prisa Thomas Funck för bövelen, barn är inte okloka individer som bara kan skratta åt när ett ansikte göms i händerna med ett kvävt "ouup!" och på ett magiskt sätt visar sig kort därefter, glatt och närvarande! Jag slår vad om att en riktigt duktig komiker kan få detta att bli roligt för en medelålders man. När vi är barn är våra föräldrar de bästa komikerna där finns, de är våra gudar.. tills vi själva långsamt börjar att bli som dom vi en gång uppriktigt såg upp till.
Bara för att man är barn värderar man inte det estetiska, och känslan, i ett TVprogram mindre.
Jag medger, jag var en av dom som tyckte att "Mysteriet på Greveholm" var skitläbbigt när det långsamma, av alla intryck - farliga, serieliknande skelettet dök upp bakom en vridbar bokhylla, och jag fick svårt att sova efteråt... Men på kvällen kom pappa och satte sig vid min säng (detta upprepades) och sa "Det är bara datoranimerat!..." (sen efter lite övertygelse gick han över till "och det är väldigt skickligt gjort, eftersom..." Det hela slutade nog med att han började predika animering, klassisk animation och nya filmtekniker, hur lurad man kan bli! Ju mer jag tänker på det, ju mer inser jag Hur stort stöd och inspiration pappa var!)
Barn som har föräldrar som stöd när de sett någonting på TV de förundras/skräms av, bör inte oroa sig. Däremot bör man oroa sig som förälder om man inte tillåter barn se på Någonting, eftersom man känner sig otillräcklig att förklara, på ett övertygande sätt, världsliga saker. Barnen blir helt enkelt uppskrämda av saker man inte bör vara rädd för, och befinner sig mer i förvirringstillståndet av skrämsel, när de annars kunde tänka om och fråga sig själv (i stil med) "vad är det som får mig att känna så här?".
Haha jäklar, behöver jag ens nämna det... det blev ett helt tal, här.
Iallafall, riktigt bra program i övrigt! Och det var skönt att skriva av sig.
Denna scen har fortfarande förmågan att driva kalla kårar längs min ryggrad. Stämningen trappas upp fullkomligt underbart. Rollsättningen måste vara en av Julkalendrarnas mest träffsäkra.
Nu kommer jag vara gnällig. Bare with me.
Gillar inte att säga ordet "synd", men hittar inget bättre. Det Är synd att vår tids barn numera måste vara "skyddade" från drama och riktig konst när det kommer till barnprogram. Även kalla kårar - och i detta exempel, genialiska sådana. Ofta saknas det också humor i barnprogrammen. Humor med färg, mening och djup. Numera är ogenomtänkta "knock, knock-jokes" och för att inte nämna övrig bebishumor vanligast. Man lär lika mycket genom humor som man lär genom drama. Allt som väcker känslor sätter igång inlärningsförmågan. Vilka känslor det skall vara är väl upp till målsman. Kan se en producent på tvbolag med välstånd säga; "knäpp på lite Mozart i bakgrunden, det sägs vara bra för inlärningsförmågan" då karaktärerna på samma gång försöker matcha former och färger på ett nästan matematiskt tråkigt sätt. Min fråga blir; varför inte skapa en historia och göra formerna till något man kan sympatisera med (se; väcker känslor och igenkänning) och låt magin av genomtänkta dialoger och scener sätta sina spår?
Dagens program är ofta kommersiella och, vågar jag säga det, fula och gjorda på de mest vinstdrivande och lataste sätten där finns. Prisa Thomas Funck för bövelen, barn är inte okloka individer som bara kan skratta åt när ett ansikte göms i händerna med ett kvävt "ouup!" och på ett magiskt sätt visar sig kort därefter, glatt och närvarande! Jag slår vad om att en riktigt duktig komiker kan få detta att bli roligt för en medelålders man. När vi är barn är våra föräldrar de bästa komikerna där finns, de är våra gudar.. tills vi själva långsamt börjar att bli som dom vi en gång uppriktigt såg upp till.
Bara för att man är barn värderar man inte det estetiska, och känslan, i ett TVprogram mindre.
Jag medger, jag var en av dom som tyckte att "Mysteriet på Greveholm" var skitläbbigt när det långsamma, av alla intryck - farliga, serieliknande skelettet dök upp bakom en vridbar bokhylla, och jag fick svårt att sova efteråt... Men på kvällen kom pappa och satte sig vid min säng (detta upprepades) och sa "Det är bara datoranimerat!..." (sen efter lite övertygelse gick han över till "och det är väldigt skickligt gjort, eftersom..." Det hela slutade nog med att han började predika animering, klassisk animation och nya filmtekniker, hur lurad man kan bli! Ju mer jag tänker på det, ju mer inser jag Hur stort stöd och inspiration pappa var!)
