May
Wednesday 10 August 2011 photo 2/35
|
Okay, det första kap var inte mycket intressant, elr långt...Så nu kmr ett lååångt kap *heh*.....<3
Here It goes….
Första dagen i Nian. HelloKitty tjejerna var historia. Det hade dom själv sagt. Dom hade nu inget "namn" , utan var bara kända som Snobbarna. Dom kollar på oss och brister ut i gapskratt, som också Anna som står bredvid och som tror att hon är med i gruppen gör efter ett tag.
-Vad är det nu då, Julle? Frågar jag. Har jag glömt att tvätta tröjan eller matchar den inte med byxorna eller bh:n?!
-Hah, Lilla Lol, det är värre än så, ditt lilla äckliga EMO. Säger Julia, som för övrigt är gruppens huvudperson, om man säger så. Hon ser spydigt på mig och går in till klassrummet när Karin, våran svenska lärare kommer. Alla killar sätter sig på "dom bästa utsiktsplatserna" och jag och Davve sätter oss som vanligt längst ner. Karin ser konstigt på oss, som hon alltid gör. Hon ogillar våran stil, och det att vi alltid ska sätta oss längst ner, och som hon säger i varenda samtal, att vi ser så depimerande ut….
Jag och Davve äter inte på skolan som vanligt. Det är ingen "emo grej", utan bara för att maten smakar skit och för att jag försöker gå ner i vikt. Vi sitter istället och lyssnar på My Chemical Romance, och några låtar av Avril Lavinge, Paramore, Deep Purpel med mera… Jag kommer hem vid 4 tiden och då sitter mormor och stickar.
-Hejsan Lovelia lilla. Hur har det gått på skolan idag då? Frågar hon som vanligt på sitt gammalmodiga sätt…
-Jodå, bra.. När kommer mamma hem? Frågar jag.
-Om några timmar tror jag. Lars kommer hit en sväng ikväll. Jag har gjort bullar, dom står på matbordet, det är bara att ta för dig! Säger hon.
-Tack mormor.. Jag tar med mig två stycken, jag ska hänga med Davve ett tag…
-Hur länge sa du?! Utbrister mormor. Hon har nog glömt att skruva upp hörselapparaten…
-Jag kommer om typ en timma. Säger jag och skruvar upp volymen på hörselsnäckan i hennes öra och går sen ut till Davve som står och väntar på mig utanför.
-Vart skulle vi möta han? Frågar jag.
-Vid parken. Han skulle komma om typ 10.. säger Davve och börjar gå.
-Bulle? Frågar jag och räcker fram den ena bullen som jag har i handen.
-Schysst, mormors antar jag?
-Japp! Men kom nu, han kommer ju snart, och du vet hur sur han blir om vi kommer för sent! Säger jag och börjar gå i snabbare takt. Vi går i snabb takt mot parken och stannar vid ett av dom stora träden där vi ser att han står.
-Haru med dig dom?... frågar jag.
-Mm… Har ni med pengarna? Frågar han.
-Jaaa, såklart! Vad trodde du, att vi skulle betala med bullar?! Det är ju inte första gången vi köper av dig, precis!! Säger Davve, det märks att han är stressad.. Man vet ju aldrig vem som kan vara i parken och se eller höra det vi gör…
-Här, ta det och stick! Vi ses nästa månad samma tid vid bron. Säger han och byter ut pengarna mot paketen han har i handen. VI går snabbt därifrån och stannar vid slutet av parken och tar fram dom 4 paketen.
-Här har du dina två.. Säger Davve och räcker mig 2 paket.
-Tack… Mitt sista paket tog slut förra veckan, jag trodde aldrig jag skulle klara mig en dag till…
-Hörru, slösa inte!! Vet du hur mycket det kostar?!
-Jaa, 100 spänn för ett paket! Men om vi gör så här då, nästa gång samlar vi ihop till 200 var, så du slipper samla ihop 400 spänn varje gång…. Säger jag.
