January
Thursday 15 April 2010 photo 24/53
|
KAP 24
Jag vaknade upp av att Bill steg upp ur sängen. Jag tänkte på den fantastiska kvälen jag haft innan och kom på att jag inte hade några kläder på mig. Jag blev röd om skinderna och satt snabbt på mig kläder innan jag kom ut.
"Godmorgon" sa alla i kör.
Jag satte mig vid bordet och knuffade till Gabbi.
"Vi hörde er igår" sa jag och log mot henne.
"Och vi er" sa hon hånande.
Jag kände hur jag blev enu rödare och ville nästan där ifrån. Men allt sprack när Tom sa:
"Så du fick till det för första gången igår brosan", sa han samtidigt som han daska till Bill i ryggen.
Jag såg hur Bill stanade upp ochblev också röd. Han kollade på mig och log. Jag log tillbaks. Tom skrattade lite och Gabbi var på samma gång tvungen att översätta för Jolle och Fillan så dom förstog. Dom båda började direkt för höra mig om vad som hänt, hur var det och om han fick i den. Jag sa allt dom ville veta och dom började springa runt som små barn på julafton. Jag och Gabbi började skratta när dom råkade kroka rakt in i varandra. Jag gick hem förre dom andra. Jag mådde inte så bra. Jag kollar tempen och märker att jag har feber. Jag lägger mig i sängen och somnar. Jag vaknar några timmar senare av att telefonen ringer. Jag ser att det är från Gabbis mobil och tror att hon vill att jag ska åka till henne. Jag svarar trött.
"Hallå!"
"FRIDA DU MÅSTE KOMMA HIT FORT! AMBULANSEN ÄR REDAN Å VÄG!" Hör jag en gråtande och skrikande röst säga.
Ja känner igen den och gissar på att det är Fillan.
" VAD ÄR DET". Skriker jag.
Hon samlar sin innan hon säger:
"GABBI TRILLADE VID POOLKANTEN OCH SLOG I HUVET!! HON SVIMMADE OCH DET BLÖDER MYCKET!! MEN DU MÅSTE KOMMA HIT NUUUU!!!"
Jag la snabbt på och sprang allt jag hade till deras hus. Jag hörde hur Elizabeth frågade efter mig vad jag skulle och jag svarade inte. Jag srang allt jag hade och kände att jag blev helt vit i ansiktet. När jag kommer fram är ambulansen där och jag ser båret som Gabbi ligger på. Jag hoppar in i ambulansen och där är också Fillan och Jolle. Jag kramar om dom och gråter. Jag ser Gabbis ansikte. Det är fullt med blod som rinner ner. Jag ser hur ambulans personalen jobbar snabbt för att hon ska vakna.
"GABBI VAKNA!!!" Skriker jag hest och full av gråt.
Till allas förvåning slår hon upp ögonen. Dom ger henne syrgas och sätter in dropp. Vi försöker lugna ner henne men det är svårt. Jag märker att vi alla är ner dränkta med blod och då gör det inget att jag tar min tröja och torkar bort blod som runnit ner för ögonen. När vi kommer fram till sjukhuset så åker hon in direkt på röntgen för att se om hon har brutit skall benet. Samtigt berättar Fillan vad som hänt och jag kramar om dom båda två. Vi alla gråter. Tom och Bill kommer in från sjukhus dörrarna. Bill går fram till mig och ger mig en lätt puss i pannan och kramar om mig. Jag gråter mot hans bröst. ag kurrar in ansiktet och upprepar hela tiden:
"Varför, Varför....."
"Det är lugnt gumman andas", säger han lugnande och torkar kramar om mig.
Jag hör hur han själv gråter och ser sen på Tom. Tom gråter hela tiden och frågar hela tiden personalen hur hon mår. Till slut kommer en doktor ut. Tom kastar sig upp från fotöljen och frågar hur det är med henne. Vi går också dit för att lyssna.
"Hon mår bra och har inget brutet men en rejäl hjärn skakning och ett stort sår i högra delen av huvudet" säer han förstående.
"Får vi träffa henne??" säger jag innan han går.
"Ja, men låt dom sy ihop det först så ni slipper se det".
Vi väntar och till slut kommer det ut en sköterska som säger att det är okej om vi går in. Vi går in och Gabbi ligger på sjukhus sängen.
"Gabbi" säger Jolle.
"Jag är vaken" hör man henne säga.
Vi går fram till henne och dom har rakat där dom har sytt så hon har förlorat en stor del av håret på ena sidan. Dom har torkat bort allt blod och hon har fått på sig en sån där ful sjukhus klädsel.
"Jag vet jag ser hemsk ut" säger hon och tar upp händerna för att dölja sitt ansikte.
Tom går fram till henne, smeker henne på pannan och säger:
"Du är alltid vacker".
Gabbi ler och kysser honom. Dom ler mot varann och man kan verkligen känna på sig att dom älskar varann. Jag lutar mig mot Bill och han kramar om mig hårt.
"Var tog Gustav och Georg vägen?" frågar jag honom.
"Dom stanade hemma".
Jag ler och kramar om honom.
Det kommer in en sköterska som säger att Gabbi måste stanna här eftersom hon går på smärt stillande för huvudet och såret.
Vi alla märker att tiden plötsligt är sent och bestämer oss för att sov. Tom sover i en stol brevid Gabbi. Fillan och Jolle delar på sängen bredvid och jag och Bill sover i en säng som finns i koridoren. Efter ett tag tycker vi det är för mycket ljud och frågar om vi kan köra in den i rummet. Det är okej och vi somnar strax efter vi kört in den och laggt oss.
