January
Thursday 15 April 2010 photo 5/53
|
KAP 5
hon kommer närmare. Jag springer mot något jag inte vet.
-Gabbi, Gabbi! Var är du?? Jag skriker allt jag har.
Springer längst den långa koridoren. Försköker öppna dom vita dörarna som täcks av blodiga hand avtryck. Det går inte jag springer och springer. Dom trasiga kläderna går sönder bara mer och mer.
-Gabbi!! hör man mig skrika ännu högre.
Jag ser mig om bakåt hon kommer närmare. Plötsligt trillar jag över någon. Där står hon och alla andra.
- Fillan vad glad jag är att få se dig!
Hon vänder sig om jag kollar in i hennes ögon. Dom är svarta och tomma. Jag kollar upp och ser dom andra. Samma där. Jag kommer upp och ser mig om. Alla kommer närmare och närmare. Deras liv lösa kroppar rammlar fram. Jag får precis upp dörren bakom mig innan dom får tag på mig. Jag bustar ut. Jag står nu inne i ett svart rum. Jag letar efter ljus knappen. Hittar den. Tänder och ser hur en man står i rummet. Min katt sitter i en bur och min häst står där. Han håller upp en kniv. Jag skriker av smärta:
- NNNEEEEEEJJJJJJ!!!!!!
Jag vaknar helt genom blöt av svett. Känner hur pulsen går i 180 och hur jag andas häftigt.
-Bara en mardröm, säger jag till mig själv medans jag pustar ut.
Jag kollar på klockan och den står på 07:50. Ska inte börja jobba för om en lång stund. Ingen idé att försöka somna om igen, alltför skärrad för att det ska gå. Jag kollar på Gabbi. Hon sover fortfarande. Jag sätter på mig mjukis kläderna och går ner.
- Så du är uppe så här tidigt, hör man Elizabeth från hennes fotålj.
-Ja, jag kunde inte somna om, sa jag tyst.
Jag gick upp igen och satt på mig tränings kläder istället. Jag kunde ju lika gärna träna lite nu när jag ändå är uppe tänkte jag.
När jag kom ut så känner jag den härliga luften av blommor och morgon. Jag sätter i hölurana sätter på musiken och börjar springa. Jag börja springa längre in på gatan. Där hittar jag en liten skogs stig som leder bort mot en annan gata. Vill bara springa bort tankarna för en stund. Jag kommer förbi och börjar springa upp mot gatan när jag hör hur någon roppar på mig.
- Hallo!!
Jag stannar upp och vänder mig om. Där står en kvinna med sin hund. Hon vinkar till mig att jag ska komma. Jag går fram till henne och säger trevligt på tyska:
- Hej
- Hej, vad trevligt att äntligen få säga hej, säger kvinnan glatt på tyska.
- Vi har bara varit här i tre dagar nu, men tack ändå.
- Hör att du inte kommer från Tyskland. Så var kommer du ifrån? Frågar hon vänligt.
- Jag och min kompis kommer från Sverige, känner mig lite smått skenerad av att det är så tydligt att jag inte är här ifrån.
- Jaha, vad trevligt. Ser att ni bor hos Elizabeth. Hon är riktigt snäll.
- Ja, det är där vi bor. säger jag. Jag heter Frida, och tar fram handen.
Hon skakar den och säger
- Jag heter Marie
- Ja, nu måste jag gå, säger jag, Hejdå!
- Hejdå och ses kanske någon gång.
Jag fortsätter springa. När jag kommer hem står Gabbi och laggar frukost åt oss alla.
- Var har du varit? Frågar hon mig.
- Jag var ute och sprang en bit, sa jag, jag duschar nu kommer snart.
Jag går snabbt upp och duschar innan jag äter frukost. Efter frukosten så gör Gabbi och jag iårdning oss som tar ungefär 3 timmar innan vi äntligen kommer iväg. Vi går idag och tycker det är roligt. Idag jobbar jag på natt klubben, så när Gabbi var klar så kom hon ner och prata lite innan vi gick hem tillsammans. Nästa dag så får jag sova och Gabbi skulle shoppa innan hon kom till resturangen och börja jobba. Jag tyckte det var dumt att jag inte kom på den tanken men ja, ja nu är det för sent. På vägen till jobbet träffar vi Marie.
- Hej Marie, säger jag glatt.
- Nämen hej Frida! Hör man henne säga som vi inte träffats på åratal.
Gabbi viskar till mig och frågar vem det var. Jag sa bara att jag träffat henne igår när jag var ute och jogga.
- Det här måste vara din kompis, sa Marie och hälsa, jag heter Marie! Och du?
- Jag är Gabbi, sa Gabbi med glatt leénde.
- Jaha, och var är ni på väg??
- Vi ska till jobbet nu, sa vi båda i kör.
- ok, men då ska jag kanske inte störa er då. Hejdå!
- Hejdå.
Vi fortsatte bort. Först jobba jag hela dan. Idag hade det varit första gången som jag fått ta någon betällning och eftersom den gått så bra var jag nöjd. Jag gick sen ner till Gabbi och vi prata om vad hon hade köpt. Sen på kvällen gick vi hem och somna fort. Jag hade bestämt mig för att börja springa då och då för att få lite kondition. Gabbi var med på den idén så länge det inte var klockan 07:00 på morgonen. Dagarna gick och ingen skymt av tvilingarna hade sätts och jag och Gabbi hade så kul att vi började glömma av det.
hon kommer närmare. Jag springer mot något jag inte vet.
