January
Thursday 15 April 2010 photo 25/53
|
KAP 25
Jag öppnade ögonen. Dom var tunga och sömning. Jag kollade upp. Var någonstans var jag? Jag kollade åt åt sidan och såg några personer sitta där. Dom såg roliga ut. En hade svart flätor över huvudet som sånna som dom som mkommer från afrika eller andra varma länder brukar ha. Jag hade alltid tyckt det var coolt. Han hade pösiga kläder på sig. Jag kollade på den andra killen som satt där han hade roligt, långt svart hår. Eller var det en kvinna? Ne, jag kände på mig att det var en man och han var rätt söt. Han hade svarta mjukis byxor, en tröja som såg ut som en adidas men med ett annat konstigt märke på och så hade han lite smink runt ögonen. Jag kollade och såg en tjej som hade rakat av halva håret. Jag skrattade. Även om jag såg att hon hade sytt så såg det makalöst roligt ut. Hon hade på sig rosa och högklackat. Det var två stycken som såg ganska normala ut. Dom var väl lite konstiga i beteendet men att alla utom den kvinliga kille lekte krig med brödet dom verkade servera här. Jag kände att det värkte i huvudet. Jag tog upp handen mott pannan och kände att det var stygn precis där började. Bra! Då ser jag inte ut som den tjejen där borta! Tänkte jag. Jag lyfte mig upp och undrade vad alla hette.
"Hon är vaken." sa tjej som hade rakat bort håret.
Alla personerna kom fram till mig och började fråga en massa.
"Ursäkta känner jag er?" Kom det ur mig till sist.
"Men Frida, sluta skoja nu!" Sa tjej som var en av dom som såg normala ut.
Jag kollade på dom förbrylat.
Frida? Det kände jag igen, var fan kom det ifrån?
Dom två killarna såg ut som dom inte förstog svenska.
Är dom dumma i hela huvudet. HALLÅ! Vi e i Sverige dom måste ju fatta svenska.
"Frida hallå sluta se så orolig ut!!" Sa hon med det av rakade hårat."Du kan väl sluta skoja med oss nu. Jag får åka hem nu, kom så går vi"
Hon tog tag i min arm men jag rykte snabbt åt mig den igen.
"Vad gör du??"
Jag var rädd och visste inte vilka personer det var.
"Men Frida sluta skämta och fattar du inte at det är inte tid för skoj nu!!" sa hon igen.
"Men kan någon förklara vad som händer här! Jag vet inte vilka ni är även om ni verkar bekanta och jag vet inte vem jag är även om jag nu förståt att jag heter Frida." Säger jag strängt och förvirrat.
Dom alla kollar på varandra. Killen med flätor som hår säger något på typ tyska eller nåt. Jag står där med förundrad blik och det ser säkert ut som jag tycker dom alla är idioter.
"Frida kommer du ihåg vad din häst heter?"Säger hon med av rakat hår."Du vet den du älskar mest på denna jord! Den hästen?"
"Har jag en häst? Det har alltid varit min högsta dröm"
Jag börjar minnas något. En vit häst med bruna... hmmm... ben, svans, öron? Ja, öron var det! Och han hette, han hette? Sam! Just det Larkin's Sam!! Min häst heter Larkin's Sam! Kom jag på. Efter ett par minuters tänkande och en förundrig blik sa jag:
"Larkin's Sam? Är det min häst som ni pratar om?"
"Jag, Frida du kom ihåg lite iaf!" Sa hon och kramade om mig.
"Vad har hänt?" frågade jag engslikt.
"Du sov och trillade ur sängen. Du slog huvudet i en säng kant och svimma."
"Jaha, så ni menar att jag har glömt bort allt?"
Tjej med det rakade håret kollar på mig förtvivlat och börjar prata med killarna. Jag hör hur det är något språk och är nästan säker på att det är tyska. Jag kollar på den kille med smink och det kommer upp ett nytt namn i mitt minne.
"Bil, Pil, Bill. Ja, det är ditt namn va Bill!"
Dom kollar på mig medans den killen med svarta flätor börjar prata med en en gammal dam som går förbi i underliga kläder. Jag kollar runt och märker att det troligen är ett sjukhus och den damen är en sjuksköterska. Dom kollade på mig förundrad blik.
"Bill? Sa du just Bill?" Sa den tjej som var en av dom normala det var hon som hade gjort roliga minner.
" Ja det sa jag! Det är väl hans namn?"
En av tjejerna började förklara på troligtvis engelska vad jag sakt till honom. Jag såg hur en tår rann ner för hans kind och han log.
