Idag på ridturen var Rain anti-allt-märr... Först var tackorna läskiga, de kan faktiskt äta upp stora Quarter ston!
Sedan var en katt en panter. Två travare var precis så farliga som bara två travare kan vara. Buskarna tänkte nog också dränera Rain på hennes själ. Gläntor var livsfarliga dödsfällor och granskogen tänkte stänga in henne mellan stammarna... Vattenpölarna ska vi inte prata om...

Sedan fick hon godis varje gång hon lyssnade på mig, så då skötte hon sig resten av ridturen! Kunde gå i form i alla gångarter och kunde skolor (det hatar hon igentligen, totalt onödigt att kunna).

Sessan var inte heller så föredömlig som hon kan vara. Men inget problem tills ett rådjur gick över vägen 100 m ifrån oss. Då fastnade vi. Totalt livsfarligt och alldeles för många frågor obesvarade: varför sprang rådjuret över vägen? Varför 100 m framför och inte precis framför? Skulle den anfalla oss nu? Osv...

Hoppade av för att leda förbi tanten, som blev otroligt lättad att hennes otäcka matte var på marken för att ta hand det otäcka i skogen om och när det skulle anfalla.

Haha, ja det är inte lätt att vara en liten liten häst...