Monday 15 March 2010 photo 1/1
|
vrf är det alltid så att kärlek är så jävla bra i början. Allt är som en fucking jävla dans på rosor och man ser änglar i skyn. Man känner sig som den lyckligaste på jorden och vill bara tacka gud för att man får möjligheten att vara en del av denna killens liv. Man tänker mer och mer på personen och saknar honom så enormt mkt. Blir så glad när man ser honom och när han har en i sina armar och det känns så jävla rätt inombords. Så jävla underbart. Vrf kan det inte alltid va så??
För när allt är som ljusast ska man bli straffad igen. Nerdragen i hålet man kämpat och kommit upp ifrån. På bara några sekunder går man från den lyckligaste till den olyckligaste människan på jordklotet. Från en dans på rosor till en dans på stickande,svidande taggbuskar. Men jag vet inte. Det verkar som att kärleken är till för att värma och sedan kyla. =(
Vet inte om jag orkar med nån mer kärlek,ömhet eller kroppskontakt. När det är som att jag redan vet att denna killen, och den och nästa kommer såra mig en dag. Kan man aldrig få vara lycklig? =/
För när allt är som ljusast ska man bli straffad igen. Nerdragen i hålet man kämpat och kommit upp ifrån. På bara några sekunder går man från den lyckligaste till den olyckligaste människan på jordklotet. Från en dans på rosor till en dans på stickande,svidande taggbuskar. Men jag vet inte. Det verkar som att kärleken är till för att värma och sedan kyla. =(
Vet inte om jag orkar med nån mer kärlek,ömhet eller kroppskontakt. När det är som att jag redan vet att denna killen, och den och nästa kommer såra mig en dag. Kan man aldrig få vara lycklig? =/
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/balldersballe/448021544/