-Gabbi, Gabbi! Var är du?? Jag skriker allt jag har.
Springer längst den långa koridoren. Försköker öppna dom vita dörarna som täcks av blodiga hand avtryck. Det går inte jag springer och springer. Dom trasiga kläderna går sönder bara mer och mer.
-Gabbi!! hör man mig skrika ännu högre.
Jag ser mig om bakåt hon kommer närmare. Plötsligt trillar jag över någon. Där står hon och alla andra.
- Fillan vad glad jag är att få se dig!
Hon vänder sig om jag kollar in i hennes ögon. Dom är svarta och tomma. Jag kollar upp och ser dom andra. Samma där. Jag kommer upp och ser mig om. Alla kommer närmare och närmare. Deras liv lösa kroppar rammlar fram. Jag får precis upp dörren bakom mig innan dom får tag på mig. Jag bustar ut. Jag står nu inne i ett svart rum. Jag letar efter ljus knappen. Hittar den. Tänder och ser hur en man står i rummet. Min katt sitter i en bur och min häst står där. Han håller upp en kniv. Jag skriker av smärta:
- NNNEEEEEEJJJJJJ!!!!!!
Jag vaknar helt genom blöt av svett. Känner hur pulsen går i 180 och hur jag andas häftigt.
-Bara en mardröm, säger jag till mig själv medans jag pustar ut.
Jag kollar på klockan och den står på 07:50. Ska inte börja jobba för om en lång stund. Ingen idé att försöka somna om igen, alltför skärrad för att det ska gå. Jag kollar på Gabbi. Hon sover fortfarande. Jag sätter på mig mjukis kläderna och går ner.
- Så du är uppe så här tidigt, hör man Elizabeth från hennes fotålj.
-Ja, jag kunde inte somna om, sa jag tyst.
Jag gick upp igen och satt på mig tränings kläder istället. Jag kunde ju lika gärna träna lite nu när jag ändå är uppe tänkte jag.
När jag kom ut så känner jag den härliga luften av blommor och morgon. Jag sätter i hölurana sätter på musiken och börjar springa. Jag börja springa längre in på gatan. Där hittar jag en liten skogs stig som leder bort mot en annan gata. Vill bara springa bort tankarna för en stund. Jag kommer förbi och börjar springa upp mot gatan när jag hör hur någon roppar på mig.
- Hallo!!
Jag stannar upp och vänder mig om. Där står en kvinna med sin hund. Hon vinkar till mig att jag ska komma. Jag går fram till henne och säger trevligt på tyska:
- Hej
- Hej, vad trevligt att äntligen få säga hej, säger kvinnan glatt på tyska.
- Vi har bara varit här i tre dagar nu, men tack ändå.
- Hör att du inte kommer från Tyskland. Så var kommer du ifrån? Frågar hon vänligt.
- Jag och min kompis kommer från Sverige, känner mig lite smått skenerad av att det är så tydligt att jag inte är här ifrån.
- Jaha, vad trevligt. Ser att ni bor hos Elizabeth. Hon är riktigt snäll.
- Ja, det är där vi bor. säger jag. Jag heter Frida, och tar fram handen.
Hon skakar den och säger
- Jag heter Marie
- Ja, nu måste jag gå, säger jag, Hejdå!
- Hejdå och ses kanske någon gång.
Jag fortsätter springa. När jag kommer hem står Gabbi och laggar frukost åt oss alla.
- Var har du varit? Frågar hon mig.
- Jag var ute och sprang en bit, sa jag, jag duschar nu kommer snart.
Jag går snabbt upp och duschar innan jag äter frukost. Efter frukosten så gör Gabbi och jag iårdning oss som tar ungefär 3 timmar innan vi äntligen kommer iväg. Vi går idag och tycker det är roligt. Idag jobbar jag på natt klubben, så när Gabbi var klar så kom hon ner och prata lite innan vi gick hem tillsammans. Nästa dag så får jag sova och Gabbi skulle shoppa innan hon kom till resturangen och börja jobba. Jag tyckte det var dumt att jag inte kom på den tanken men ja, ja nu är det för sent. På vägen till jobbet träffar vi Marie.
- Hej Marie, säger jag glatt.
- Nämen hej Frida! Hör man henne säga som vi inte träffats på åratal.
Gabbi viskar till mig och frågar vem det var. Jag sa bara att jag träffat henne igår när jag var ute och jogga.
- Det här måste vara din kompis, sa Marie och hälsa, jag heter Marie! Och du?
- Jag är Gabbi, sa Gabbi med glatt leénde.
- Jaha, och var är ni på väg??
- Vi ska till jobbet nu, sa vi båda i kör.
- ok, men då ska jag kanske inte störa er då. Hejdå!
- Hejdå.
Vi fortsatte bort. Först jobba jag hela dan. Idag hade det varit första gången som jag fått ta någon betällning och eftersom den gått så bra var jag nöjd. Jag gick sen ner till Gabbi och vi prata om vad hon hade köpt. Sen på kvällen gick vi hem och somna fort. Jag hade bestämt mig för att börja springa då och då för att få lite kondition. Gabbi var med på den idén så länge det inte var klockan 07:00 på morgonen. Dagarna gick och ingen skymt av tvilingarna hade sätts och jag och Gabbi hade så kul att vi började glömma av det.
Comment the photo
Laga= Tilllaga tex MAT!!! xD haha puzzzzzz på dig din söta analfabet!!
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/berlinsstrumpa/451511749/
Visa toppen
Show footer