September
Show more 
Tuesday 27 October 2009 photo 1/106
|
<!-- @page { margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } -->
Det här är nyaste kissen, Tengil
Född: 2009-09-06
Ras: 50% Huskatt, 25% Birma, 25% Maine Coon
Mamma: Birma/ Huskatt
Pappa: Maine Coon/ Huskatt
Status: Okastrerad, innekatt
BARF sedan: 2009-11-18
Favoritmat: Just nu lever, men det ändras hela tiden..
Favoritsysselsättning: Busa!
Favoritplats: Överallt där det ligger en annan katt
Tycker sämst om: Hastiga rörelser, nytt folk
Tycker bäst om: Gert & Ernst, leka<span style="font-weight: normal;"><span style="background: #ffffff none repeat scroll 0% 0%;">
Tengil är nyförvärvet i BARFmycat-familjen.
Han flyttade hem till oss den 16 november 2009 från en privatperson, knappt 11 veckor gammal. Hans mamma hade lessnat på honom och hans kullsyskon, och de behövde nytt hem så fort som möjligt. Eftersom jag redan hade två katter såg jag inget socialt problem med att ta honom lite tidigare än 12 veckor. Han var hur lugn som helst under resan hem, som skedde kommunalt och tog en halvtimme. Han låg invirad i en filt och tittade ut genom bussfönstret hela resan, helt lugn och orädd. När han kom hem och jag släppte honom i badrummet sa det bara plopp och sen låg han under badkaret, vettskrämd. Jag brydde mig inte om det, jag tänkte att han kommer väl fram när han törs. Hela dagen förflöt, och Tengil vågade inte komma fram. Tillslut fick vi gräva fram honom, och det blev tydligt att han inte förstod vart han hade kommit in någonstans och hade fastnat. Så fort han var lös sprang han och gömde sig under soffan, för att någon dag senare fastna mellan sängen och väggen.
Det blev uppenbart att den här katten inte var ordentligt socialiserad, och livrädd för människor. Först trodde vi att han var rädd för de andra katterna, men när Ernst började jama och den lille svarade och kom fram till honom och ville gosa, förstod vi att det var oss han var rädd för. Jag har lagt ner otroligt mycket tid på att få honom trygg med människor, och det går sakta framåt. Han törs nu vara med i köket, och i soffan, och ligger och sover i sängen på nätterna, men han gillar inte om man står upp eller lutar sig över honom(dominanta positioner) och han är lite kluven vad det gäller att bli klappad.
Han går att klappa ibland, och då spinner han som en V8, sen kommer han på att det är en människa som klappar och då blir han rädd. Han älskar Gert & Ernst, och de är jättesnälla mot honom. De leker tillsammans, sover tillsammans och tvättar varandra.
Tengil kommer nog att bli en riktigt kelig och gosig katt, så fort han slutar vara rädd.
Vilket jag tror kommer bli inom en snar framtid.
Född: 2009-09-06
Mamma: Birma/ Huskatt
Pappa: Maine Coon/ Huskatt
Status: Okastrerad, innekatt
BARF sedan: 2009-11-18
Favoritmat: Just nu lever, men det ändras hela tiden..
Favoritsysselsättning: Busa!
Favoritplats: Överallt där det ligger en annan katt
Tycker sämst om: Hastiga rörelser, nytt folk
Tycker bäst om: Gert & Ernst, leka<span style="font-weight: normal;"><span style="background: #ffffff none repeat scroll 0% 0%;">
Tengil är nyförvärvet i BARFmycat-familjen.
Han flyttade hem till oss den 16 november 2009 från en privatperson, knappt 11 veckor gammal. Hans mamma hade lessnat på honom och hans kullsyskon, och de behövde nytt hem så fort som möjligt. Eftersom jag redan hade två katter såg jag inget socialt problem med att ta honom lite tidigare än 12 veckor. Han var hur lugn som helst under resan hem, som skedde kommunalt och tog en halvtimme. Han låg invirad i en filt och tittade ut genom bussfönstret hela resan, helt lugn och orädd. När han kom hem och jag släppte honom i badrummet sa det bara plopp och sen låg han under badkaret, vettskrämd. Jag brydde mig inte om det, jag tänkte att han kommer väl fram när han törs. Hela dagen förflöt, och Tengil vågade inte komma fram. Tillslut fick vi gräva fram honom, och det blev tydligt att han inte förstod vart han hade kommit in någonstans och hade fastnat. Så fort han var lös sprang han och gömde sig under soffan, för att någon dag senare fastna mellan sängen och väggen.
Det blev uppenbart att den här katten inte var ordentligt socialiserad, och livrädd för människor. Först trodde vi att han var rädd för de andra katterna, men när Ernst började jama och den lille svarade och kom fram till honom och ville gosa, förstod vi att det var oss han var rädd för. Jag har lagt ner otroligt mycket tid på att få honom trygg med människor, och det går sakta framåt. Han törs nu vara med i köket, och i soffan, och ligger och sover i sängen på nätterna, men han gillar inte om man står upp eller lutar sig över honom(dominanta positioner) och han är lite kluven vad det gäller att bli klappad.
Han går att klappa ibland, och då spinner han som en V8, sen kommer han på att det är en människa som klappar och då blir han rädd. Han älskar Gert & Ernst, och de är jättesnälla mot honom. De leker tillsammans, sover tillsammans och tvättar varandra.
Tengil kommer nog att bli en riktigt kelig och gosig katt, så fort han slutar vara rädd.
Vilket jag tror kommer bli inom en snar framtid.
Comment the photo
4 comments on this photo
Visa toppen
Show footer