January
Thursday 15 April 2010 photo 41/53
|
KAP 4
Gabbis Synvinkel!
Jag såg på när föräldrarna bilar åkte ut från uppfarten. Vi alla stog och vinkade hejdå. Det hade varit ett tår fyllt och kramit hejdå. När dom åkt så åkte Stina direkt till Taylor och Jolle åkte och shoppade med Sebbe. Det var bara jag och Frida kvar. Hon sa att hon skulle på toa och gick iväg. Hon verkade ledsen och jag kollade efter henne med beskymrad minn. Hon hade på sig en lång tröja som hon hade ett par nättstrumpbyxor under. Jag tänkte inte mer på det utan trodde det var för dom andra hade åkt. Jag gick in i vardags rummet med turen att bara snubbla ett par gånger. Jag kollade på vägen där det satt flera år av gamla foton. Jag kollade igenom dom. Jag hade visiligen sätt alla foton flera gånger men tyckte det alltid var lika kul att mobba deras kläder i mina tankar. Många var svart vita och lite suddiga men det gick ändå. Jag hörde att Elizabeth sa:
"Jag går och blockar blommar med mina väninor!"
Jag gjorde bara ett ljud så hon förstog att jag hört. Jag såg hur det hängde ett nytt foto längst bort. Jag gick bort och log av vilka jag såg på fotot. Det var en av dom första dagarna när Elizabeths vänner hade varit på besök och en av dom hade tagit ett foto på mig, Frida och Elizabeth. Vi alla såg glada ut och jag hade på mig neon gröna kläder. Då visste verken jag eller Frida vad som väntade oss. Utan var inriktade på att säga hej. Jag log av känslan jag fick i kroppen och sprang sen upp för att sätta på mig lite andra kläder. Var stolt för klockan var bara tre och jag har inte bytt kläder mer en, en gång idag. Det blev rosa. Jag kollade när jag var klar och märkte att Frida inte kommit ut från toan en. Jag gick bort till toan men ingen var där. Jag började gå runt i huset. Men ingen Frida. Jag sprang runt och kände hur paniken steg. Var e den lilla jävla strumpan!? tänkte jag. Jag hörde hur någon kom gående upp för grus gången. Jag sprang för att kolla vem det var. Det var Bill och Tom. Å NEJ!! tänkte jag. Jag hade inte lust att ha två panik slagna killar här utan sprang fort ut bak vägen och ner mot stallet. Var nästan säker på att hon var där. När jag kom in i stallet hörde jag hur någon snyfftade.
"E DU HÄR FRIDA!?" Skrek jag.
Jag hörde hur det slutade men förstog direkt att något var fel. Jag sprang upp på loftet och bakom den stora högen men hö ballar hittade jag henne.
"Vad har hänt?" Sa jag samtidigt som jag hukade mig ner för att krama om henne.
Hon kollade på mig med tårar i ögonen i knät låg Gustaf och spann. Jag kollade på henne förskräckt. Hennes smink hade runit ner för kinderna med tårarna. Jag såg hur hon hade små skär sår över armen och förstog snabbt att om jag inte gjorde någo skulle det bli kött sår. Hon kliade Gustaf och mumlade något som jag inte hörde vad det var. "Frida vad e det!" Sa jag förskräckt igen och kramade om henne.
Hon kollade bara på mig. Efter en stund sa hon:
"Gabbi jag ska göra slut med Bill!"
Jag bakade och kände hur ansiktet blev vitt. Hon kan inte sagt det! Hon älskar ju Bill!
"Men Frida du älskar ju Bill!!" Fick jag fram.
"Men Gabbi kolla på mig! Jag är FUL! Jag är verkligen JÄTTE ful!" Hon kollade på mig och tårarna började rinna ner för hennes kinder.
"Jag vill aldrig träffa honom mer! Jag vill inte se han mer."
