Den där känslan man får när man ser nån man älskar gråta.
(Den finns inom mig hela tiden. Och den får mig att käna mig totalt misslyckad. Men jag var iallafall ärlig.)

Älskar dig alltid, oavsett vad Simon <3!

om du vore misslyckad, varför finns det så många som stöttar dig? som kommenterar dina bilder? som bryr sig och säger att dom finns där för dig? jag som inte känner dig, vet precis hur du känner dig. du är inte misslyckad på något sätt, och jag hoppas du någongång förstår det. simon älskar dig, det kommer han alltid göra. och du älskar honom. det kanske inte funkar alltid, men det finns lösningar. man kan vara vänner, man kan försöka igen. man kan vara ifrån varandra och se om det blir bättre, man kan träffas ofta. allt går att lösa. men bara du inte känner dig misslyckad på något sätt. för det är du inte. och bry dig inte om vad dom jävla anonyma asen säger, för det som säger är total jävla bullshit. du är fin som du är, och du är absolut inte någon hora eller misslyckad. <3