-Ok, det låter bra… säger han och tar fram en cigg ur paketet. Ja, vi hade köpt 2 ciggpaket var, so what?! Vi var 16, ingen skulle bry sig ändå om vi rökte. Och förresten hade vi gjort det sen vi var 12, eller i alla fall jag… När vi fimpat ciggen går vi sakta till kiosken som ligger precis utanför parken och köper 3 starka tuggummipaket och stoppar genast i oss 3 stycken innan vi går mot våran lägenhet.
-Lovelia, gumman! Har du några läxor, eller behöver du nån annan hjälp? Hör jag mamma fråga när jag kommer innanför dörren.
-Nej mamma, jag gör läxorna med Davve!! Säger jag.
-Ehm… Jag måste faktiskt sticka… säger Davve bakom mig.
-(Nej, snälla stanna…) väser jag åt honom.
-Sorry, hejdå Lise! Säger han och går ut igenom dörren..
-Så, nu när din lilla pojkvän gått så kan ju JAG hjälpa dig med läxorna! Hör jag Lars säga som kommer ut ur sitt rum.
-Mm, jo.. Jättekul, Lars. Verkligen, skitkul! Säger jag och går in i mitt rum och försöker koppla av. Jag loggar in på Bilddagboken och kollar på lite folks bilder osv. Jag har mest "vänner" som lyssnar på My Chemical Romance osv…
-Nåå? Hade du några läxor?.... hör jag Lars fråga bakom mig. Jag suckar och tar fram tyskaboken, jag hade ju som sagt ett prov som jag inte tränat på….
-Okej…. Hur säger man "Alex bor i Hamburg, men min bror bor i Bremen. Och jag bor i München?" frågar han mig.
-Hur var pappa? Frågar jag, utan att bry sig om att jag tränar på tyskaprovet…
-Du vet väll att vi tränar inför tyska provet va?....
-Jaa, men nu vill jag veta en sak! Du har ju frågat saker hela tiden! Så, hur var pappa?!
-Typ som dig… Väldigt bestämd, energisk, smart och….. rolig kanske? Kan vi återgå till provet nu?
-Nej. Vad hände med honom?
-Vad..Vad menar du?
-Men kom igen! Jag vet att det hände något som gjorde så att mamma och pappa skiljde sig! Jag kommer själv ihåg när han packade väskan och for mitt i natten!
-Men du kommer inte ihåg hur han var?...
-Neej! Jag hade knappt någon kontakt med honom!! Jag träffade knappt honom!!
-Vad är det ni snackar om!? Hör vi hur mamma hojtar från köket.
-That´s It! Du får snacka med morsan om saken! Jag vet knappt själv! Jag visste inte heller att du kom ihåg den kvällen! Säger Lars och går med bestämda steg mot sitt rum.
Jag minns faktiskt inte min pappa. Jag träffade honom aldrig. Han jobbade alltid natt, och när jag kom hem från skolan sov han. Fast den kvällen hade jag varit hos några kompisar, och det var det året jag började röka, för ungefär 3 år sen, och han hade varit hemma för att spendera en kväll med sin familj, det hade mamma själv sagt. Men när jag kom hem hörde jag hur dom bråkade, och jag orkade inte med det längre! Jag var nog depremerad för att jag inte ens hade kontakt med min pappa! Alla hade ju det! Jag visste knappt hur mycket han tjänade, vart han jobbade, och varför mamma jämt och ständigt var arg på honom… Dom bråkade den kvällen. Inte ett sånt där litet gräl som dom brukade ha när jag var mindre, det vill säga 5,6 år. Utan det här var stort. Och efter några timmars bråk, packade pappa väskan och gav sig av. Vart, vet jag inte, och jag kommer förmodligen inte att få reda på det..
Resten av kvällen satt och och tänkte.. Och lyssnade på My Chemical Romance, förstås… Och när alla hade lagt sig, så gick jag ut på våran lilla balkong och tog mig en cigg. Nedanför skällde grannens hund och längre bort kunde jag höra hur fulla 14 åringar gick runt på stan, och hur polisen senare kom och hämtade dom…. Jag blundade och drar ett djupt bloss. Då såg jag hur en man lunkade förbi. Han stannade nästan nedanför mig och kollade upp. Han spanade ett tag och fick sen se mig.