Jag kände hur tårarna rann ner från min kind. Någon skrek på oss. Det var Tom som letade efter oss och jag hörde att han och Bill kom närmare. Jag såg hur Gustaf hoppade iväg och Frida gick upp. Hon gick upp på ballarna och la sig ner. Jag gick ner med tårarna som sprutade. Nej, inte nu igen! tänkte jag och kom ihåg att hon var precis så här när vi var mindre och det hade tagit lång tid innan hon accsepterade hur hon såg ut. Jag träffade Bill och Tom i srallet. Tom kom snabbt fram till mig och kramade om mig:
"Vad har hänt gmn?"
Jag sa inget utan gick bara som förstenad mot utgången. Jag hörde att Bill var på väg till trappan som gick upp till loftet och vände mig snabbt om och sa:
"GÅ INTE UPP!!"
Han kollade på mig som om jag var dum.
"Vrf inte?" Frågade han
Jag kände hur tårarna kom igen.
"Frida e inte som du brukar se henne!"
Plötsligt hörde jag en duns. Gustaf kom ner springande. Vi alla kollade mot trappan. Frida kom ner. Hon kollade sig runt och grät mycket. Hennes mörk blå tröja var full av fläckar. Antingen från tårar eller av blodet som rann ner från hennes arm. Hon gick bara rakt fram och kollade inte på någon av oss. Hon var inte sig alls lik och jag grät av att se henne så sårbar. Bill gick efter henne.
"Vad är är det älskling?" Sa han med andan i halsen och tog tag i henne arm. Hon slog upp den och råkade slå till Bill men konstigt nog brydde hon sig inte utan skrak bara:
"LÅT MIG VARA!!! JAG ÄR FUL SER INGEN DET!!!! JAG VILL ALDRIG SE DIG MER KAN DU INTE BARA DRA UR MITT LIV!!"
Jag blev chockad av det Frida sagt och kände hur tårarna rann ner från min kind. Jag såg på Bill och han såg ut att vilja dö när som helst.
Bills Synvinkel!
Det kan inte vara sant! Slog verkligen Frida till mig utan att bry sig! Jag kände hur tårarna kom fram. Frida kollade på mig med tårar i ögonen. Hon var så vacker och jag kände hur mitt hjärta hade gått i tusen bitar. Den enda som jag någonsin älskat har nu lämnat mig. Jag kollade på henne.
"Jag älskar dig Frida och du är den vackraste i värden i mina ögon!" Sa jag med tårarna rinnande ner från mina kinder. Hon kollade på mig med sorgsen blick. Jag såg hennes arm och såg att hon höll kniven i andra armen. Gabbi och Tom kollade på oss förskräckt. Jag förstog att Frida kände sig ful. Jag hade varit precis lika dan. Jag gick fram till henne såg dom ljupa såren i hennes handled och kände hur ont det gjorde att se hur blodet droppade från hennes handled. Jag tog kniven ur hennes hand och drog den över min egen handled det blev ett ljupt jack. Jag tog hennes hand och tryckte hennes sår mot mitt. Jag kollade upp på henne. Hon hade tårar i ögonen.
"Bill ser du mig inte!? Jag e ful!" Sa hon med andan uppe i halsen.
"Det tycker du! Men i mina ögon så kommer du alltid vara Frida den som ingen annan kan få!" Sa jag och kramade om henne.
Hon grät och jag ville inte släppa. Vi var fulla ut av blod och man hörde en duns bredvis oss. Det var Gabbi som hade svimmat.
Gabbis Synvinkel!
Jag öppnade ögonen. Jag hade nog svimmat av allt blod. Jag såg Tom och satte mig upp. Frida och Bill kramade om varandra och blodet droppade ner från deras fingertoppar på ena handen. Jag såg hur Bill lyfte upp hennes haka och kysste henne på munnen.
"NNNAAAAWWWW!!" Sa jag glat. Vi alla gick upp och Frida och Bill gick in på toaletten för att binda om såren
Gabbis Synvinkel!
