December
Thursday 11 June 2009 photo 2/7
|
As we go on, we remember,
all the times we, had together <3
9:1 - jag tackar för tiden.
Jag ska först och främst nämna att detta är ett av de roligaste åren i mitt liv, vi har delat så mycket. Lycka som olycka. Vi har inte alltid varit bäst på att komma överense om saker men vi har alltid löst det på ett proffsigt sätt och varit klassen 9:1. Ingen klass kan vara den samma, och må vår klass leva förevigt för jag ångrar verkligen inte ens sekund av allt vi gjort tillsammans. Klassen har inte varit en grupp samlade änglar men vi har alltid funnits där för varandra, stöttat varandra då det verkligen gäller. Jag har lärt mig mycket av att vara tillsammans med dess människorna som att livet inte alltid är lätt och man inte kan vara kompisar med allt och alla, men man kan åtminstone klara det på ett bra och snyggt sätt. Vi har skrattat gråtit och haft massa saker för oss, både utan för skolan och innan för skolans galler.
jag hoppas att alla ska ta något med sig från allas personligheter, att alla ska få gå ifrån Petersvenskolan med ett leénde på läpparna. Det har absolut inte varit den lättaste tiden för oss, det är under denna perioden det hänt som mest med våra kroppar och annat. Man har inte hunnit fatta det ännu, att man kramades och sågs som helklass kanske för sista gången idag, att vi alla ska börja på en ny sida i boken, med nya klasser och nya lärare. Att vi aldrig ska få sitta där bakom glasväggarna och ha våra diskussioner som en hel klass igen. Det bränns i hjärtat att klass 9:1 försvinner för gott. Jag hoppas vi kan ses snart igen sitta och skratta åt allt gott o ont som vi gått igenom,
Det känns som det var ungefär 3 dagar sedan då vi satt i klassrummet för första gången då vi skulle presentera vårt namn för alla och säga vad vi tyckte om att göra. Ja, jag minns det verkligen som igår.
jag minns även när vi åkte på läger, då alla vi 9or byggde ett jätte stort tält och la och snackade hela natten, då ted rullade över jacob. Jag minns när vi åkte skidor då Alfred stog ivägen i backen så jag välte omkull och skadade min hand. Jag var jätte irriterad på honom, men idag, idag skrattar jag bara åt det. Att såna små konflikter ska bli så stora.
Om jag ska skriva något jag ångrar så är det såklart att vi alla inte hittade på saker mer på fritiden,men även om vi inte hittade på så värst mycket tillsammans så hittade vi ändå vår egna sort av gemenskap, man trivdes helt enkelt hur läget än låg till.
vi har varit den jobbigaste klassen på hela skolan. allvarlig talat.
lärare har börjat gråta på grund av oss, och har egentligen inte velat ha lektioner med oss.
vi har hittat på en jädra massa bus ,
* målat sig helt blå i ansiktet på en av syslöjdslektionerna,
* gått in i sina världsstora joggingbrallor.
* flabbat ungefär hela tiden.
* snackat som in i satan
* kört och krockat med sin moppe några gånger.
* fått hjärnskakning på en idrottslektion
* skadat handleden när vi var på vallåsen.
* gått lite sådär vilse i Polen
* komma försent i Polen så typ alla blev oroliga
* haft en "brat & schteeekar dag"
* varit allmänt jobbiga & störiga
* haft mjölkrig
* suddigummskrig
* miniräknarekrig
jaa, hur mycket mer som helst.
ett minne för livet måste jag kalla det, för varje ögonblick med er har förändrat mitt liv, all lycka till alla mina kära klass kamrater, tack så mycket, låt klass 9:1 finnas föralltid<3
As we go on, we remember,
all the times we, had together <3
9:1 - jag tackar för tiden.
Jag ska först och främst nämna att detta är ett av de roligaste åren i mitt liv, vi har delat så mycket. Lycka som olycka. Vi har inte alltid varit bäst på att komma överense om saker men vi har alltid löst det på ett proffsigt sätt och varit klassen 9:1. Ingen klass kan vara den samma, och må vår klass leva förevigt för jag ångrar verkligen inte ens sekund av allt vi gjort tillsammans. Klassen har inte varit en grupp samlade änglar men vi har alltid funnits där för varandra, stöttat varandra då det verkligen gäller. Jag har lärt mig mycket av att vara tillsammans med dess människorna som att livet inte alltid är lätt och man inte kan vara kompisar med allt och alla, men man kan åtminstone klara det på ett bra och snyggt sätt. Vi har skrattat gråtit och haft massa saker för oss, både utan för skolan och innan för skolans galler.
jag hoppas att alla ska ta något med sig från allas personligheter, att alla ska få gå ifrån Petersvenskolan med ett leénde på läpparna. Det har absolut inte varit den lättaste tiden för oss, det är under denna perioden det hänt som mest med våra kroppar och annat. Man har inte hunnit fatta det ännu, att man kramades och sågs som helklass kanske för sista gången idag, att vi alla ska börja på en ny sida i boken, med nya klasser och nya lärare. Att vi aldrig ska få sitta där bakom glasväggarna och ha våra diskussioner som en hel klass igen. Det bränns i hjärtat att klass 9:1 försvinner för gott. Jag hoppas vi kan ses snart igen sitta och skratta åt allt gott o ont som vi gått igenom,
Det känns som det var ungefär 3 dagar sedan då vi satt i klassrummet för första gången då vi skulle presentera vårt namn för alla och säga vad vi tyckte om att göra. Ja, jag minns det verkligen som igår.
jag minns även när vi åkte på läger, då alla vi 9or byggde ett jätte stort tält och la och snackade hela natten, då ted rullade över jacob. Jag minns när vi åkte skidor då Alfred stog ivägen i backen så jag välte omkull och skadade min hand. Jag var jätte irriterad på honom, men idag, idag skrattar jag bara åt det. Att såna små konflikter ska bli så stora.
Om jag ska skriva något jag ångrar så är det såklart att vi alla inte hittade på saker mer på fritiden,men även om vi inte hittade på så värst mycket tillsammans så hittade vi ändå vår egna sort av gemenskap, man trivdes helt enkelt hur läget än låg till.
vi har hittat på en jädra massa bus ,
* målat sig helt blå i ansiktet på en av syslöjdslektionerna,
* gått in i sina världsstora joggingbrallor.
* flabbat ungefär hela tiden.
* snackat som in i satan
* kört och krockat med sin moppe några gånger.
* fått hjärnskakning på en idrottslektion
* skadat handleden när vi var på vallåsen.
* gått lite sådär vilse i Polen
* komma försent i Polen så typ alla blev oroliga
* haft en "brat & schteeekar dag"
* varit allmänt jobbiga & störiga
* haft mjölkrig
* suddigummskrig
* miniräknarekrig
jaa, hur mycket mer som helst.
ett minne för livet måste jag kalla det, för varje ögonblick med er har förändrat mitt liv, all lycka till alla mina kära klass kamrater, tack så mycket, låt klass 9:1 finnas föralltid<3
men jag har haft sjukt skoj.
:'( <333
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ballongskalle/378452225/
Visa toppen
Show footer