October
Tuesday 13 September 2011 photo 1/3
|
Jag orkar inte!
När man äntligen känner att medgångarna är med en kommer alla motgånger på en gång! Så jävla jobbigt, jag fattar inte vad jag gör för fel,,
Livet va så lätt när man va liten, man kunde säga vad man ville, man tänkte inte på samma sett som man gör nu, och man slapp allt skitsnack jämt och ständigt!
Men den tiden är nu över och det är bara att fokusera i nuet.. Men det är inte alltid så lätt,,
Jag funderar mycket på hur det hade varit om jag inte hade flyttat från Ramdala till Fridlevstad när jag gick i 2:an, om det hade blivit bättre eller sämre..
Jag hade självklart inte haft alla underbara vänner som jag har nu idag, men jag saknar faktiskt ganska många från min förra klass i Ramdala även att vi va på pass små..
Det finns en person som jag saknar speciellt mycket och som betyder allra mest för mig och det är Jennifer Wigestam @amandasjennifer
Vi har alltid hängt ihop i vått och tort, vi gjorde och gör fortfarande allt tillsammans! Men vi har nu inte träffats på ett tag, vi träffades inte en ända gång på hela detta sommarlovet och vi brukar vara flera gånger om på alla lov!
Det känns som en stor sten sitter i mitt hjärta som vill trilla ner, men den kan inte,,
Jag tänker ofta på om jag inte hade flyttat till Fridlevstad utan istället bott kvar i Ramdala om jag ändå hade varit bästavän med Jennifer eller om vi hade glidit isärr... Jag vill självklart inte tänka den tanken, jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan min bästavän, men tänk om.. Det kanske va så att jag behövde flytta för att vi verkligen skulle komma närmare varandra!
Jag är så oerhört glad att denna personen finns i mitt liv! Och jag hoppas på att hon kommer att stanna hos mig en lång tid framöver!
Jennifer det finns verkligen ingen som du! ♥
Jag kände att jag behövde skriva av mig, tack till alla er som tog er tid att läsa det här,, <3
När man äntligen känner att medgångarna är med en kommer alla motgånger på en gång! Så jävla jobbigt, jag fattar inte vad jag gör för fel,,
Livet va så lätt när man va liten, man kunde säga vad man ville, man tänkte inte på samma sett som man gör nu, och man slapp allt skitsnack jämt och ständigt!
Men den tiden är nu över och det är bara att fokusera i nuet.. Men det är inte alltid så lätt,,
Jag funderar mycket på hur det hade varit om jag inte hade flyttat från Ramdala till Fridlevstad när jag gick i 2:an, om det hade blivit bättre eller sämre..
Jag hade självklart inte haft alla underbara vänner som jag har nu idag, men jag saknar faktiskt ganska många från min förra klass i Ramdala även att vi va på pass små..
Det finns en person som jag saknar speciellt mycket och som betyder allra mest för mig och det är Jennifer Wigestam @amandasjennifer
Det känns som en stor sten sitter i mitt hjärta som vill trilla ner, men den kan inte,,
Jag tänker ofta på om jag inte hade flyttat till Fridlevstad utan istället bott kvar i Ramdala om jag ändå hade varit bästavän med Jennifer eller om vi hade glidit isärr... Jag vill självklart inte tänka den tanken, jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan min bästavän, men tänk om.. Det kanske va så att jag behövde flytta för att vi verkligen skulle komma närmare varandra!
Jag är så oerhört glad att denna personen finns i mitt liv! Och jag hoppas på att hon kommer att stanna hos mig en lång tid framöver!
Jennifer det finns verkligen ingen som du! ♥
Jag kände att jag behövde skriva av mig, tack till alla er som tog er tid att läsa det här,, <3
Visa toppen
Show footer