Idag råkade jag köra på en sten, som låg kamouflerad på en vändplats i skogen, vid en sjö/damm och en ridled = folk är aldrig där. Stenen visade sig vara en hård uppenbarelse och krossade hela skyddsplasten under fronten på V50'n. Till saken, så efter att jag gått promenaden med hundarna på spåret, så kände jag att det var bäst att fixa underredet innan jag kunde köra hemåt. Då skiten minst sagt låg på marken och satt bara fast baktill. Men när jag slängt in hundarna i bilen, lägger jag mig framför bilen och börjar lite provisoriskt binda upp det så gått det går, börjar Billy skälla med riktiga schäfer skall från bilen och tittar riktigt argt på antingen mig eller något framför bilen, i snårskogen. Det hjälpte inte att jag pratade med honom heller, utan Billy skällde mycket bestämt på något. Kan ju inte påstå att man inte blir lite nervig med en trasig bil, mitt ute i bushen, där man vet finns udda människor, och en hund som vanligtvis inte varnar börjar varna... Så Billy fick komma ut ur bilen och fick gå lös runt mig medans jag fixade det sista. Då är man glad att man har en stor schäferhane och inte en pudel ;)

Annons

The photo has no tags

Camera Iphone 5

Focal length 4 mm

Aperture f/2.4

Shutter 1/140 s

ISO 50

Date

July 2015