Wednesday 3 February 2010 photo 2/2
|
[.....] Hektor Krass hasade sig uppför den elaka sluttningen till skolans feta portar, stirrandes tomt på allén av nakna, groteska ekar och önskade att den blytunga hösthimlen bara skulle falla ned och kväva allt, för allt var ju ändå redan dött.
Hans skor var blöta efter promenaden mellan sin bostad – vindskyffet i toppen av Kanelgatans äldsta och ruckligaste hus – och den pampiga, fängelseliknande byggnaden som var hans skola; det duggregnade hårda små nålar i hans ansikte och på hans kalla händer.
Den närmast antika väskan i läder dunkade mot hans höft i otakt till hans steg, som var i otakt till hans hjärtslag, som var i otakt med hela världen. Hans tunga var klistrig av jordgubbssylten som han alltid hade på de skorpor som han av grå, urtvättad vana åt till frukost morgon ut och morgon in.
När han klev in på skolan slutade det regna, och solen skymtade fram som ett hån.
Jag har skrivit nytt intro till novellen istället för den som försvann när datorn pajade -_-'
Ska snart ut och åka skidor.
Hans skor var blöta efter promenaden mellan sin bostad – vindskyffet i toppen av Kanelgatans äldsta och ruckligaste hus – och den pampiga, fängelseliknande byggnaden som var hans skola; det duggregnade hårda små nålar i hans ansikte och på hans kalla händer.
Den närmast antika väskan i läder dunkade mot hans höft i otakt till hans steg, som var i otakt till hans hjärtslag, som var i otakt med hela världen. Hans tunga var klistrig av jordgubbssylten som han alltid hade på de skorpor som han av grå, urtvättad vana åt till frukost morgon ut och morgon in.
När han klev in på skolan slutade det regna, och solen skymtade fram som ett hån.
Jag har skrivit nytt intro till novellen istället för den som försvann när datorn pajade -_-'
Ska snart ut och åka skidor.