Jag såg på när föräldrarna bilar åkte ut från uppfarten. Vi alla stog och vinkade hejdå. Det hade varit ett tår fyllt och kramit hejdå. När dom åkt så åkte Stina direkt till Taylor och Jolle åkte och shoppade med Sebbe. Det var bara jag och Frida kvar. Hon sa att hon skulle på toa och gick iväg. Hon verkade ledsen och jag kollade efter henne med beskymrad minn. Hon hade på sig en lång tröja som hon hade ett par nättstrumpbyxor under. Jag tänkte inte mer på det utan trodde det var för dom andra hade åkt. Jag gick in i vardags rummet med turen att bara snubbla ett par gånger. Jag kollade på vägen där det satt flera år av gamla foton. Jag kollade igenom dom. Jag hade visiligen sätt alla foton flera gånger men tyckte det alltid var lika kul att mobba deras kläder i mina tankar. Många var svart vita och lite suddiga men det gick ändå. Jag hörde att Elizabeth sa:
"Jag går och blockar blommar med mina väninor!"
Jag gjorde bara ett ljud så hon förstog att jag hört. Jag såg hur det hängde ett nytt foto längst bort. Jag gick bort och log av vilka jag såg på fotot. Det var en av dom första dagarna när Elizabeths vänner hade varit på besök och en av dom hade tagit ett foto på mig, Frida och Elizabeth. Vi alla såg glada ut och jag hade på mig neon gröna kläder. Då visste verken jag eller Frida vad som väntade oss. Utan var inriktade på att säga hej. Jag log av känslan jag fick i kroppen och sprang sen upp för att sätta på mig lite andra kläder. Var stolt för klockan var bara tre och jag har inte bytt kläder mer en, en gång idag. Det blev rosa. Jag kollade när jag var klar och märkte att Frida inte kommit ut från toan en. Jag gick bort till toan men ingen var där. Jag började gå runt i huset. Men ingen Frida. Jag sprang runt och kände hur paniken steg. Var e den lilla jävla strumpan!? tänkte jag. Jag hörde hur någon kom gående upp för grus gången. Jag sprang för att kolla vem det var. Det var Bill och Tom. Å NEJ!! tänkte jag. Jag hade inte lust att ha två panik slagna killar här utan sprang fort ut bak vägen och ner mot stallet. Var nästan säker på att hon var där. När jag kom in i stallet hörde jag hur någon snyfftade.
"E DU HÄR FRIDA!?" Skrek jag.
Jag hörde hur det slutade men förstog direkt att något var fel. Jag sprang upp på loftet och bakom den stora högen men hö ballar hittade jag henne.
"Vad har hänt?" Sa jag samtidigt som jag hukade mig ner för att krama om henne.
Hon kollade på mig med tårar i ögonen i knät låg Gustaf och spann. Jag kollade på henne förskräckt. Hennes smink hade runit ner för kinderna med tårarna. Jag såg hur hon hade små skär sår över armen och förstog snabbt att om jag inte gjorde någo skulle det bli kött sår. Hon kliade Gustaf och mumlade något som jag inte hörde vad det var. "Frida vad e det!" Sa jag förskräckt igen och kramade om henne.
Hon kollade bara på mig. Efter en stund sa hon:
"Gabbi jag ska göra slut med Bill!"
Jag bakade och kände hur ansiktet blev vitt. Hon kan inte sagt det! Hon älskar ju Bill!
"Men Frida du älskar ju Bill!!" Fick jag fram.
"Men Gabbi kolla på mig! Jag är FUL! Jag är verkligen JÄTTE ful!" Hon kollade på mig och tårarna började rinna ner för hennes kinder.
"Jag vill aldrig träffa honom mer! Jag vill inte se han mer."
