June
Friday 29 June 2007 photo 1/1
|
Inte Verklig Saga. Men de är tillsammans och är lyckliga. <3 Hejsan allihopa. Mitt namn är Biffen, och jag är 16 år och ska berätta en liten saga för er. Jag har en underbar flickvän, Älsklingen. Men den här gången ska vi inte ta historien om oss. Den här historien är om hur en Zebra och en Anka kan hitta varandra. De verkar lite konstigt va? Nu börjar den i alla fall. Det var en helt vanlig dag för Zebran, han satt i sitt garage och fixa me sin moppe. Han skulle precis sätta ihop den men som vanligt hittade han inte delarna han behövde, han la dem på särskilda ställen så han inte skulle tappa bort dem men han glömde vart de där särskilda ställena var hela tiden. Glömsk som han var. Men som tur var tittade Biffen *jag då ^^* förbi då, och Zebran sa att han inte hittade det han behövde, så Biffen kollade runt lite och såklart hittade han delarna på nolltid. Men sen skulle Biffen iväg igen och vara med Älsklingen. Så Biffen åkte iväg och Zebran fortsatte med att plocka ihop moppen, också tänkte han på "henne". Samtidigt som allt det hände så satt Ankan hemma hos sig vid datorn och var inne på Bilddagboken och svarade på massa frågor: Vem var din första bästa vän? Vad åt du till frukost? Had har du för kläder på dig just nu?.. Hon satt där och bara svara på alla frågor. Hon ville ner till viken men hon hade ingen skjuss och hon hade inte kort till EU-moppen. Och värst av allt.. Det hade inte växt ut några vingar på henne så hon kunde inte flyga fast än att hon var en Anka. Så hon fick sitta där vid datorn och svara på frågorna, samtidigt som hon tänkte på "honom". Dagarna gick och Zebran och Ankan fortsatte med sina vanliga sysslor: Meka med moppen och svara på frågor till Bilddagboken. Men så en dag fick Ankan åka ner till Viken ett tag. Och samma dag Behövde inte Zebran fixa med sin moppe. Zebran ville ringa till Ankan men han var väldigt blyg av sig så han vågade inte. Men Ankan ville ringa till Zebran med, hon var blyg hon med men hon tvinga sig själv till att ringa. Hon slog numret och satte luren mot örat. Ingenting hände.. Hon kollade på mobilen igen och såg att hon hade glömt trycka på "ring". Så hon tröck på "ring" och satte luren mot örat igen. "Biiiip, Biiiip, Biiiip". "Kras". Hallå? Zebran hade svarat! "Hallå? Är det någon där?" Ankan sa ingenting. Hon blev stum av hans röst. "Klick".. Han la på. Ankan stog där med luren mot örat utan att göra något. Men så röck hon till och kollade på mobilen igen. "Neej" tänkte hon. "Varför sa jag ingenting?! FAN!" Hon slog numret igen och tröck på "ring". "Biiiip, Bii, Kras". "Hallå??" Zebran hade svarat igen! Nu måste jag säga något tänkte Ankan! "Hej" sa hon äntligen. - Vem är det? - Ankan. - Jaha. - ... - ... - Såå. Vad gör du då? - Ne inget.. Sitter hemma typ, slappar.. sj? - Ne ja ska till viken snart. - okej. - Japp. - ... - Du ar inte lust att komma ner en stund då? - Jo gärna! - Okej! Kul! - Ja! - Men då ses vi sen då! - Japp de gör vi! - Pusshej. - Pusshej. "Nu åker vi!" ropade Ankans mamma nerifrån. "OKEJ JA KOMMER" ropade Ankan tillbaka från sitt rum. Hon sprang ner och tog på sig skorna och satte sig i bilen. *trekvart senare* "Biiiip, Biiiip, Biiiip, Biii, Kras". "Hallå?" - HEJ! - Hej! - Jag är i viken nu. - oki. Vart? - Sparbankstorget. - ok men då kommer ja dit nu. - okej, pusspuss - pusshej *fem minuter senare* Ankan sitter på en bänk på torget. Zebran kommer med räserfart genom torget, gör en tvärnit och stannar brevid bänken, går av cykeln, lägger den på marken och sätter sig brevid Ankan. De sitter där i över en timme och bara pratar och pratar. Sedan går dem upp till skolan och lägger sig på gräset och vilar. De ligger där i gräset nån decimeter från varandra och bara kollar på varandra. Men så utan förvarning så slickar Zebran på Ankans näbb. Ankan blir röd i ansiktet och säger: "Akta så inte ja slickar dig med". "Försök du". säger Zebran. Ankan slickar Zebran på nosen. Zebran slickar Ankan på näbben igen och det blir "slickkrig". De lugnar ner sig och kollar på varandra. De närmar sig sakta mot varandra igen men med munnarna den här gången. De snuddar varandras läppar. Jaa.. Nu pratar Biffen igen. Nu ska vi inte gå längre med den här sagan. Ni får tänka själva vad som händer sen. Så nu vet ni att även en Zebra och en Anka kan hitta varandras hjärtan, så tveka inte, utan följ ert hjärta.
Annons
Comment the photo
AnkA
Fri 29 Jun 2007 18:12
Haha, vcärsta bra var den ju :D:D stämmde kanske inte helt men iaf ;D haha, vad sööt du är ! :D <333
Anonymous
Fri 29 Jun 2007 13:44
haha det där va den stördaste saga jka ahr hört i hela mitt liv men den ägde :D //Zebran ;)
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bava/66617562/
Visa toppen
Show footer