Saknar verkligen och vara liten, då man inte tänkte så mycke på vad som skulle hända. Då det var långt kvar innan man blev vuxen. Då man slapp bråka me sina föräldrar. När man gilla någon och våga säga det. Då man inte hamna i bråk och snackade skit. Då gråten och smärtan va när man slagit sig. Då va allt helt enkelt mycke lättare

Idag är skit snacka nästan som vårat vardags språk. Man tänker på vad som kommer hända och det e inte långt kvar innan man är vuxen. Nu båkar man me föräldrarna mer än vanligt och kärleken är ett spel, man ska ha bästa killen och vara populär. Nu hamnar man in bråk hela tiden. Nu gråter man som fan när den man älskar försvinner och smärtan är när du skär kniven i handen. Nu är allt mycke svårare..

Tiden har gått och snart blir det gymnasie, vafan har tiden tagit vägen? den går för fort vill stanna i den åldern jag är i nu, fy! är rädd för vad som kommer hända.. vill inte bli vuxen! Vill inte dö!! jag e rädd, gråter när jag tänker på de..

Annons

The photo has no tags

October 2010