Det är ganska sjukt hur man haft någon inom räckhåll o bara sumpat det. På efterhand märkt hur mycket man har gemensamt. Sett saker som tidigare inte synts. Hur mycket man kan reagera på olika saker som har med personen i fråga att göra. Att vilja veta mer. Att undra hur det hade varit, om personen kanske vore intresserad? Veta hur mycket allt kunde vara förändrat. Att stå inför personen, men inte få möjligheten i en utsträckt hand, och på grund av det, låta bli att ta den. Vad håller man på med då?

När man senare får uppleva allt som man bett om så länge. Att man då tänker tillbaka på personen man kanske förlorat. Veta hur mycket som man av någon anledning saknar personen. Inte förstå sig på sig själv, då man inte känt den förra personen. Höra hur bra man kan få det ihop nu, hur fint allt kan komma att bli. Att man skriker >nej< innombords av hela sitt hjärta, bara för att det är fel person. När allt man någonsin har önskat sig sträcker fram sin hand o ber om ens egen, ja då fegar man ur o önskar att det vore någon annan.

Hur säger man nej på ett fint sätt? Hur ber man om ett svar på ett diskret sätt? Vilken väg är rätt att välja? Att den ostadiga vägen kantad med vilda blommor lockar mer än den perfekt raka strikta vägen är väl bara en självklarhet. Men hur kan man känna sådan avsky mot en rak väg?

If you gave me the opportunity, I would take it and just hoping for You and your love <3

Annons

The photo has no tags

tompacko Sun 3 May 2009 23:48

nått som hänt elle??

Bettty Sun 3 May 2009 23:49

mjaa bara dumma småsaker ^^

2 comments on this photo

November 2009