January
Sunday 20 February 2011 photo 1/1
|
<div style="color: #000000; font-family: Verdana, Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 10px; height: 80px; background-image: initial; background-attachment: initial; background-origin: initial; background-clip: initial; background-color: #ffffff; margin: 8px;"><div style="color: #000000; font-family: Verdana, Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 10px; height: 80px; background-image: initial; background-attachment: initial; background-origin: initial; background-clip: initial; background-color: #ffffff; margin: 8px;">natt i majorna , hundarna har slutat yla .
bara katterna & jag å pundarna ute i kylan.
vi stryker runt varandra , tänker mest på typ
dom prylar som man tänker på när man går
runt på kyrkor klockan fyra, slänger ciggen
och går fram till en gravsten , här ligger
han som jag har känt sedan barnsben .
sänker blicken & tar mitt sista avsked ,
tänker inte komma hit igen det får vara bra nu.
jag låter gräset växa vildt över din sista vila.
jag går hem och sänker en 6a tänker över
livet , känner att ensamheten e min enda säkra
giv och äntligen får själen lugn och ro när
jag kan slippa tvivlen , för när vi dör så dör vi.
ingen stannar kvar.
det är försent för vi hörs väll någon annan dag..
ingen nödbroms att dra i , inga chanser kvar att
säga förlåt för alla klantiga saker du sa . utkyld ur
sinne , älskade blir till dammkorn , i ens minne
och i krematorens vita flammor , man lägger
locket på urnan utan att visa känslor , man lägger
locket på känslorna och går vidare framåt.
så snacka med mig om döden , för jag vet
allt om den .
knappt så hann jag födas innan farfar och farmor
vandrade hem , mammas mammas stöt vid
namn morfar han går samma väg , sen tog
cancern farsan och min morsa tappa bort sin själ .
nu har dom släktkalas varenda dag på kyrkogår'n.
mitt emot mitt fönster närs förälder av vårt sjuka
blod , dom håller platsen tills jag landar i den
mjuka jord som skapats av den mulltnande familj
som kallad utan ord .
jag har en väg att gå , jag har någonstans att landa.
folk säger jag har bråttom men jag håller inte andan.
för botten liknar graven i det mål man en dag måste inse
att man lever som en levande begravd fast man fast
mannen , det här är ingen lapp så läs det inte som en
sådan , jag läste morsans lapp och kommer aldrig från den
våndan , jag bara säger att jag väljer att förstå min vardag
som någonting som kan försvinna nu utan att någon saknas
utkyld ur sinne , älskade jag blir till dammkorn , i ditt
minne å i krematorens vita flammor , lägg
bara locket på min urna och gå vidare framåt.
ä l s k a '
<div style="color: #000000; font-family: Verdana, Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 10px; height: 80px; background-image: initial; background-attachment: initial; background-origin: initial; background-clip: initial; background-color: #ffffff; margin: 8px;">
natt i majorna , hundarna har slutat yla .
bara katterna & jag å pundarna ute i kylan.
vi stryker runt varandra , tänker mest på typ
dom prylar som man tänker på när man går
runt på kyrkor klockan fyra, slänger ciggen
och går fram till en gravsten , här ligger
han som jag har känt sedan barnsben .
sänker blicken & tar mitt sista avsked ,
tänker inte komma hit igen det får vara bra nu.
jag låter gräset växa vildt över din sista vila.
jag går hem och sänker en 6a tänker över
livet , känner att ensamheten e min enda säkra
giv och äntligen får själen lugn och ro när
jag kan slippa tvivlen , för när vi dör så dör vi.
ingen stannar kvar.
det är försent för vi hörs väll någon annan dag..
ingen nödbroms att dra i , inga chanser kvar att
säga förlåt för alla klantiga saker du sa . utkyld ur
sinne , älskade blir till dammkorn , i ens minne
och i krematorens vita flammor , man lägger
locket på urnan utan att visa känslor , man lägger
locket på känslorna och går vidare framåt.
så snacka med mig om döden , för jag vet
allt om den .
knappt så hann jag födas innan farfar och farmor
vandrade hem , mammas mammas stöt vid
namn morfar han går samma väg , sen tog
cancern farsan och min morsa tappa bort sin själ .
nu har dom släktkalas varenda dag på kyrkogår'n.
mitt emot mitt fönster närs förälder av vårt sjuka
blod , dom håller platsen tills jag landar i den
mjuka jord som skapats av den mulltnande familj
som kallad utan ord .
jag har en väg att gå , jag har någonstans att landa.
folk säger jag har bråttom men jag håller inte andan.
för botten liknar graven i det mål man en dag måste inse
att man lever som en levande begravd fast man fast
mannen , det här är ingen lapp så läs det inte som en
sådan , jag läste morsans lapp och kommer aldrig från den
våndan , jag bara säger att jag väljer att förstå min vardag
som någonting som kan försvinna nu utan att någon saknas
utkyld ur sinne , älskade jag blir till dammkorn , i ditt
minne å i krematorens vita flammor , lägg
bara locket på min urna och gå vidare framåt.
ä l s k a '
bara katterna & jag å pundarna ute i kylan.
vi stryker runt varandra , tänker mest på typ
dom prylar som man tänker på när man går
runt på kyrkor klockan fyra, slänger ciggen
och går fram till en gravsten , här ligger
han som jag har känt sedan barnsben .
sänker blicken & tar mitt sista avsked ,
tänker inte komma hit igen det får vara bra nu.
jag låter gräset växa vildt över din sista vila.
jag går hem och sänker en 6a tänker över
livet , känner att ensamheten e min enda säkra
giv och äntligen får själen lugn och ro när
jag kan slippa tvivlen , för när vi dör så dör vi.
ingen stannar kvar.
det är försent för vi hörs väll någon annan dag..
ingen nödbroms att dra i , inga chanser kvar att
säga förlåt för alla klantiga saker du sa . utkyld ur
sinne , älskade blir till dammkorn , i ens minne
och i krematorens vita flammor , man lägger
locket på urnan utan att visa känslor , man lägger
locket på känslorna och går vidare framåt.
så snacka med mig om döden , för jag vet
allt om den .
knappt så hann jag födas innan farfar och farmor
vandrade hem , mammas mammas stöt vid
namn morfar han går samma väg , sen tog
cancern farsan och min morsa tappa bort sin själ .
nu har dom släktkalas varenda dag på kyrkogår'n.
mitt emot mitt fönster närs förälder av vårt sjuka
blod , dom håller platsen tills jag landar i den
mjuka jord som skapats av den mulltnande familj
som kallad utan ord .
jag har en väg att gå , jag har någonstans att landa.
folk säger jag har bråttom men jag håller inte andan.
för botten liknar graven i det mål man en dag måste inse
att man lever som en levande begravd fast man fast
mannen , det här är ingen lapp så läs det inte som en
sådan , jag läste morsans lapp och kommer aldrig från den
våndan , jag bara säger att jag väljer att förstå min vardag
som någonting som kan försvinna nu utan att någon saknas
utkyld ur sinne , älskade jag blir till dammkorn , i ditt
minne å i krematorens vita flammor , lägg
bara locket på min urna och gå vidare framåt.
ä l s k a '
Annons
Comment the photo
Anonymous
Fri 25 Feb 2011 22:45
jag får ont i ögonen av täxten. :c &så fatta jag ingenting c: ♥
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bejbiborn/485101778/
Visa toppen
Show footer