-Hörru, vad gör du uppe så här pass sent?! Frågar han plötsligt.
-Frågan är vad DU gör uppe så här pass sent! Säger jag och drar ännu ett bloss.
-Är det verkligen bra för dig att röka? Jag menar, hur gammal är du? 14,15? Frågar mannen igen.
-Det ska du ta och skita i! Håll käften nu, min morsa ligger och sover!
-Jaså? Vem är hon? Frågar han. Jag funderar ett tag. Borde jag verkligen lämna ut min morsas namn till en okänd gubbe? Han kunde ju vara en våldtäcktsman, eller ännu värre!
-Skit i det du! Är det enda jag får fram.
-Okej,okej! Jag skiter i om du får cancer och om du blir ful och trashig på grund av rökandet, och vem din morsa är! Jag ska bara promenera vidare…. Säger han och lunkar vidare… Jag undrar om han var påverkad av något… Och jag undrar mest varför han stannade till och började snacka… Det kändes nästan som om jag kände igen honom…. Men hur och varför, vet jag inte….
Nästa kväll hjälper mamma mig med matteläxorna, som jag för övrigt skiter totalt i.
-Mamma, varför var du arg på pappa? Varför bråkade ni jämt och ständigt..? frågar jag henne.
-Lovelia, låt din mor vara ifred… hör jag mormor säga.
-Mamma,lägg dig inte i…. Gumman.. Du skulle ändå inte förstå om jag berättade det för dig… säger hon. Jag känner hur det svarta inombords bara växer och växer…Jag har hört dom orden förut.. För många gånger…
-MAMMA!!! SLUTA SNACKA MED MIG SOM OM JAG VORE 10!!! JAG ÄR FAKTISKT 16 ÅR!! TROR DU INTE ATT JAG FATTAR NÅNTING ELLER!? KAN INTE NÅN BARA GE MIG ETT SVAR,SÅ JAG SLIPPER LEVA MED DET HÄR?! Utbrister jag. Jag ser mammas förkrossade min. Det gör ont i mig att se henne, men jag måste bara få ut min ilska..
-Förlåt,gumman….Vi får göra läxorna en annan dag…. Säger hon till slut och går in till sitt rum och stänger igen dörren med en smäll.
-Se nu vad du ställt till med! Nu är din mor ledsen! Fy skäms på dig! Säger mormor och börjar gå mot mammas rum.
-Jaa, kan du bara ta och hålla käften, Lol!? Hör jag Lars säga från sitt rum.
Jag pallar det inte längre. Jag går in till mitt rum.Låser dörren och tar fram min lilla glasbit som jag alltid hade till hands när jag var 10-13 år. Nu blev den min bästa vän. Jag ser Sara framför mig. Det sticker till från glasbiten och jag ser hur blod rinner ner från min arm, där jag skurit mig.
Sara. Hon som varit min bästa vän sen vi var 6. När pappa flyttade från oss blev jag depp och hennes pappa hade också lämnat dom, och visste därför hur jag kände det som.Men den dagen hon dog, dog också en del av mig… Sara skulle precis cykla hem till mig, vi skulle sova över hos varandra. Ha en tjejkväll. Fast inte en vanlig tjejkväll som Hello Kitty tjejerna brukade ha, utan en tjejkväll där vi kollade på skräckisar och berättade för varandra vad vi tyckte och hur vi kände… Men hon blev påkörd av en kille i 18årsåldern som hade druckit. Sen dess har jag alltid varit så förbannad. Förbannad på allt. Varje gång jag ser en 18 åring kan jag nästan gå rakt fram till honom och ge honom en fet smäll, eller börja böla. Fast jag försöker ju avhålla mig från båda sakerna förstås.. Hon var precis utanför. Hon hade bara kanske 20 meter kvar. Det var borta vid parken. Jag kan höra bilens ekande bromsar och Saras gälla skrik än idag……
Det knackar på dörren, men jag öppnar inte. Dom sa att jag skulle hålla käften, att jag inte skulle lägga mig i, nu gör jag inte det. Nu får dom ge sig. Jag slänger mig på kudden och höjer volymen på Avril Lavinges låt "Slipped Away" och låter tårarna rinna ner för mina kinder som Angelfallen.
