May
Thursday 22 January 2009 photo 1/1
|
För er som inte vet eller inte har något bättre att läsa om så har min dator gått i sönder. Vilket menas med att den bättre hälften av mig har gått isönder. (Blir ni kära i mig så föreslår jag en dejt med min dator istället, för den är som sagt min bättre hälft.
Hursom, en historia om en dator från en fattig man som inget ägde förutom ett hål i sin ficka och sin kära datorn. Datorn var det fagraste konstverket han hade gjort. Som ett urverk fungerade de olika datordelarna som armarna och benen på en människa. Aldrig några problem, aldrig något tjat, alltid var datorn där för den fattiga mannen och tog troget emot alla problem och löste dem för honom. Dem var bästa vänner, dem skötte ömsesidigt om varandra. Dem bråkade sällan och när dem väl gjorde det löste det alltid sig väldigt snabbt.
En vacker dag bröt datorn sitt nätaggregat som i sin tur gjorde att hon slog i sin proccessor och sitt grafikkort. Så hennes ben, hjärna och hennes utstrålning fungerade inte som det skulle. Den fattiga mannen försökte plåstra om och vårda sin älskade men ingenting hjälpte. Mannen hade bara hål i fickorna så han kunde inte byta ut sakerna till bättre saker. Plus att det var ju inte riktigt hans älskade dator ifall han bytade ut hälften av henne.
Så datorn fick stå i mörker i en evighet utan möjligthet att skänka glädje och ljus till den ända personen som älskade henne ovillkorligt.
Dagarna gick, dagar blev till veckor och för varje timme som gick så kände sig den fattiga mannen mer och mer ensam. Isolation och ingen som helst möjlighet att kunna stressa av eller känna behovet att vara behövd av någon eller något ökade. Förr kunde han pyssla om sin bästa vän och alltid se till att hon mådde sitt bästa. Fast utan henne var han ingenting. Han hade ingen vän, ingen flickvän och den enda saker i världen som någonsin varit där för honom var datorn.
Frustrationen växte inom honom. Hans bästa vän led utan slut och han kunde inget göra. Pengar och visdom behövdes. Ingen förutom mannen visste henne bättre än vad han gjorde. Så med bestämmda steg gick han in i det eviga mörkret som hans dator stog i och viskade försiktigt till henne. -"Natama, du är sjuk och jag ska laga dig." Mannen stannade kvar hos sin vän medan han börja fundera på vad som kunde vara fel med henne. Och fortfarande sitter han idag i mörket och klappar henne försiktigt medan han säger att kommer lösa sig utan att egentligen ha någon lösning på problemet.
Alla killar kan med ärlighet säga att dem skulle förmodligen behålla datorn i ett "behåll datorn eller din flickvän" ultimatum. Ni som säger flickvännen säger det bara för att ni på fullaste allvar tror det kommer hålla mellan er..... trist.
Comment the photo
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/baravikanske/322496107/
Visa toppen
Show footer