"Du heter Bill eller hur?"
Han nickade och kramde om mig. Jag blev helt röd i ansiktet och undrade varför han gjorde det. En doktor kom fram med en lampa och började lysa i ögonen på mig. Han sa något på det språk jag antog var tyska och jag fattade nada.
"va?" kom det istället ut ur min mun! Den konstiga grimasen fick alla att skratta.
Dom kollade tempen på mig.
Doktorn började säga något till den person som hette Bill och han förklar för den person som jag nu i mitt huvud börjat kalla Skallen. Hon såg trevlig ut och jag kände verkligen igen alla kunde bara inte sätta fingret på vad det var de hette. Till slut började den rosa tjejen förklara för mig vad som hänt.
"Du har feber och när du föll och slog i huvudet fick du minnes förlust."
Jag kollade på och förstog direkt varför jag varit så hängig. Dom tog med mig ut till deras bil och jag tror dom hade sagt något om att den kan försvina men vi måste hjälpa dig lite men hade inte haft orken att lyssna. Vi åkte hem till någons hus. Det var stort och vackert. Vi gick in och jag fick sitta på en röd skin soffa. Jag kollade på dom och började fundera på deras namn. Till slut började en rappla upp vad alla hette och vilka det var.
"Jag Gabbi en av dina bästa vänner, hon Felicia en mycket god vän samma sak med hon Jolina. Han Bill han är en av dina allra bästa vänner och också din älskade pojkvän, han Bills bror och heter Tom. Han är min pojkvän." hon bekade på alla när hon sa det.
"Gabbi jag är inte dum i huvudet bara för att jag har minnes förlust."
Alla spenderade hela dagen med att försöka få mitt minne tillbaks. När det väl var dags för att sova skulle jag tydligen sova med Bill.
"Men jag har feber!" Tillade jag.
"Det gör inget gumman om du är sjuk kan lika gärna jag vara det." Efter han sagt det gav han mig en kyss på munnen. Det kändes så rätt och hela jag blomstra. Vi alla gick in i sovrummen och han kramade om mig bak ifrån. Jag log för mig själv och tyckte det kändes helt rätt. Jag hörde konstiga ljud från rummet bredvid. Dom måste kolla på någon konstig film? Tänkte jag innan jag somna.
Jag öppnade ögonen. Dom var tunga och sömning. Jag kollade upp. Var någonstans var jag? Jag kollade åt åt sidan och såg några personer sitta där. Dom såg roliga ut. En hade svart flätor över huvudet som sånna som dom som mkommer från afrika eller andra varma länder brukar ha. Jag hade alltid tyckt det var coolt. Han hade pösiga kläder på sig. Jag kollade på den andra killen som satt där han hade roligt, långt svart hår. Eller var det en kvinna? Ne, jag kände på mig att det var en man och han var rätt söt. Han hade svarta mjukis byxor, en tröja som såg ut som en adidas men med ett annat konstigt märke på och så hade han lite smink runt ögonen. Jag kollade och såg en tjej som hade rakat av halva håret. Jag skrattade. Även om jag såg att hon hade sytt så såg det makalöst roligt ut. Hon hade på sig rosa och högklackat. Det var två stycken som såg ganska normala ut. Dom var väl lite konstiga i beteendet men att alla utom den kvinliga kille lekte krig med brödet dom verkade servera här. Jag kände att det värkte i huvudet. Jag tog upp handen mott pannan och kände att det var stygn precis där började. Bra! Då ser jag inte ut som den tjejen där borta! Tänkte jag. Jag lyfte mig upp och undrade vad alla hette.
"Hon är vaken." sa tjej som hade rakat bort håret.
Alla personerna kom fram till mig och började fråga en massa.
"Ursäkta känner jag er?" Kom det ur mig till sist.
"Men Frida, sluta skoja nu!" Sa tjej som var en av dom som såg normala ut.
Jag kollade på dom förbrylat.
Frida? Det kände jag igen, var fan kom det ifrån?
Dom två killarna såg ut som dom inte förstog svenska.
Är dom dumma i hela huvudet. HALLÅ! Vi e i Sverige dom måste ju fatta svenska.
"Frida hallå sluta se så orolig ut!!" Sa hon med det av rakade hårat."Du kan väl sluta skoja med oss nu. Jag får åka hem nu, kom så går vi"
Hon tog tag i min arm men jag rykte snabbt åt mig den igen.
"Vad gör du??"
Jag var rädd och visste inte vilka personer det var.
"Men Frida sluta skämta och fattar du inte at det är inte tid för skoj nu!!" sa hon igen.
