February
Monday 23 June 2008 photo 4/5
|
hej och hå för omtumlande middag med mi madre.
,."äntligen" fick hon sätta sig in lite i allting, typ mitt
liv. Tack för att hon finns!!! Hon må vara jobbig med
sina överdrivna förklaringar på allt vad livet straffas av.
Men ibland är hon väldigt nödvändig, en vän i alla väder!
men humpf så svårt det är att le när så många tankar spirar, jag inser det nu att; Jag har många farhågor som spökar i mina mardrömmar, är så rädd för så mycket. Och just nu, eller förresten, typ alltid så lyckas dessa drömmar bli verklighet, förstår inte varför. men kanske har börjat lyckas förstå nu.. jag jagar dem för att få de att vända och inser aldrig när gränsen är nådd. Jag måste släppa dessa för att de ska försvinna, jag håller för hårt!
En annan sak jag är rädd för, som har varit skräck i många år, är att låta en person veta allt om mej. då blir den liksom som en privat dagbok och tappar man den så kan vem som helst läsa. Därför har jag en dålig(?) vana att inte låta någon komma för nära inpå., vet inte vad som är rätt eller fel eller bäst. Men jag saknar i afa den där personen som vet allt och ändå tkr om mej för den jag är. Inte ens min Mamma pratade jag med och nämnde namn, haha. jag är en sån looser. Goodbye my old life, hoppas jag vaknar och känner samma skimmer som just nu.
Hejdå anus.
.)
detta känns som skadeglädje, men vet inte vem jag försöker såra.
,."äntligen" fick hon sätta sig in lite i allting, typ mitt
liv. Tack för att hon finns!!! Hon må vara jobbig med
sina överdrivna förklaringar på allt vad livet straffas av.
Men ibland är hon väldigt nödvändig, en vän i alla väder!
men humpf så svårt det är att le när så många tankar spirar, jag inser det nu att; Jag har många farhågor som spökar i mina mardrömmar, är så rädd för så mycket. Och just nu, eller förresten, typ alltid så lyckas dessa drömmar bli verklighet, förstår inte varför. men kanske har börjat lyckas förstå nu.. jag jagar dem för att få de att vända och inser aldrig när gränsen är nådd. Jag måste släppa dessa för att de ska försvinna, jag håller för hårt!
En annan sak jag är rädd för, som har varit skräck i många år, är att låta en person veta allt om mej. då blir den liksom som en privat dagbok och tappar man den så kan vem som helst läsa. Därför har jag en dålig(?) vana att inte låta någon komma för nära inpå., vet inte vad som är rätt eller fel eller bäst. Men jag saknar i afa den där personen som vet allt och ändå tkr om mej för den jag är. Inte ens min Mamma pratade jag med och nämnde namn, haha. jag är en sån looser. Goodbye my old life, hoppas jag vaknar och känner samma skimmer som just nu.
Hejdå anus.
.)
detta känns som skadeglädje, men vet inte vem jag försöker såra.
Visa toppen
Show footer