Bilder på våran bästa häst!
Lovis hösten 10

Historia om Lovis
Jag köpte henne hösten 05 för att ha en påläggskalv efter min dåvarande ponny Golda, som blev till åren. Angelica letade en halvblodsvalack, och hade annons ute, då en fin hästhandlare från Skara ringde och berättade att han hade ett fjordingsto tillsalu. Det var ingen av oss ute efter igentligen, men när han berättade om henne blev vi nyfikna på fjordingen från Tyskland.
Hans beskrivning var: Fjordsto, Louise, född 10 mars, 1997, imp Tyskland (då han fick inte köpa sporthästarna för 200 000:- om inte Lovis fick följa med, enligt lovis var det tvärt om) Men trevlig på alla sätt och vis att hantera och rida. Gått turridning och distans. Hade bra gångarter.

Till saken är att vår yngsta barnet i familjen heter Louise och är född den 10 mars 1997. Så vi tyckte det var ett kul sammanträffande, Jag och min Moster åkte och kollade på undret från tyskland. Så mitt bland de fina sporthästarna stod en liten näpen fjording sto. Beridaren visade lovis , jag provred och moster filmade (lovis kunde inga skolor och hade bara en galopp). Handlaren ville inte sälja henne till ridskolor eller turridning, men samtidigt inte riktigt ha en fjordsto bland alla de fina sporthästarna.

Samma kväll sa vi att vi ville ha fjordstoet för 14 000:-
Angelica var på annan ort och köpte halvblodsvalack (som nu är SM-vinnare i Handikapps dressyr).

Lovis visade sig vara en dam av vilja, och jag som saknade talangen att komprimissa, fann oss oftare och oftare i en stegrande ställning (där vi gick över och sprängde sadelgjordar) eller trots-sken, då inga bett i världen fick stopp på henne. Det enda jag lyckades lära henne var grunderna i förflyttningar.
När andra red Lovis, var hon en turridningsponny och följde bara svansar perfekt! Dock inte med mig, då hon uppenbart verkligen hatade mig.
Angelicas Halvblod var dock mer halt än ren, vi hittade inga fel på honom, så han återgick till sin uppfödare sommaren efter. Vilket var bra det, han vann SM guld 2012 i handilkappsdressyr, vilket han inte hade gjort om han bott hos oss.

Angelica hade ingen häst att rida för det mesta och jag hade två ponnysar, varav en kunde jag inte rida (lovis). Så Angelica fick ta och börja arbeta med Lovis.
Jag var inne på att sälja Lovis, då jag inte kunde sitta på hennes rygg till sist.

Angelica motionsred Lovis under året som halvblodet var hos oss.
Jag tränade min ponny Golda stenhårt för tränare varje vecka, ville inte titta åt Lovis, då vi var inte ämnade för varandra. Hade med mig Lovis någon gång till tränaren, då han sa det uppenbara till mig att jag var för hård mot en sådan bra individ som Lovis är och absolut borde låta henne vara tills jag lärde mig bättre.

När uppfödaren hämtade halvblodet, stod Angelica utan häst och Lovis var övergiven av mig, som tävlade Allsvenskan på Golda.
De två överblivna individerna fick ty sig till varandra, och sammarbeta för att få något vettigt att göra.
Angelica lärde Lovis vänstergaloppen och lyssna på ryttaren. De gjorde allt tillsammans. Dock inte hoppa över vattenfyllda diken, helst..
När vi sålde Lovis, känns det som om att det var en bra avslutad bok. Hon fick en Jätte bra ägare som älskar henne och har henne i centrum.
Vi älskar fortfarande Lovis, men vi i familjen hade inget i utbyte av varandra längre. Hon hamnade i skymundan, då hon alltid var som en klocka, man kunde alltid lita på henne, behövde hon inte lika mycket tid som Sessan, Aragon och Laakso.
Hon är så pass madamme att hon kan klara sig själv i världen, till skillnad från Sessan, som knappt klarar av att ryttaren ger fel signaler.
Nu har Angelica en ny projekt, Laakso. Lovis har nog lärt Laakso allt hon kunde innan hon flyttade, då Laakso och Lovis var hagkompisar när Laakso skulle vänjas av från Sessan.
Laakso är mer lik Lovis än vad han är sin mor. Så honom hoppas vi på.
Jag utbildar knappt Laakso efter han blev valack, då hans psyke blev mildare.

Annons

The photo has no tags

Camera Canon EOS 1000D

Focal length 133 mm

Aperture f/5.0

Shutter 1/1000 s

ISO 400

Date

July 2015