January
Thursday 15 April 2010 photo 36/53
|
KAP 36
Jag ligger i sjukhus sängen och pratar med Bill. Eller ja dom ord jag får fram från munnen som har ett rör ner stickande i sig. Istället skriver jag ner allt som jag frågar från turnén på ett papper och så svarar han. Han sitter i sina mjukis kläder och han ser så glad ut när han beskriver allt. Jag skratta och försöker le. Han är egentligen bara här för att idag är dagen då jag ska få andas själv på flera veckor. Det var två veckor sen jag höll på att dö och nu ligger jag här. Bill och dom andra hade åkt till USA för att ta imot några priser. Så Bill hade precis kommit hem. Gabbi, Fillan, Jolle och Stina var och jobbade på resturangen. Gabbi hade sagt att jag inte skulle dö när dom var borta. Jag hade skrattat så gott det gick. Doktorn kom in.
"Nu är det dags att se om du kan andas själv." Sa han och såg på oss.
Jag märkte att Bill blev nervös men tog i hans hand för att lugna ner han. Han slappnade direkt av. Doktorn fixade lite saker och var sen redo att ta ut slangen.
"Ta ett ljupt andetag och håll sen för andan." Sa han till mig.
Jag andades in och kände att Bill höll hårt om min hand och han drog ut slangen. Det var en obehaglig känsla. Det kändes som någon drog ut något som borde varit kvar eller som att dra ut en orm. När den var utdragen tog jag ett ljupt andetag. Kollade på Bill.
"Hej!"
Han log. Jag kunde inte låta bli att le och skratta lite lätt. Av allt skrattande så fick jag en host attack av den kiklande känslan som fanns kvar i halsen av att han tagit ut slangen.
"Nu får vi hålla koll på dig idag så inget händer." Sa doktorn och gick sen ut.
Gabbis Synvinkel!
Vi hade slutat Jobba och vi var på väg till sjukhuset för att se hur det var med henne. Jag kom in i rummet och där låg hon med ett stort leende.
"HEJ!" Sa hon glatt.
Vi alla sa hej och gick fram för att krama henne. Dom berätta att allt gått bra och hon ska snart sova.
"Du får tvätta mitt hår för det e as LESKIGT!" Sa Frida Utan att bry sig att hon egentligen ska ta det lugnt.
Jag skrattar och vi börjar prata om hennes feta hår. Det kommer in en sjuksköterska med en stor vagn.
"Vad gör hon här?" Frågar jag och kollar på Frida.
Frida kollar ner på sina händer.
" Jag kunde inte säga det förut men jag har fått ligg sår så hon är här för att hjälpa mig med att göra rent dem och sätta på plåster.
"Jaha!" säger jag och förstog precis vrf Frida tyckte det var pinsamt. Innan hon ska tvätta rent såren så säger vi "Hejdå" och Bill sjutsar oss alla hem.
Jag ligger i sjukhus sängen och pratar med Bill. Eller ja dom ord jag får fram från munnen som har ett rör ner stickande i sig. Istället skriver jag ner allt som jag frågar från turnén på ett papper och så svarar han. Han sitter i sina mjukis kläder och han ser så glad ut när han beskriver allt. Jag skratta och försöker le. Han är egentligen bara här för att idag är dagen då jag ska få andas själv på flera veckor. Det var två veckor sen jag höll på att dö och nu ligger jag här. Bill och dom andra hade åkt till USA för att ta imot några priser. Så Bill hade precis kommit hem. Gabbi, Fillan, Jolle och Stina var och jobbade på resturangen. Gabbi hade sagt att jag inte skulle dö när dom var borta. Jag hade skrattat så gott det gick. Doktorn kom in.
"Nu är det dags att se om du kan andas själv." Sa han och såg på oss.
Jag märkte att Bill blev nervös men tog i hans hand för att lugna ner han. Han slappnade direkt av. Doktorn fixade lite saker och var sen redo att ta ut slangen.
"Ta ett ljupt andetag och håll sen för andan." Sa han till mig.
Jag andades in och kände att Bill höll hårt om min hand och han drog ut slangen. Det var en obehaglig känsla. Det kändes som någon drog ut något som borde varit kvar eller som att dra ut en orm. När den var utdragen tog jag ett ljupt andetag. Kollade på Bill.
"Hej!"
Han log. Jag kunde inte låta bli att le och skratta lite lätt. Av allt skrattande så fick jag en host attack av den kiklande känslan som fanns kvar i halsen av att han tagit ut slangen.
"Nu får vi hålla koll på dig idag så inget händer." Sa doktorn och gick sen ut.
Gabbis Synvinkel!
Vi hade slutat Jobba och vi var på väg till sjukhuset för att se hur det var med henne. Jag kom in i rummet och där låg hon med ett stort leende.
"HEJ!" Sa hon glatt.
Vi alla sa hej och gick fram för att krama henne. Dom berätta att allt gått bra och hon ska snart sova.
"Du får tvätta mitt hår för det e as LESKIGT!" Sa Frida Utan att bry sig att hon egentligen ska ta det lugnt.
Jag skrattar och vi börjar prata om hennes feta hår. Det kommer in en sjuksköterska med en stor vagn.
"Vad gör hon här?" Frågar jag och kollar på Frida.
Frida kollar ner på sina händer.
" Jag kunde inte säga det förut men jag har fått ligg sår så hon är här för att hjälpa mig med att göra rent dem och sätta på plåster.
"Jaha!" säger jag och förstog precis vrf Frida tyckte det var pinsamt. Innan hon ska tvätta rent såren så säger vi "Hejdå" och Bill sjutsar oss alla hem.
Comment the photo
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/berlinsstrumpa/458280396/
Visa toppen
Show footer