Monday 3 November 2008 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Saknar dig Christoffer...
Jag smällde igen dörren hårt efter mig och sprang nerför trappan till vårt hus. Gruset knastrade under mina fötter och vinden blåste iskallt i mörkret. Dem kunde bara inte förstå.
Jag lutade mig mot ett träd, drog huvudet bakåt och blundade. En tår föll ner för min kind fast jag hade intalat mig själv att inte fälla några. Det var som om den hade sin egen vilja. Jag svalde hårt och huttrade till när en vind tog tag i mig. Jag kröp ihop och stoppade händerna i jackfickorna. Jag kände något lent i vänstra fickan och tog upp det lilla hjärtat Du hade gjort till mig när vi träffades första gången. Jag kisade med ögon och drog fingrarna över inristningarna.
"Älskar dej"
Jag höll om den så hårt så jag fick kramp i handen och blundade. Jag hörde löven yra omkring mig. Tänkte tillbaka på första gången vi träffades. Ditt leende. Dina omfamningar. Jag tittade upp mot den stjärnklara himlen. Du anar inte hur mycket jag älskar Dig.... och tror aldrig Du någonsin kommer att förstå. Du har betytt så enormt mycket under den här perioden... och gör det än. Tror inte jag hade klarat det utan Dig.
Jag höll fast blicken på stora karlavagnen. Det första som dök upp var segelturen. När vi gick på bryggan mitt i natten, Du vet där det var alldeles öde enligt oss. Hamnen var helt tyst. Det enda som hördes var våra fotsteg på bryggan. Stjärnorna gnistrade och reflekterades mot havet. Log när jag tänkte på dem antal gångerna Du skrämde livet ur mig genom att låtsas att Du skulle butta i mig i vattnet. Efter att jag nästan hade kiknat av skratt drog du mig intill Dig. Du log och drog bort en lock från mitt ansikte och kysste mig ömt. Gud vad jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden...
Jag tittade på fullmånen och undrade om du tittade på den i samma ögonblick. Undrade vart du var i Polen. Hur Du hade det. Vad Du gjorde. Skulle göra vad som helst för att få vara hos dig. Jag huttrade till ännu en gång å drog igen dragkedjan på jackan. Jag hörde pappa ropa mitt namn i bakgrunden, men det hördes bara som i ett dunkel. Var i min egen värld... hos dig och alla fina minnen.
Jag kände hur kylan började tränga in genom kläderna, men stannade ändå kvar en liten stund till. Jag suckade och torkade bort ytterligare en tår som lyckats tränga sig ut med jackärmen. Saknar dig så otroligt mycket Christoffer... så inni helvetes mycket...
Längtar så tills på fredag. Att äntligen få träffa dig igen efter över en månad.
Tack för att Du finns hos mig hjärtat mitt. älskar Dig <3
Jag smällde igen dörren hårt efter mig och sprang nerför trappan till vårt hus. Gruset knastrade under mina fötter och vinden blåste iskallt i mörkret. Dem kunde bara inte förstå.
Jag lutade mig mot ett träd, drog huvudet bakåt och blundade. En tår föll ner för min kind fast jag hade intalat mig själv att inte fälla några. Det var som om den hade sin egen vilja. Jag svalde hårt och huttrade till när en vind tog tag i mig. Jag kröp ihop och stoppade händerna i jackfickorna. Jag kände något lent i vänstra fickan och tog upp det lilla hjärtat Du hade gjort till mig när vi träffades första gången. Jag kisade med ögon och drog fingrarna över inristningarna.
"Älskar dej"
Jag höll om den så hårt så jag fick kramp i handen och blundade. Jag hörde löven yra omkring mig. Tänkte tillbaka på första gången vi träffades. Ditt leende. Dina omfamningar. Jag tittade upp mot den stjärnklara himlen. Du anar inte hur mycket jag älskar Dig.... och tror aldrig Du någonsin kommer att förstå. Du har betytt så enormt mycket under den här perioden... och gör det än. Tror inte jag hade klarat det utan Dig.
Jag höll fast blicken på stora karlavagnen. Det första som dök upp var segelturen. När vi gick på bryggan mitt i natten, Du vet där det var alldeles öde enligt oss. Hamnen var helt tyst. Det enda som hördes var våra fotsteg på bryggan. Stjärnorna gnistrade och reflekterades mot havet. Log när jag tänkte på dem antal gångerna Du skrämde livet ur mig genom att låtsas att Du skulle butta i mig i vattnet. Efter att jag nästan hade kiknat av skratt drog du mig intill Dig. Du log och drog bort en lock från mitt ansikte och kysste mig ömt. Gud vad jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden...
Jag tittade på fullmånen och undrade om du tittade på den i samma ögonblick. Undrade vart du var i Polen. Hur Du hade det. Vad Du gjorde. Skulle göra vad som helst för att få vara hos dig. Jag huttrade till ännu en gång å drog igen dragkedjan på jackan. Jag hörde pappa ropa mitt namn i bakgrunden, men det hördes bara som i ett dunkel. Var i min egen värld... hos dig och alla fina minnen.
Jag kände hur kylan började tränga in genom kläderna, men stannade ändå kvar en liten stund till. Jag suckade och torkade bort ytterligare en tår som lyckats tränga sig ut med jackärmen. Saknar dig så otroligt mycket Christoffer... så inni helvetes mycket...
Längtar så tills på fredag. Att äntligen få träffa dig igen efter över en månad.
Tack för att Du finns hos mig hjärtat mitt. älskar Dig <3
Comment the photo
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bebistigern/289730349/