"Men kan någon förklara vad som händer här! Jag vet inte vilka ni är även om ni verkar bekanta och jag vet inte vem jag är även om jag nu förståt att jag heter Frida." Säger jag strängt och förvirrat.
Dom alla kollar på varandra. Killen med flätor som hår säger något på typ tyska eller nåt. Jag står där med förundrad blik och det ser säkert ut som jag tycker dom alla är idioter.
"Frida kommer du ihåg vad din häst heter?"Säger hon med av rakat hår."Du vet den du älskar mest på denna jord! Den hästen?"
"Har jag en häst? Det har alltid varit min högsta dröm"
Jag börjar minnas något. En vit häst med bruna... hmmm... ben, svans, öron? Ja, öron var det! Och han hette, han hette? Sam! Just det Larkin's Sam!! Min häst heter Larkin's Sam! Kom jag på. Efter ett par minuters tänkande och en förundrig blik sa jag:
"Larkin's Sam? Är det min häst som ni pratar om?"
"Jag, Frida du kom ihåg lite iaf!" Sa hon och kramade om mig.
"Vad har hänt?" frågade jag engslikt.
"Du sov och trillade ur sängen. Du slog huvudet i en säng kant och svimma."
"Jaha, så ni menar att jag har glömt bort allt?"
Tjej med det rakade håret kollar på mig förtvivlat och börjar prata med killarna. Jag hör hur det är något språk och är nästan säker på att det är tyska. Jag kollar på den kille med smink och det kommer upp ett nytt namn i mitt minne.
"Bil, Pil, Bill. Ja, det är ditt namn va Bill!"
Dom kollar på mig medans den killen med svarta flätor börjar prata med en en gammal dam som går förbi i underliga kläder. Jag kollar runt och märker att det troligen är ett sjukhus och den damen är en sjuksköterska. Dom kollade på mig förundrad blik.
"Bill? Sa du just Bill?" Sa den tjej som var en av dom normala det var hon som hade gjort roliga minner.
" Ja det sa jag! Det är väl hans namn?"
En av tjejerna började förklara på troligtvis engelska vad jag sakt till honom. Jag såg hur en tår rann ner för hans kind och han log.
"Du heter Bill eller hur?"
Han nickade och kramde om mig. Jag blev helt röd i ansiktet och undrade varför han gjorde det. En doktor kom fram med en lampa och började lysa i ögonen på mig. Han sa något på det språk jag antog var tyska och jag fattade nada.
"va?" kom det istället ut ur min mun! Den konstiga grimasen fick alla att skratta.
Dom kollade tempen på mig.
Doktorn började säga något till den person som hette Bill och han förklar för den person som jag nu i mitt huvud börjat kalla Skallen. Hon såg trevlig ut och jag kände verkligen igen alla kunde bara inte sätta fingret på vad det var de hette. Till slut började den rosa tjejen förklara för mig vad som hänt.
"Du har feber och när du föll och slog i huvudet fick du minnes förlust."
Jag kollade på och förstog direkt varför jag varit så hängig. Dom tog med mig ut till deras bil och jag tror dom hade sagt något om att den kan försvina men vi måste hjälpa dig lite men hade inte haft orken att lyssna. Vi åkte hem till någons hus. Det var stort och vackert. Vi gick in och jag fick sitta på en röd skin soffa. Jag kollade på dom och började fundera på deras namn. Till slut började en rappla upp vad alla hette och vilka det var.
"Jag Gabbi en av dina bästa vänner, hon Felicia en mycket god vän samma sak med hon Jolina. Han Bill han är en av dina allra bästa vänner och också din älskade pojkvän, han Bills bror och heter Tom. Han är min pojkvän." hon bekade på alla när hon sa det.
"Gabbi jag är inte dum i huvudet bara för att jag har minnes förlust."
Alla spenderade hela dagen med att försöka få mitt minne tillbaks. När det väl var dags för att sova skulle jag tydligen sova med Bill.
"Men jag har feber!" Tillade jag.
"Det gör inget gumman om du är sjuk kan lika gärna jag vara det." Efter han sagt det gav han mig en kyss på munnen. Det kändes så rätt och hela jag blomstra. Vi alla gick in i sovrummen och han kramade om mig bak ifrån. Jag log för mig själv och tyckte det kändes helt rätt. Jag hörde konstiga ljud från rummet bredvid. Dom måste kolla på någon konstig film? Tänkte jag innan jag somna.
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/berlinsstrumpa/456150189/
Visa toppen
Show footer