Barn som har föräldrar som stöd när de sett någonting på TV de förundras/skräms av, bör inte oroa sig. Däremot bör man oroa sig som förälder om man inte tillåter barn se på Någonting, eftersom man känner sig otillräcklig att förklara, på ett övertygande sätt, världsliga saker. Barnen blir helt enkelt uppskrämda av saker man inte bör vara rädd för, och befinner sig mer i förvirringstillståndet av skrämsel, när de annars kunde tänka om och fråga sig själv (i stil med) "vad är det som får mig att känna så här?".
Haha jäklar, behöver jag ens nämna det... det blev ett helt tal, här.
Iallafall, riktigt bra program i övrigt! Och det var skönt att skriva av sig.
Annons
Comment the photo
Babydoll
Mon 3 Oct 2011 10:45
Word word word word!! Kan hålla på i en evighet, så galet sant allithop! Och guud vad du väckte minnen med bilden på skelettet! Så rädd man var, och nu tycker jag mest han ser totalt korkad ut, haha! :D
Anonymous
Mon 26 Sep 2011 12:20
Det är amerikanernas brist på fantasi, IQ och dåliga ekonomi vi ser som resultat i barnprogram/ filmer i dag.
Avatard
Tue 27 Sep 2011 16:44
Alla länder har sina nackdelar. Fast om vi ska tänka på barnprogrammen som en helhet...
Miiwseehn
Sun 25 Sep 2011 05:16
Kom in på det här ämnet för någon dag sen med pojkvännen. Just att dagens barn faktiskt skyddas något så otroligt mycket mot rädsla, mörker, mystik och..ja..känslor?
Allt de mörker och djup som finns i t.ex äldre Disneyfilmer är idag snyggt ihopknögglat och nedkastat i en färgglad papperskorg som pratar Tellytubbyspråk.
Riktigt tråkigt, och man börjar ju fundera över hur dessa generationers hjärnor och känslor utvecklas i olikhet mot hur vi själva och äldre generationer utvecklades emotionellt som barn..
Den som väntar får se?
Allt de mörker och djup som finns i t.ex äldre Disneyfilmer är idag snyggt ihopknögglat och nedkastat i en färgglad papperskorg som pratar Tellytubbyspråk.
Riktigt tråkigt, och man börjar ju fundera över hur dessa generationers hjärnor och känslor utvecklas i olikhet mot hur vi själva och äldre generationer utvecklades emotionellt som barn..
Den som väntar får se?
puq
Fri 23 Sep 2011 21:36
kan inte göra annat ä att hålla med.
http://www.youtube.com/watch?v=hk_rXvHe1PE
- och VARFÖR gör man inte sådant längre?
http://www.youtube.com/watch?v=hk_rXvHe1PE
- och VARFÖR gör man inte sådant längre?
Anonymous
Fri 23 Sep 2011 21:33
Lite läskigt att han bara har 3 tänder......
Avatard
Fri 23 Sep 2011 21:41
Till sina övriga - proportionerliga- 220 ben i kroppen.
Det ger en kontrast som är obehaglig, indeed.
Det ger en kontrast som är obehaglig, indeed.
Glansspray
Fri 23 Sep 2011 21:19
Barnprogrammen idag är bara barnsliga, på ett extremt dåligt sätt. Om inte de kan förmedla en del känslor så missar man så många tillfällen att förbereda ungarna på hur de kan komma att reagera. Back to old school tellie plz
Stanboo
Fri 23 Sep 2011 21:18
Jag blir väldigt fascinerad av att läsa det här.. Du är grymt bra på att få fram vad du vill ha sagt med bra ord, vilket skapar ett intresse (iaf för mig) att läsa.. Kan vara så att jag inte har ett tillräkligt stort ordförråd för att skriva det själv xD
Blir alltid lite glad när du laddar upp något, för är det inte det ena så är det det andra! (:
Blir alltid lite glad när du laddar upp något, för är det inte det ena så är det det andra! (:
rutigpotatis
Fri 23 Sep 2011 21:17
Har börjat se det för ett tag sedan, spelade spelet när jag var liten, det är rätt episkt ^^
rutigpotatis
Fri 23 Sep 2011 22:24
Vet inte vad det är :P Men ja det var det xD Och svårt, tror inte jag klarade ut det förän jag spelade om det flera år senare. :P
BalverineCurse
Fri 23 Sep 2011 21:07
NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN KOMMER SÄKERT FÅ MARDRÖMMAR IGEN FUUUUUUUUUUUUUUUU
RainbowDashie
Fri 23 Sep 2011 23:10
ja ._. han liksom passar in, men han är fortfarande fett läskig >:
Avatard
Sat 24 Sep 2011 11:22
Det är nog den extrema skillnaden från det proportionerliga och realistiska skelettet, och sedan att skallen är helt serieliknande. Tror att det ger en kontrast som är obehaglig.
28 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/avatard/496497105/
Visa toppen
Show footer