Sunday 1 February 2009 photo 7/7
![]() ![]() ![]() |
DEL 23
Himmlen såg ut att vara en svart mantel, med lysande fläckar på. Det ända som lyste upp när de satt där i mörkret var fullmånen, och den sprakande lägerelden.
Rebecka tittade upp mot månen och kröp sig tätare till Bill, Han omslöt henne med sina armar.
-Tänk att det är samma måne som alla ser. och att den alltid funnits där i hela ens liv, sa hon och slöt ögonen.
-Ja nu är det fullmåne dessutom, då får man önska sig något, svarade han.
-Vet ni vad som mera händer vid fullmåne sa tom och slutade spela.
Han ställde sig upp och började yla. Sedan skrek han ut över klipporna:
-Jag önskar att jag alltid kommer ha den underbara Astrid vid min sida!!!
Klockan hade hunnit bli väldigt mycket och de var tvugna att sätta upp deras tält. De såg inte så bra, men med hjälp av ficklamporna så fick de tillslut upp det.
De kröp in i de trånga tältet, och det fanns inte mycket plats.
När de äntligen hade bökat in sig, Hörde man tom säga:
-ååå förlåt, det var inte meningen.
Han började as garva och efter bara nån sekund förstod alla varför.....
En outhärdlig stank spred sig i tältet och den var inte direkt doft fri.
-Men vafan!!! Tom jävla äckel, sa Bill och höll handen för näsan.
Efter en stund ( som kändes som flera år) hade lukten börjat dunsta.
Den ända som sommnat var rebecka och tätt därefter somnade resten.
Rebeckas Perspektiv:
Jag vaknade som alltid tidigast och Bill hade sin arm om mig, jag kravlade mig ur, och gick ut för att få lite frisk luft.
Det var otrolig utsikt från berget, och solen sken fast det var så tidigt på morgonen. Det tog inte lång stund innan jag hörde röster som svor innifrån tältet. Sedan hörde man en stor duns, och skrik.
-Vad fan!....aaaaa.....shit...Aj, inte min FOT!!!...BIIIIIL....KLANT ARSEL!!!!
Jag slängde an hastig blick bakåt och såg att tältet vält omkull.
Jag rusade upp och sa:
-Vad har ni gjort?!, hahaah
Jag kickade in genom öppningen och min syn var inte vacker, det kan jag lova.
En yrvaken Bill, med håret åt alla håll låg underst, med Tom greppade tag i hans fot.Stackars Astrid låg ihop klämd och sprattlade, i ett förök att komma låss. Alla väde blicken mot mig och sa:
-Lite hjälp kanske?!
________
Kommentera gjärna......
Meeeera ?! haha :P
Himmlen såg ut att vara en svart mantel, med lysande fläckar på. Det ända som lyste upp när de satt där i mörkret var fullmånen, och den sprakande lägerelden.
Rebecka tittade upp mot månen och kröp sig tätare till Bill, Han omslöt henne med sina armar.
-Tänk att det är samma måne som alla ser. och att den alltid funnits där i hela ens liv, sa hon och slöt ögonen.
-Ja nu är det fullmåne dessutom, då får man önska sig något, svarade han.
-Vet ni vad som mera händer vid fullmåne sa tom och slutade spela.
Han ställde sig upp och började yla. Sedan skrek han ut över klipporna:
-Jag önskar att jag alltid kommer ha den underbara Astrid vid min sida!!!
Klockan hade hunnit bli väldigt mycket och de var tvugna att sätta upp deras tält. De såg inte så bra, men med hjälp av ficklamporna så fick de tillslut upp det.
De kröp in i de trånga tältet, och det fanns inte mycket plats.
När de äntligen hade bökat in sig, Hörde man tom säga:
-ååå förlåt, det var inte meningen.
Han började as garva och efter bara nån sekund förstod alla varför.....
En outhärdlig stank spred sig i tältet och den var inte direkt doft fri.
-Men vafan!!! Tom jävla äckel, sa Bill och höll handen för näsan.
Efter en stund ( som kändes som flera år) hade lukten börjat dunsta.
Den ända som sommnat var rebecka och tätt därefter somnade resten.
Rebeckas Perspektiv:
Jag vaknade som alltid tidigast och Bill hade sin arm om mig, jag kravlade mig ur, och gick ut för att få lite frisk luft.
Det var otrolig utsikt från berget, och solen sken fast det var så tidigt på morgonen. Det tog inte lång stund innan jag hörde röster som svor innifrån tältet. Sedan hörde man en stor duns, och skrik.
-Vad fan!....aaaaa.....shit...Aj, inte min FOT!!!...BIIIIIL....KLANT ARSEL!!!!
Jag slängde an hastig blick bakåt och såg att tältet vält omkull.
Jag rusade upp och sa:
-Vad har ni gjort?!, hahaah
Jag kickade in genom öppningen och min syn var inte vacker, det kan jag lova.
En yrvaken Bill, med håret åt alla håll låg underst, med Tom greppade tag i hans fot.Stackars Astrid låg ihop klämd och sprattlade, i ett förök att komma låss. Alla väde blicken mot mig och sa:
-Lite hjälp kanske?!
________
Meeeera ?! haha :P
Comment the photo
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bk-lover/352289873/