November
Tuesday 31 March 2009 photo 1/1
|
"Han är inte klok" tänkte hon.. "han är fan inte klok". Hon gick tillbaka uppför backen, orkade inte gå hem än. Hon behövde luft, och avstånd till galningen på bron.
Men han skrek efter henne "om du fortsätter gå nu så kommer du inte hem nåt mer sen!"
Hon stannade på backkrönet, stod stilla där utan att vända sig om, funderade. Hon ville gå men visste inte om hon vågade, han hade hotat med sådant flera gånger förut men det skrämde henne ändå. Hon hörde att han kom gående uppför backen, tunga stålhättekängor mot marken.
Hon stod fortfarande stilla utan att vända sig om, hon visste att han skulle springa ifatt om hon gick. Han hävde ur sig några svordomar och försmedelser, och knuffade omkull henne. Hon blev liggande på rygg i backen. Han ställde sig på knä över henne, tog tag i hennes axlar och skakade. Han skakade hårt, hennes huvud kastades fram och tillbaka och slog tungt i marken... en gång, en gång till, en till... sedan reste han sig och gick därifrån.
Hon låg kvar, såg stjärnorna dansa runt på den mörka himlen. Kylan kröp in under kläderna, genom huden, in i benmärgen. Men hon brydde sig inte, det var som om hon inte kände sin egen kropp. Det snurrade i huvudet och en iskall tår rann nedför kinden.
Hon låg där länge. När hon kom hem hade han somnat.
Men han skrek efter henne "om du fortsätter gå nu så kommer du inte hem nåt mer sen!"
Hon stannade på backkrönet, stod stilla där utan att vända sig om, funderade. Hon ville gå men visste inte om hon vågade, han hade hotat med sådant flera gånger förut men det skrämde henne ändå. Hon hörde att han kom gående uppför backen, tunga stålhättekängor mot marken.
Hon stod fortfarande stilla utan att vända sig om, hon visste att han skulle springa ifatt om hon gick. Han hävde ur sig några svordomar och försmedelser, och knuffade omkull henne. Hon blev liggande på rygg i backen. Han ställde sig på knä över henne, tog tag i hennes axlar och skakade. Han skakade hårt, hennes huvud kastades fram och tillbaka och slog tungt i marken... en gång, en gång till, en till... sedan reste han sig och gick därifrån.
Hon låg kvar, såg stjärnorna dansa runt på den mörka himlen. Kylan kröp in under kläderna, genom huden, in i benmärgen. Men hon brydde sig inte, det var som om hon inte kände sin egen kropp. Det snurrade i huvudet och en iskall tår rann nedför kinden.
Hon låg där länge. När hon kom hem hade han somnat.
Visa toppen
Show footer