January
Friday 24 September 2010 photo 1/1
|
En del av mig vill gråta, kasta sig i din famn och skrika förlåt, kom tillbaka! Den andra delen är stolt och säger att det är du själv som ska göra det.
Jag saknar dig.
Det kan inga av delarna förneka.
Och det var alldeles nyss, när du så gott som lade på luren i örat på mig, som jag insåg hur mycket.
Att dagarna går fast du inte är här. Att inte marken skakar, träden och husen brakar samman och havet drar med sig hela jordens befolkning ner i det mörka djupet. Allt är som vanligt. Fast.. inget är som förut.
Är det värt det? Är det värt att stå för sin åsikt, sina skillnader och olikheter, bara för att se en person man älskar leva på avstånd? Du var, och är fortfarande, den där enda. Jag kommer aldrig hitta någon som du.
Men du släpper mig så lätt. Jag är rädd för att tiden och du går ifrån mig tillsammans. Vem vill du att jag ska vara? För jag kan bara vara mig själv, det var den jag trodde du ville vara med.
Fan..
...
FUCK.
...
Man kan älska någon på avstånd.
Men det är så jävla svårt.
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/bernhardina/472942539/
Visa toppen
Show footer