Eistla landade 4 år gammal i Norrköping den 27 september 2002. Vid sidan hade hon ett sto föl Leyndermál.. Hon var även dräktig men kastade det senare. Hon var inte hanterad elr inriden, helt vild. Eftersom vi länge trodde hon var dräktig började vi enbart att hantera henne och inget med ridning. Sedan när hon var 5 år så började hon ridas smått, och var väldigt duktig och tillmötesgående. Hon hade lätt för sig och lärde sig snabbt att flytta för skänklarna och gå med eftergift. Tölten låg nära men jag kände att jag behövde hjälp, då det var den första häst jag ridit in och jag inte töltsatt någon häst förut, utan bara jobbat ned gångartsproblem hos ridna hästar.När en kompis till mig pratade gott om en islänning som hon sett på SM, som var instruktör och hon ville ta hem honom för kurs anmälde jag mig och Eistla. Vi åkte på kursen något jag verkligen fått ångra. Eistla hade alltid varit en pigg och framåt häst, vilket jag uppskattar. Så jag bad den S k instruktören hoppa upp och känna på henne, så han vet vad jag sitter på för häst och jobba med. Han satt upp, red ett varv och sa att hon verkligen var en vild häst och kunde ingenting. ( jag anser själv och många med mig att hon var duktig för att bara vara riden i ett år, utan att varit hos proffs) Men man litar på en instruktör ( elr gjorde, mer en skeptiskt nu för tiden tyvärr) och när han bad om ett spö till, alltså ett i varje hand, för att ”peta in” bägge bogarna fick han det. Han satt upp och red två fruktansvärda varv, visst töltade hon och gick även i pass, men det var en hemsk syn. Han drog och slet och hon hade panik. Jag bad honom gå av min häst och var arg så jag grät och gick ner med henne till stallet. Hon blödde i munnen.Efter detta blev Eistla osäker i tölten, hon litade tack och lov fortfarande på mig som ryttare. Men jag ville ha stabila händer och helst inte jobba i tölt. Jobbade mestadels med grundgångarterna och fick henne stabil och arbetsvillig i dessa, tog hon ett par töltsteg då och då under ridturerna, men pressade inte. Successivt ökade jag på antalet steg i tölten och samlingen, oftast tog hon det bra, men ibland kände man hur hon blev osäker igen, vid två tillfällen under fyra-års period stack hon i väg med mig när jag bad om tölten .För att hon skulle få vila lite efter jag ridit henne så hon töltade utan att bli osäker tog jag ett föl efter henne. Hon tog säg på första försöket och hela dräktigheten var komplikationsfri. Hon fölade inne och är en fantastisk mamma! Resultatet blev en rödskäck hingst, Glettingur.Blev då fundersam på vilken tränare jag skulle vända mig till och lite på. Ringde till Slyt Charlotta Nevander, Som tog säg an med henne och Eistla trivdes super med henne och Charlotta gjorde ett toppenjobb med henne!Tog hem Eistla och red lektioner för Charlotta 1-2 ggr i månaden, vilket resulterade i att vi gav oss ut på tävlingsbanan våren 2007. Vi ställde upp i tre tävlingar på två månader och på tredje kom vi med i b-final och jag var överlycklig. I finalen var hon dock trött och orkade inte ta i lika bra som i uttagningen. Men jag var nöjd ändå! Det jag mest var nöjd över var att för varje tävling höjde vi våra poäng!Vintern 2007 skickade jag i väg henne till max Olausson och Àsa Síf Gunnarsdóttir för att få ett utlåtande om att det skulle gå att visa henne. Hon var där ca 1 ½ månad. Hon var inte färdig till 2008 men hon har potential och kan blir riktigt bra med mer träning sa dom.Bestämde mig dock efter ett tag låta någon annan få chansen att ta över min underbara häst, Då vill jag ut och tävla 5-gång. Jag har ju hennes två avkommor som jag hoppas mycket på och bägge är 5-gångare, så därför åker ni idag hem med underbara Eistla min läromästare i ridning och absoluta ögonsten.Jag Vill önska er ett stort lycka till med Eistla och hoppas ni får lika stor glädje av henne och många lärorika år tillsammans. / Lousie

Dummaste instruktören!!!!