September
Monday 5 July 2010 photo 1/2
|
Du andas ganska tyst jag tror du somna' till slut.
Tårar gör en sömnig. Inte sant?
Både du och alla ljusen i mitt rum har brunnit ut.
De slockna när de brann som mest och du gjorde likadant.
Du ligger i min säng med täcket draget över hakan som du gjort så många baktunga dar.
Bland välbekanta dofter mellan välbekanta lakan som ifall vi nånsin hade vart ett par.
Och här ligger jag på golvet på en obäddad madrass och ute dansar stjärnorna på taken.
Nyss var luften fuktigt het.
Nu är det kall och vass och du sover.
Jag är obönhörligt vaken.
Och den filt som jag har över mig känns rättvist kort och tunn
när jag tänker på de ord jag hörde komma ur min mun.
Att jag älskar dina ögon och jag älskar din röst.
Jag älskar dina nästan obefintliga bröst.
Jag älskar när du vaknar och är tjurig och yr.
I t-shirt och trosor och knullrufsfrisyr.
Och dina barnsliga stölder av min uppmärksamhet, din självdestruktiva generositet,
ditt kriminella, livsfarliga sätt att köra bil.
Jag älskar din "Ung och singel tjej i storstan"-stil.
Att du slänger dig med talesätt och kända citat.
Att Cola-light och popcorn är din favvo dryck och mat
och att du svarar på nåt annat när jag frågar hur du mår.
Jag älskar att du skrattar när du går.
Annons
Visa toppen
Show footer