Har precis lagt på efter en timmes samtal med pappa. Det är märkligt det där. När jag bodde hemma i stan med 5 min avstånd mellan mamma o honom så hade vi absolut ingen bra kontakt, men nu när jag bor 12 timmar ifrån honom o vi ses var fjärde femte månad så är vi närmare varandra än vi någonsin varit.

Tvärtom är det med mamma o mig. Vi har alltid varit astighta o ju mer tiden går så märks det hur avståndet tär på mor o dotter relationen. Man kan ju tycka att den om något borde klara det när vi alltid varit så close. Men icke.

Så Sannas norgehistoria börjar gå mot sitt slut... But not yet. Fast så småningom för visst, allting har sitt pris men vissa människor är ovärdeliga och betyder alldeles för mycket för att det ska vara värt att riskera att till slut mista dem. Gäller både kompisar och familj. Eller ja, mina nära kompisar e ju min familj också såklart ;)

Det gäller verkligen att vårda relationerna man har till de som betyder mycket i ens liv. Och allra viktigast är det ju att va rädd om rellisen till sig själv. Sägs det ju. Vara sin egen bästa vän. Det har verkligen gått upp för mig nu att det har en poäng. Men det är fanimej inte lätt att leva efter den devisen. Men livsnödvändigt för det är så sjukt slitsamt när man inte e ett team med sig själv.

 Ja,den lilla insikten får väl avsluta detta inlägg. Varit en fruktansvärt lyxig dag med mycket slappande, grillad kyckling o tzatziki med ett ton lök och vitlök o så ett lass glass efteråt. Mmmmm =)
Its so good to be me. På vägen hem från joker såg jag dock en stor jävla fet råtta !!!!!!!! o den bilden får jag inte bort från näthinnan. Fy fan va den var big. Och äcklig. Huu. Hoppas det var första o sita gången för de var ruggigt.

Nähä, men då tackar väl jag för mig för ikväll. Ska inte sova för jag börjar 4 imorrn så ska lätt va uppe till 2 - bara för att jag kan =) Men orkar inte datageeka mig mer.

Sov gott alla sötnötar