Jag kände hur tårarna rann ner från min kind. Någon skrek på oss. Det var Tom som letade efter oss och jag hörde att han och Bill kom närmare. Jag såg hur Gustaf hoppade iväg och Frida gick upp. Hon gick upp på ballarna och la sig ner. Jag gick ner med tårarna som sprutade. Nej, inte nu igen! tänkte jag och kom ihåg att hon var precis så här när vi var mindre och det hade tagit lång tid innan hon accsepterade hur hon såg ut. Jag träffade Bill och Tom i srallet. Tom kom snabbt fram till mig och kramade om mig:
"Vad har hänt gmn?"
Jag sa inget utan gick bara som förstenad mot utgången. Jag hörde att Bill var på väg till trappan som gick upp till loftet och vände mig snabbt om och sa:
"GÅ INTE UPP!!"
Han kollade på mig som om jag var dum.
"Vrf inte?" Frågade han
Jag kände hur tårarna kom igen.
"Frida e inte som du brukar se henne!"
Plötsligt hörde jag en duns. Gustaf kom ner springande. Vi alla kollade mot trappan. Frida kom ner. Hon kollade sig runt och grät mycket. Hennes mörk blå tröja var full av fläckar. Antingen från tårar eller av blodet som rann ner från hennes arm. Hon gick bara rakt fram och kollade inte på någon av oss. Hon var inte sig alls lik och jag grät av att se henne så sårbar. Bill gick efter henne.
"Vad är är det älskling?" Sa han med andan i halsen och tog tag i henne arm. Hon slog upp den och råkade slå till Bill men konstigt nog brydde hon sig inte utan skrak bara:
"LÅT MIG VARA!!! JAG ÄR FUL SER INGEN DET!!!! JAG VILL ALDRIG SE DIG MER KAN DU INTE BARA DRA UR MITT LIV!!"
Jag blev chockad av det Frida sagt och kände hur tårarna rann ner från min kind. Jag såg på Bill och han såg ut att vilja dö när som helst.
Bills Synvinkel!
Det kan inte vara sant! Slog verkligen Frida till mig utan att bry sig! Jag kände hur tårarna kom fram. Frida kollade på mig med tårar i ögonen. Hon var så vacker och jag kände hur mitt hjärta hade gått i tusen bitar. Den enda som jag någonsin älskat har nu lämnat mig. Jag kollade på henne.
"Jag älskar dig Frida och du är den vackraste i värden i mina ögon!" Sa jag med tårarna rinnande ner från mina kinder. Hon kollade på mig med sorgsen blick. Jag såg hennes arm och såg att hon höll kniven i andra armen. Gabbi och Tom kollade på oss förskräckt. Jag förstog att Frida kände sig ful. Jag hade varit precis lika dan. Jag gick fram till henne såg dom ljupa såren i hennes handled och kände hur ont det gjorde att se hur blodet droppade från hennes handled. Jag tog kniven ur hennes hand och drog den över min egen handled det blev ett ljupt jack. Jag tog hennes hand och tryckte hennes sår mot mitt. Jag kollade upp på henne. Hon hade tårar i ögonen.
"Bill ser du mig inte!? Jag e ful!" Sa hon med andan uppe i halsen.
"Det tycker du! Men i mina ögon så kommer du alltid vara Frida den som ingen annan kan få!" Sa jag och kramade om henne.
Hon grät och jag ville inte släppa. Vi var fulla ut av blod och man hörde en duns bredvis oss. Det var Gabbi som hade svimmat.
Gabbis Synvinkel!
Jag öppnade ögonen. Jag hade nog svimmat av allt blod. Jag såg Tom och satte mig upp. Frida och Bill kramade om varandra och blodet droppade ner från deras fingertoppar på ena handen. Jag såg hur Bill lyfte upp hennes haka och kysste henne på munnen.
"NNNAAAAWWWW!!" Sa jag glat. Vi alla gick upp och Frida och Bill gick in på toaletten för att binda om såren
Comment the photo
Och Gabbi är fan dampig! Liksom HON svimmar av blod hahah xD det var ngt nytt!!
<33333333333333333333333333333333333333
Meeer För helvete!! Skriv människa!!!
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/berlinsstrumpa/461531649/
Visa toppen
Show footer