June
Tuesday 6 November 2012 photo 3/4
|
Besviken
Jag blir besviken på vänner och familj. Det gäller inte alla, jag tror att de som känner sig träffade kan tänka igenom sin egen situation innan de kommenterar min.
Grunden är att man kan få försäkringspengar om man blir sjuk, om man från början är rätt försäkrad. Hjärntumör är jackpott, med en riskfylld historia. Skulle jag få välja hade jag inte velat ha pengarna eller tumören, hade jag fått välja hade jag varit fattig, frisk och fri, att mina visdomständer gjorde mig sjuk. Som alla trodde.
Jag var väldigt lycklig innan, klagade aldrig på att jag saknade pengar för att kunna gå på krogen eller köpa nya skor, det fick man prioritera till nästa månad.
Men nu fick jag pengar för tumören, som jag ska spendera på saker jag vill ha och behöver. Investeringar i mitt liv, som gör mig lycklig nu. Lägger inget av pengarna på räkningar, kläder, färdtjänst eller lån. Det har jag min sjukpenning för. Det andra, större, är mitt som jag kan göra saker jag vill för.
Jag räknar med att jag tjänar 12 000: - efter skatt. Med sjukpenningen blir det bara 10 000: -/ månaden. Det har jag satt min ekonomi efter. De pengarna går till pengar till mamma och pappa, för att jag bor hemma och äter kopiösa mängder mat, betalar inneboende och bensinpengar om de kör mig. Sedan går pengar till räkningar som telefonen/internet, datorn, bilen och försäkringar. Jag har på ett ungefär nu 1200: - att spendera på det skit jag vill. Om det nu är att gå på Bio, veterinärvård för djuren, byta ut något på bilen, inredning, nya kläder eller spara till bilskatten, spelar ingen roll, då så länge jag är trogen mitt jobb och gör mitt bästa för att komma tillbaka, har jag kvar min månadslön.
Men jag pratar inte med andra om min ekonomi om det går bättre en månad och nästa lever man på 75 kr i tills nästa månadsbetalning. Det har hänt en gång, det var knapert, men jag hade hamstrat på med mjöl, pasta osv i skafferiet, matlådor i frysen och hade små skit i kylskåpet, tur nog är man hamster också. Men då bakade jag mitt bröd och levde smart och överlevde skuldfri till nästa lön.
Sedan hade jag också en fattig tid när jag köpt min bil, då det blev ny ekonomiplanering för mig, då en försäkring+ lån+ bensinpengar tillkom plötsligt. Sedan att hade jag dubbla boendekostnader, både lägenheten som jag sagt upp+ halvt hus jag hyrde med en vän, då jag egentligen inte orkade bo själv. Min vän höll koll på mig, även om hon kanske inte visste om det, var det hon som fick upp mig på morgnarna, att jag fick i mig mat (var jag själv åt jag inget, men är en duktig "ögontjänare") och en tröstande vän över tänderna som jag trodde hade ihjäl mig. Då bodde jag också mycket på föräldragården, och kunde pendla 20 mil några ggr/veckan, då det gav mig energi till att vara glad och orka med jobbet. Sedan var jag hemma för att hästarna låg ute på annons, då jag inte orkade med mig själv, orkade ingen med hästarna. Så då fick jag som jobbade bäst till och hade bil, pendla hem och träna hästarna+ ta hand om intressanta köpare. Men det är inte heller billigt att köra den metoden, bensinen är dyr idag, men jag hade inget val, om jag skulle hålla mitt löfte med ansvaret för hästarna.
Till saken:
Jag storhandlade kvalité saker i helgen, de är större chans att de överlever mig. Jag tyckte det var behövliga saker, då bla min gamla dator är sönder och håller inte måttet för vad jag vill kunna göra med den. Så jag köpte en ny, som hade allt jag ville ha och behövde, inget mer.
Kommer hem och lägger undan sakerna, då en gammal vän var på besök och jag tyckte att det var roligare att prata med vänner, än att påbörja pyssla med mina nya tillhörigheter.
Min syster vill hellre leka med de nya sakerna jag köpt, vilket jag kan förstå att hon var nyfiken, jag var själv nyfiken på hennes systemkamera hon köpte för 3 månader sedan, men jag lät den vara. Då det var hennes egenköpta kamera, till hennes intresse som är ta bilder. Jag kan bara trycka på en knapp och så trollas bilden fram.
Men att hon börjar tjata om mina saker, medan vi har gäst och när jag tidigare la undan sakerna, för att jag ville umgås med min vän. Jag gillar inte att hon ser sakerna framför vännen som tagit sig tid att besöka oss, tvärs över halva Närke. Jag ville inte visa upp en dator och berätta om den. Då det är min ensak om vad jag har gjort för mina pengar. Sedan hade både frågat att de ville titta på sakerna hade jag i alla fall inte gjort något mer än att visa det och sedan velat prata skit.
De såg inte vad de hade i jämnförelse med mig.
De såg bara mina inköpta tillhörigheter, som jag köpte för En tumör.
De är friska, så långt jag vet, skulle utan att blinka byta liv med dom.
Att jag mår så bra som jag gör är ingen tillfällighet, utan det är för att jag väljer att inte se allt så negativt.
Jag måste gå ut till hästarna nu, men kan fortsätta och beskriva hur läget med min kropp är just nu.
Annons
Camera info
Camera DSC-RX100
Focal length 37 mm
Aperture f/4.9
Shutter 1/160 s
ISO 125
Visa toppen
Show footer