Tänkte skriva om min personliga upplevelse efter operationen (6/9/2012). Det jag skriver om stöds inte av någon läkare, då jag inte har diskuterat det med dom. Utan det är helt min upplevelse, med viss bakgrundsfakta från läkarböcker och min slutlednings förmåga.

Den saknar röd tråd och hoppar mycket tidsmässigt, tyvärr. Men jag låg på NIMA från ca kl 14:30 den 6/9 till kl 11:00 den 7/9.

Jag vaknade rätt ok, väldigt tungt drogad av diverse preparat från den 8 timmars narkosen, kom till NIMA, fick morfin, kroppen och talet funktioner "försvann", kirurgen blev uppgiven, då de hade testat allt utan anmärkning innan de nitade igen skallen, hade huvudvärk, fick göra akut MR på en gång, de hittade inget annat än ett tomrum efter tumören, men med ett kraftigt försvagad vänstersida och ett tal där jag bara kunde prata ord för ord.
Morgonen därpå, på läkaraspirant-ronden, i NIMA, hörde jag från den som berättade om oss som låg på NIMA, att att den tidigare fullt friska 21 åriga kvinnans vänsterarm var förlamad efter hennes hjärnoperation. Då vinkade jag till aspiranterna med min förlamade vänsterarm.

Men nervkopplingen träffade rätt 45% i vänsterarmen. Så till 55% fungerade inte armen, och handen grep allt den fick tal på, men kunde inte släppa. Gripreflexerna fanns, likadant som spädbarn har.

När de testade hjärnan efter svullnad, genom att låta mig krama om händer så hårt jag kunde och sedan skulle sköterskan jämföra kraften i handtaget.
Min vänster hand kramade för fulla muggar, men släppte inte taget när sköterskorna fick ont... Musklerna kunde inte ge efter jag allt väl fått de att arbeta.

Huvudbandaget, som var ett tryckbandage i klass för sig, tryckte fint ihop huvudet. Bara det att hjärnan i sin tur tryckte utåt för att få plats bland all koksaltlösning den blivit besprutad av.
Fråga mig inte varför, för det vet jag inte. Tror det var för att hjärnan inte skulle få torgskräck efter att tumören tagits bort, att de fyllde på med saltlösning...

Jag kommer ihåg att efter varje morfin dos blev jag mycket nöjd med tillvaron och kunde sova garanterat 1 och en halv timme. Men sedan att jag inte kunde prata eller ens röra mig var en annan femma. Höll mig garanterat stilla iallafall i 2 timmar, som Kirurgen ville.
Efter 2 doser morfin skrev jag på mitt block, efter att morfinets verkan börjat släppa, att jag inte kunde röra något efter att jag fått morfin. Då tog de bort morfinet... Då var klockan runt 22:00
Så en tredje och kanske den mest behövliga dosen fick jag aldrig. Då började hjärnan nog förstå att den blivit misshandlad och förlöjligad.

Det slutna dränaget från huvudet fylldes på av vätskan från ingreppsområdet. Det var inte skönt och jag ångrade djupt att jag hade sagt att morfinet förlamade mig. Jag vet hur trött jag var klockan 03:20, längtade efter att få sova. Sedan att man fått höra idioterna till grannar som klagade så fort de vaknade efter att deras smärtlindring släppt, medans man själv inte kunde somna pga smärtan, gjorde mig rätt förbannad. Tur var att jag inte kunde prata och klaga på dom. För då hade jag hållit hela NIMA vaken under all den tid jag inte kunde sova, pga smärtan.
Men efter 04:00, det var sista gången jag tittade på klockan den natten, så lyckades jag somna, antagligen av utmattningen, bara för att runt 06:00 vakna av att de springer iväg med mig, akutväskan och sängen till ytterligare en akut MR... De blev oroliga när jag somnade utan smärtlindring, om hjärnan fått någon blödning.

Men hjärnan var fin, bara ett tomrum efter tumören. Jag var föga imponerad över kidnappningen.

Senare runt 10:00 kom kirurgen och tittade till mig igen. Anklagade mig att jag gav honom mördarblickar..

Tycker kirurgen också kunde testa mitt dygn med huvudbandaget, sömnbrist och smärta och försöka se glad ut ;)
Mobbade honom lite och anmärkte att mitt tal inte funkade. Ord.för.ord.

Blev av med samtliga apparater jag var uppkopplad i.

Sedan fick jag gå en promenad, med stöd av en stor manlig sköterska. Kvinnorna orkade inte hålla mig ståendes.

Kl 11:00 kom jag tillbaka till vårdavdelningen 85E

Annons

The photo has no tags

July 2015