Tuesday 18 August 2015 photo 1/1
|
nu ska jag försöka mig på skräck historier igen, skrev en massa när jag var mindre . men jag har aldrig varit direkt noga när jag skriver men men ... här är första biten jag har kommit på min lilla berättelse som jag har kommit på . :D
Den ljuva hämden
Hej mitt namn är Klara , jag är 10 år men ska snart fylla 11 i år . Enda sedan jag var en liten flicka så har jag älskat att leka med dockor.
En dag så kom min mamma hem från jobbet och hon hade köpt mig en present från ett loppis inne i stan, jag blev överlycklig när jag upptäckte vad det var som hon hade köpt åt mig. En docka , men inte någon vanlig tråkig barbie docka , utan en porslin clown docka huvudet var gjort utav porslin men små rosiga kinder och dens kropp var gjord utav tyg , den hade dem sötaste röd,vita kläderna med små skärnor på sig och den sötaste lilla mösan, dockan satt på en söt liten trä gunga som man skulle kunna hänga upp i taket.
Den var lika stor nog för mig att kunna hålla i min famn som ett litet barn, jag älskade den dockan mer en något annat . efter att jag hade fått min första porslin docka så ville jag börja samla på fler , min pappa köpte mig en stor bokhylla som jag senare skulle sätta upp alla mina dockor på. Efter bara några få veckor fram så hade jag fått ihop en stor samling med alla olika sorters porslins dockor.
Men min clown docka var fortfarande och skulle alltid vara min favorit , det var den dockan som jag brydde mig mest om , det var den dockan som jag alltid sov med och jag älsakde att leka med den som om den vore mitt egna barn. Efter ett tag så trötnade jag på att min fina docka skulle behöva sitta på en gunga hela tiden så jag bestämde mig för att klippa bort den ifrån gungan så att jag kunde leka bättre med den .
Den såg så levande ut på något vis när jag satte den på hyllan bredvid dem andra dockorna. Det avr som att jag såg i dens ögon att den hade en själ , men det var ju bara strunt tänkande , dockor kan inte ha en själ.
En kväll när jag var med mina två bästa vänner hemma hos mig , så bestämde vi oss för att berätta om lite olika otäcka saker som vi hade varit med om , mest bara för att ha lite kul och skräma upp varandra.
Efter en lång stunds berättande från både mig själv och mina vänner så ville min ena vän berätta något som hon hade varit med om för något år tillbaka hemma i hennes rum när hon hade varit med en anna kompis som skulle sova över, det var om en docka.. Jag lysnade väldigt nogrant på hennes berättelse för att jag viste om att min kompis aldrig har varit den peronen som gillar att ljuga ihop saker och ting , hon berättade att hon och hennes vän hade legat i sängen på kvällen och små pratat, när henens vän plötsligt hade sätt något i min väns fönster som rörde sig. Båda blev skräckslagna när dem båda två såg vad det var ..
En sgugga så synlig så dem hade sätt exakt vad det var för något men dem kunde inte tro deras ögon , en clown docka en sådan där typiskt läskig en med lång spetsig näsa och en spetsig mössa med en liten boll på toppen , och små bollar på tröjan som clowner har. Den hade börjat gå fram och tillbaka i min väns fönster som om den rörde på sig helt själv som en männiksa bara lite stelare.
Medans dem låg i sängen spända av skräck med bliken på dockan som gick uatnför hennes fönster så plötsligt stannade den upp. Och började le det bredaste elakaste leendet som min vän och hennes vän någonsin hade sätt, det gjorde det inte mindre skrämande för dem när dem fick se att denna dockan hade dem hemskaste sylvassaste tänderna i hela dens mun, som en hajs tänder ..
Så klart så sprang min vän och henens vän ut från rummet skrikandes ner till min väns mamma som satt framför tv i lugn och ro och berättade allt och skulle dra med mamman upp på hennes rum för att visa det hemska som dem hade fått se. Men när dem kom upp på hennes rum igen så var dockan i fönstret försvunnen .. Inte ett spår från den syntes till.
Sedan den kvällen berättar min vän så har hon alltid gardinen ner dragen.
Hur vet jag nu då att hon inte bara hittade på allting ? Jo som jag sa innan så vet jag att min vän inte är en sådan person som ljuger om saker och ting och efter att hon hade berättat denna hemsaka berättelsen så såg jag tårara i hennes ögon och skräcken..
Annons