börjat skriva på en vuxensaga.
mår skit och bajs och bajs idag.

kapitel 1

en ambulans ljuder utanför fönstret. det tar till och med en minut innan jag börjar tänka på om jag känner personen den ska plocka upp. Jag är inte van vid den här världen. jag tillhör inte. detta är en saga, en saga för vuxna, för sagor för barn ska alltid ha en bra slut och ska ge hopp till de små liven.
Jag är ett skogsväsen, från en annan värld. en sjönymf, ett skogsrå, en älva. jag kommer inte härifrån, här ifrån betongen, asfalten och de flyende ögonen jag ser varje dag på stigar av svart oljemassa. bland spårvagnar och avgasmasiner stapplar jag fram med stora ögon, förvånad och förfasad.
min mor lärde mig om kärlek, om liv och om empati. Jag sög upp hennes lärdomar och drömde som bara ett barn kan drömma. Jag sprang på riktiga stigar, bland riktiga löv, badade i riktiga sjöar och sjöng för tomtarna i skogen, skrek åt drakarna i stenarna. ensamhet var en så annorlunda känsla då. då var det avsaknad av människor.
idag är det avsaknad av människor.
här flyr alla med substanser i sina ådror, Jag ser förundrat på och undrar om allt kan fixas med alkohol och piller. Mitt hjärta lindas in i tunna lager slöja, allt eftersom dagarna går, allt eftersom jag inser att jag inte får känna empati för de trasiga betongdjuren. mitt hjärta var gjort av knoppar, små och ljusgröna var de när jag var ett barn, de slog ut och kände allt det där som man känner när kärlek visar sig finnas på riktigt. Men mina knoppar blev till blad och nu pressar jag dem i tunga blomsterpressar så att de inte ska förfrysa av kylan här i staden där alla flyr.
Jag trodde en gång att jag skulle bli räddad av en prins, när jag blev äldre och insåg att prinsarna inte var förmögna så började jag rädda dem istället. en efter en föll de, för prinsar ska vara så. prinsar måste behålla sina pansar på. Jag räddar inte prinsar längre, de jag träffar på viskar jag till om natten "det ordnar sig" fastän jag börjar betvivla på om det är sant. men de får rädda sig själva trots att de inte kommer göra det och mitt hjärtas löv sakta förmultnar när jag ser dem fly, ännu en gång. det ligger för många löv i kanalen för att jag ska tro på att det finns några hjärtan i den här staden.

<3 tack tack tack!