March
Wednesday 23 September 2009 photo 2/2
|
Hon sprang genast upp ur soffan hon låg och slet upp telefonen. Hon flämtade till.
"Hallå?" Hörde hon hans röst igenom telefonen. Hon visste inte vad hon skulle säga. Det vara sprang ut ur henne.
"V-varför har du inte ringt?" Hon hörde honom le i telefonen. "Förlåt...Jag...Det hände massa saker på en gång och plötsligt så..." Han slutade tvärt.
Hon ryckte på ögonbrynet. "Du...du glömde.?" Hon viskade lågt. "Nej, nej!" Avbröt han henne snabbt. "Jag glömde inte, jag bara fick det...stressigt..."
Hon kunde inte säga mer. Tårarna bara rann nerför hennes kind. "Du glömde. Det är...väl ok." Sade hon och låg som en idiot medan hon grät tyst. Hon ville ha ett del i hans liv, men hon fick inte plats.
Inte ens på ett enda ställe. Inte alls.
"Förlåt..." Hörde hon plötsligt hans röst. Den lät trasslig, som en docka som ville bli ihopsydd efter blivit skuren. Den ropade på hjälp.
"Jag...väntade i flera timmar på dig..." Sade hon och grät högre. Hon brydde sig inte om han hörde eller inte, hon var tvungen. Han bet sig i läppen.
"Men...du...Jag kommer över imorgon, ok?" Sade han och log igen. Hon tittade upp. "Nej...J-jag har inte tid imorgon, det vet du..." Hon försökte låta maffig på rösten, men hon bara pep.
"Ok då. Sov gott." Sade han och lade på luren. Hon reste på sig och hörde hur slaget emot telefonen ekade i luren.
Hon slet tag i telefonen och slängde in den i väggen. "SATAN! SATAN!"
Hon sprang genast upp ur soffan hon låg och slet upp telefonen. Hon flämtade till.
"Hallå?" Hörde hon hans röst igenom telefonen. Hon visste inte vad hon skulle säga. Det vara sprang ut ur henne.
"V-varför har du inte ringt?" Hon hörde honom le i telefonen. "Förlåt...Jag...Det hände massa saker på en gång och plötsligt så..." Han slutade tvärt.
Hon ryckte på ögonbrynet. "Du...du glömde.?" Hon viskade lågt. "Nej, nej!" Avbröt han henne snabbt. "Jag glömde inte, jag bara fick det...stressigt..."
Hon kunde inte säga mer. Tårarna bara rann nerför hennes kind. "Du glömde. Det är...väl ok." Sade hon och låg som en idiot medan hon grät tyst. Hon ville ha ett del i hans liv, men hon fick inte plats.
Inte ens på ett enda ställe. Inte alls.
"Förlåt..." Hörde hon plötsligt hans röst. Den lät trasslig, som en docka som ville bli ihopsydd efter blivit skuren. Den ropade på hjälp.
"Jag...väntade i flera timmar på dig..." Sade hon och grät högre. Hon brydde sig inte om han hörde eller inte, hon var tvungen. Han bet sig i läppen.
"Men...du...Jag kommer över imorgon, ok?" Sade han och log igen. Hon tittade upp. "Nej...J-jag har inte tid imorgon, det vet du..." Hon försökte låta maffig på rösten, men hon bara pep.
"Ok då. Sov gott." Sade han och lade på luren. Hon reste på sig och hörde hur slaget emot telefonen ekade i luren.
Hon slet tag i telefonen och slängde in den i väggen. "SATAN! SATAN!"
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/beautifulhuman/411820360/
Visa toppen
Show footer