January
Thursday 15 April 2010 photo 2/53
|
KAP 2
idag var den stora dagen. Vi skulle äntligen åka till Tyskland. Jag hade velat haft mina favorit byxor som var vita med svarta rutor på och hängslen som koppla ihop benen, men det hade Gabbi strängt förbjudit mig att ha.
-Man måste se hövlig ut första gången man träffat en gammal dam, hade hon sagt.
Jag hade då sagt till henne att hon inte fick ha på sig något som kunde chocka en person eller något som kunde göra att hon bevisa att hon ville ses. Alltså normal för en gång skull.
När taxin hämtade upp mig hade jag precis tagit farväl av min familj, min katt och min älskade häst. Tänkte på hejdå festen jag och Gabbi hade haft dagen innan för alla våra kompisar. När jag kom till flygplatsen så mötes jag av en Gabbi som satt på sig allt chock rosa hon ägde.
-Hej gmn, hur är det? sa hon med glad röst.
-Hej på dig med! Sa jag och kramade om henne. Sa vi inte att vi skulle ha på oss hövliga kläder??
-JO, men jag var bara tvungen. Du vet ju hur jag e!
-Ja, ja. Sa jag och tänkte att det här skulle hon få igen i Tyskland.
När vi satte oss i planet så började jag studsa som en gummi boll i sätet. Gabbi undrarde vad jag gjorde??
- Jag e bara glad. Sa jag oc skratta.
Gabbi hängde snabbt på och nu var vi två gummi bollar som studsa i sätena. Flygvärdinan kom och sa att vi störde dom andra och vi nu borde ta på oss bältet eftersom vi ska starta. Jag och Gabbi sluta och började nu prata om flygvärdinans alla brister. Jag satt i mina speciella öronproppar, nässpray och tugummi.
- Det är min lilla ritual innan flygning. Sa jag med ett skatt på rösten.
I själva verket hatade jag att flyga för att jag hade svårt med trycket. Jag och Gabbi började nu när vi kommit upp skriva medelanden på ett papper som vi knödde ihop och skicka till varann. Då kom den läskiga flygvärdinan änu en gång och sa att prasslet störde dom andra passagerarna och att det vore lättare om vi prata i normal samtals ton. Men det behövdes inte för vi soma snabbt när den tråkiga film dom visade satts på. Nä vi landa så gjorde jag och Gabbi vågen, ingen hängde på utom en läskig japan som stirrat på oss sen vi startade från sverige. När vi kom till flygplatsen så tvinga jag in Gabbi på en tolalett och vi hitta lite kläder som inte var allt för chockerande som hon nu kunde ha på sig. Vi tog en taxi in till stan och köpte lite saker till som hon kunde ha på sig. Gabbi blev sur och sa att det var bort kastade pengar men jag brydde mig inte! Vi tog en taxi till huset. Efter bara 10 minuter så var vi frame. Huset var rött med vita knutar och trädgården var full med blommor i alla möjliga färger. Gabbi tog upp något om hur mycket vi hade skrikit när vi hade kört förbi Bill och Toms gata men jag lyssnade inte. Vi gick in genom den vita grinden och börja gå efter den grus gata som gick igenom bort till det vackra stora huset. På vägen skämta jag lite och sa,
- Du Gabbi, du skulle kanske inte behöft bytta kläder. Du skulle passa perfekt in här.
- Precis Fridolf, jag skulle haft dom. Sa hon övertygande.
Fridolf var det hon brukade kalla mig och eftersom jag inte kalla henne Gabriella tyckte jag väl att det va okej. Vi gick upp på den sten trappa som fans och ringde på.
idag var den stora dagen. Vi skulle äntligen åka till Tyskland. Jag hade velat haft mina favorit byxor som var vita med svarta rutor på och hängslen som koppla ihop benen, men det hade Gabbi strängt förbjudit mig att ha.
-Man måste se hövlig ut första gången man träffat en gammal dam, hade hon sagt.
Jag hade då sagt till henne att hon inte fick ha på sig något som kunde chocka en person eller något som kunde göra att hon bevisa att hon ville ses. Alltså normal för en gång skull.
När taxin hämtade upp mig hade jag precis tagit farväl av min familj, min katt och min älskade häst. Tänkte på hejdå festen jag och Gabbi hade haft dagen innan för alla våra kompisar. När jag kom till flygplatsen så mötes jag av en Gabbi som satt på sig allt chock rosa hon ägde.
-Hej gmn, hur är det? sa hon med glad röst.
-Hej på dig med! Sa jag och kramade om henne. Sa vi inte att vi skulle ha på oss hövliga kläder??
-JO, men jag var bara tvungen. Du vet ju hur jag e!
-Ja, ja. Sa jag och tänkte att det här skulle hon få igen i Tyskland.
När vi satte oss i planet så började jag studsa som en gummi boll i sätet. Gabbi undrarde vad jag gjorde??
- Jag e bara glad. Sa jag oc skratta.
Gabbi hängde snabbt på och nu var vi två gummi bollar som studsa i sätena. Flygvärdinan kom och sa att vi störde dom andra och vi nu borde ta på oss bältet eftersom vi ska starta. Jag och Gabbi sluta och började nu prata om flygvärdinans alla brister. Jag satt i mina speciella öronproppar, nässpray och tugummi.
- Det är min lilla ritual innan flygning. Sa jag med ett skatt på rösten.
I själva verket hatade jag att flyga för att jag hade svårt med trycket. Jag och Gabbi började nu när vi kommit upp skriva medelanden på ett papper som vi knödde ihop och skicka till varann. Då kom den läskiga flygvärdinan änu en gång och sa att prasslet störde dom andra passagerarna och att det vore lättare om vi prata i normal samtals ton. Men det behövdes inte för vi soma snabbt när den tråkiga film dom visade satts på. Nä vi landa så gjorde jag och Gabbi vågen, ingen hängde på utom en läskig japan som stirrat på oss sen vi startade från sverige. När vi kom till flygplatsen så tvinga jag in Gabbi på en tolalett och vi hitta lite kläder som inte var allt för chockerande som hon nu kunde ha på sig. Vi tog en taxi in till stan och köpte lite saker till som hon kunde ha på sig. Gabbi blev sur och sa att det var bort kastade pengar men jag brydde mig inte! Vi tog en taxi till huset. Efter bara 10 minuter så var vi frame. Huset var rött med vita knutar och trädgården var full med blommor i alla möjliga färger. Gabbi tog upp något om hur mycket vi hade skrikit när vi hade kört förbi Bill och Toms gata men jag lyssnade inte. Vi gick in genom den vita grinden och börja gå efter den grus gata som gick igenom bort till det vackra stora huset. På vägen skämta jag lite och sa,
- Du Gabbi, du skulle kanske inte behöft bytta kläder. Du skulle passa perfekt in här.
- Precis Fridolf, jag skulle haft dom. Sa hon övertygande.
Fridolf var det hon brukade kalla mig och eftersom jag inte kalla henne Gabriella tyckte jag väl att det va okej. Vi gick upp på den sten trappa som fans och ringde på.
Comment the photo
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/berlinsstrumpa/451167664/
Visa toppen
Show footer