Jag vaknade upp av att Bill steg upp ur sängen. Jag tänkte på den fantastiska kvälen jag haft innan och kom på att jag inte hade några kläder på mig. Jag blev röd om skinderna och satt snabbt på mig kläder innan jag kom ut.
"Godmorgon" sa alla i kör.
Jag satte mig vid bordet och knuffade till Gabbi.
"Vi hörde er igår" sa jag och log mot henne.
"Och vi er" sa hon hånande.
Jag kände hur jag blev enu rödare och ville nästan där ifrån. Men allt sprack när Tom sa:
"Så du fick till det för första gången igår brosan", sa han samtidigt som han daska till Bill i ryggen.
Jag såg hur Bill stanade upp ochblev också röd. Han kollade på mig och log. Jag log tillbaks. Tom skrattade lite och Gabbi var på samma gång tvungen att översätta för Jolle och Fillan så dom förstog. Dom båda började direkt för höra mig om vad som hänt, hur var det och om han fick i den. Jag sa allt dom ville veta och dom började springa runt som små barn på julafton. Jag och Gabbi började skratta när dom råkade kroka rakt in i varandra. Jag gick hem förre dom andra. Jag mådde inte så bra. Jag kollar tempen och märker att jag har feber. Jag lägger mig i sängen och somnar. Jag vaknar några timmar senare av att telefonen ringer. Jag ser att det är från Gabbis mobil och tror att hon vill att jag ska åka till henne. Jag svarar trött.
"Hallå!"
"FRIDA DU MÅSTE KOMMA HIT FORT! AMBULANSEN ÄR REDAN Å VÄG!" Hör jag en gråtande och skrikande röst säga.
Ja känner igen den och gissar på att det är Fillan.
" VAD ÄR DET". Skriker jag.
Hon samlar sin innan hon säger:
"GABBI TRILLADE VID POOLKANTEN OCH SLOG I HUVET!! HON SVIMMADE OCH DET BLÖDER MYCKET!! MEN DU MÅSTE KOMMA HIT NUUUU!!!"
Jag la snabbt på och sprang allt jag hade till deras hus. Jag hörde hur Elizabeth frågade efter mig vad jag skulle och jag svarade inte. Jag srang allt jag hade och kände att jag blev helt vit i ansiktet. När jag kommer fram är ambulansen där och jag ser båret som Gabbi ligger på. Jag hoppar in i ambulansen och där är också Fillan och Jolle. Jag kramar om dom och gråter. Jag ser Gabbis ansikte. Det är fullt med blod som rinner ner. Jag ser hur ambulans personalen jobbar snabbt för att hon ska vakna.
"GABBI VAKNA!!!" Skriker jag hest och full av gråt.
Till allas förvåning slår hon upp ögonen. Dom ger henne syrgas och sätter in dropp. Vi försöker lugna ner henne men det är svårt. Jag märker att vi alla är ner dränkta med blod och då gör det inget att jag tar min tröja och torkar bort blod som runnit ner för ögonen. När vi kommer fram till sjukhuset så åker hon in direkt på röntgen för att se om hon har brutit skall benet. Samtigt berättar Fillan vad som hänt och jag kramar om dom båda två. Vi alla gråter. Tom och Bill kommer in från sjukhus dörrarna. Bill går fram till mig och ger mig en lätt puss i pannan och kramar om mig. Jag gråter mot hans bröst. ag kurrar in ansiktet och upprepar hela tiden:
"Varför, Varför....."
"Det är lugnt gumman andas", säger han lugnande och torkar kramar om mig.
Jag hör hur han själv gråter och ser sen på Tom. Tom gråter hela tiden och frågar hela tiden personalen hur hon mår. Till slut kommer en doktor ut. Tom kastar sig upp från fotöljen och frågar hur det är med henne. Vi går också dit för att lyssna.
"Hon mår bra och har inget brutet men en rejäl hjärn skakning och ett stort sår i högra delen av huvudet" säer han förstående.
"Får vi träffa henne??" säger jag innan han går.
"Ja, men låt dom sy ihop det först så ni slipper se det".
Vi väntar och till slut kommer det ut en sköterska som säger att det är okej om vi går in. Vi går in och Gabbi ligger på sjukhus sängen.
"Gabbi" säger Jolle.
"Jag är vaken" hör man henne säga.
Vi går fram till henne och dom har rakat där dom har sytt så hon har förlorat en stor del av håret på ena sidan. Dom har torkat bort allt blod och hon har fått på sig en sån där ful sjukhus klädsel.
"Jag vet jag ser hemsk ut" säger hon och tar upp händerna för att dölja sitt ansikte.
Tom går fram till henne, smeker henne på pannan och säger:
"Du är alltid vacker".
Gabbi ler och kysser honom. Dom ler mot varann och man kan verkligen känna på sig att dom älskar varann. Jag lutar mig mot Bill och han kramar om mig hårt.
"Var tog Gustav och Georg vägen?" frågar jag honom.
"Dom stanade hemma".
Jag ler och kramar om honom.
Det kommer in en sköterska som säger att Gabbi måste stanna här eftersom hon går på smärt stillande för huvudet och såret.
Vi alla märker att tiden plötsligt är sent och bestämer oss för att sov. Tom sover i en stol brevid Gabbi. Fillan och Jolle delar på sängen bredvid och jag och Bill sover i en säng som finns i koridoren. Efter ett tag tycker vi det är för mycket ljud och frågar om vi kan köra in den i rummet. Det är okej och vi somnar strax efter vi kört in den och laggt oss.
Comment the photo
<3333333 :D
nr2.ni måste kunna lugna mig JÄVLIGT bra om dom fick dropp i mig!!! :P
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/berlinsstrumpa/455981440/
Visa toppen
Show footer