Wednesday 28 May 2008 photo 5/7
|
Tommy Lantz<3
* 17 Februari 1948
+ 22 maj 2008
Sannäs
Många av er är antagligen redan trötta på mig,
men då ska ni ha klart för er att jag skiter i det.
Morfar var den ända man kunde lita på,
den ända som ville alla väl,
han var alltid glad och drog sina skämmt,
Han var som en solstråle, han fick mig alltid på bra humör.
Inte bara mig utan så många andra,
Mon morfar var envis,
och för mig är det inte lätt att skriva, eller prata om honom..
Jag saknar honom oerhört mycket,
och det kommer jag aldrig sluta göra,
han har varit som en far, bror, bästa vän och morfar för mig!
jag har kunnat dela allt med morfar,
och när jag har bott hos honom har jag kännt mig så jäkla hemma!
Jag kommer aldrig kunna känna mig hemma någonstans utan honom,
men jag vet att han är med mig,
han vakar över mig och följer varje steg jag tar,
och de gäller inte bara mig, de gäller alla han tyckte så mycket om,
och tro mig, det är många, han ville alla väl!
såfört jag tänker på morfar, ser en bild, skriver eller pratar om honom börjar jag gråta..
Vissa tycker jag är löjlig, och säger " vadå, min morfar är också död, inte går jag och lipar för det"
sånna människor fattar fan ingenting, och jag skulle vilja sparka in skallen på dom,
men nog pratat om det, nu är de morfar allting handlar om,
Du älskade att fiska,
du älskade havet,
och det ska bli ditt nya hem,
för det var din önskan, att spridas vind för våg i havet,
och de minsta vi kan göra är att uppfylla den önskan!
hade jag fått bestämma skulle jag följt med dig ner i djupet,
men jag tror inte du hade velat det.. så jag stannar för din skull,
Jag vet att vi kommer ses igen, förr eller senare.
De är en grej jag känner på mig, vi kommer återförenas när tiden är inne!
Jag är så glad att jag fick lära känna dig och ha dig vid min sida i 16 långa, livliga och helt underbara år.
du ställde alltid upp för alla,
Morfar du kommer alltid vara min hjälte!
Jag älskar dig ! <3
* 17 Februari 1948
+ 22 maj 2008
Sannäs
Många av er är antagligen redan trötta på mig,
men då ska ni ha klart för er att jag skiter i det.
Morfar var den ända man kunde lita på,
den ända som ville alla väl,
han var alltid glad och drog sina skämmt,
Han var som en solstråle, han fick mig alltid på bra humör.
Inte bara mig utan så många andra,
Mon morfar var envis,
och för mig är det inte lätt att skriva, eller prata om honom..
Jag saknar honom oerhört mycket,
och det kommer jag aldrig sluta göra,
han har varit som en far, bror, bästa vän och morfar för mig!
jag har kunnat dela allt med morfar,
och när jag har bott hos honom har jag kännt mig så jäkla hemma!
Jag kommer aldrig kunna känna mig hemma någonstans utan honom,
men jag vet att han är med mig,
han vakar över mig och följer varje steg jag tar,
och de gäller inte bara mig, de gäller alla han tyckte så mycket om,
och tro mig, det är många, han ville alla väl!
såfört jag tänker på morfar, ser en bild, skriver eller pratar om honom börjar jag gråta..
Vissa tycker jag är löjlig, och säger " vadå, min morfar är också död, inte går jag och lipar för det"
sånna människor fattar fan ingenting, och jag skulle vilja sparka in skallen på dom,
men nog pratat om det, nu är de morfar allting handlar om,
Du älskade att fiska,
du älskade havet,
och det ska bli ditt nya hem,
för det var din önskan, att spridas vind för våg i havet,
och de minsta vi kan göra är att uppfylla den önskan!
hade jag fått bestämma skulle jag följt med dig ner i djupet,
men jag tror inte du hade velat det.. så jag stannar för din skull,
Jag vet att vi kommer ses igen, förr eller senare.
De är en grej jag känner på mig, vi kommer återförenas när tiden är inne!
Jag är så glad att jag fick lära känna dig och ha dig vid min sida i 16 långa, livliga och helt underbara år.
du ställde alltid upp för alla,
Morfar du kommer alltid vara min hjälte!
Jag älskar dig ! <3