Skolan övar som bara den på våran lilla soare, som vi brukar ha vare år, 4-6 och 7-9. Det här året ska (såklart) Snobbarna dansa nån dans som får killarna att få stånd och lärarna att ringa hem. Jag själv har aldrig, och kommer aldrig att visa mig på scen. Jag tänkte göra en sak med Sara en gång, sjunga en sång. Men det var några veckor innan vi skulle ha tjejkvällen… Det är en av hundra anledningar för att jag inte, aldrig nånsin visar mig på scen. Davve ska inte heller göra något, om ingen behöver en trummis såklart. Men det gör ingen, som tur är…
-Varför vill inte DU göra något nummer då, LOL?! Frågar Tove, alltså den "andra snobben", om ni förstår vad jag menar…
-Skit i det du, J*vla snobb. Väser jag och tar min väska från mitt skåp, som olyckligtvis är nedanför Snobbarnas, trots vi tjatat på våra lärare att vi absolut INTE ville det.
-Värst vad du var otrevlig då! Vad säger ni tjejer? Ska vi lära henne en läxa?.... säger Agnes, den "tredje snobben".
- Stick härifrån era j*vla snobbar! Kom, Lol… säger Davve och tar min hand.
-Åh, kolla så gullgt…. Hör jag Julle säga när jag precis kommit upp från golvet där jag suttit.
-Jaaa, och kolla! Där kommer din pojkvän, Julia!! Säger jag ganska högt, så Anders kan höra det där han står bakom henne. Jag vet, som alla andra, att Anders varit störtkär i Julia sen sexan… Hon ser på mig med en ilsken blick när Anders fösiktigt kommer fram till henne….
-Är….är det sant?..... frågar han, och då går det inte längre att vara kvar… Jag och Davve springer fort som attan runt hörnet och brister där ut i gapskratt….
-Kom, vi går in till parken, där kan ingen se oss…
-Pah, snacka för dig själv, där inne finns ju allt möjligt! Kommer du ihåg när drogmissbrukarna var i trakten? Jag kunde inte ta en cigg på 2 veckor!! Säger jag.
-Jaja, men det är i alla fall mindre folk som ser oss, kom nu!! Säger han och går den vägen, precis den vägen där Sara dog…
-Jag går den här vägen! Säger jag och vänder om. Han ser konstigt på mig, men vänder han också..
Inne i parken håller dom på att göra en scen, det skulle vara nån sångtävling i helgen.
-Hörru, har du hört att det kommer ett nytt band till stan? Dom har visst varit utomlands och spelat! Säger Davve.
-Vilka då? Spicegirls?! HAHA…. Säger jag och skrattar.
-Haha, näe… The Bloopers heter dom. Dom ska spela i den dära övergivna replokalen på lördag borta vid skogsbrynet du vet… Ska vi gå? Dom säger att dom är grymma! Säger han.
-Jarå, det låter kul…. Då slipper man höra Molly Sanden kopior, eller ännu värre, Molly Sanden Wannabees här på lördag…. Säger jag..
-Haha, näe… Det här ska vara långt ifrån det… säger Davve och drar ett djupt bloss,som också jag gör…
-Hörru, är det inte du igen? Du på balkongen? "Skit- i- det- du-tjejen"? Hör jag en bekant röst säga bakom mig.
-Ehm, kanske det?.... kan du dra nu, vi försöker lixom…. Säger jag och gör en chest.
-Ja fattar, ni försöker vara coola som röker!
-Ehm,näe?.... Vi försöker att INTE bli upptäckta! Säger Davve och låter rätt irriterad. Kan du dra nu?....
-Nope.
-Häpp, då drar vi, kom Davve! Säger jag och drar med honom bakom ett träd långt borta.
-Vem i hela friden var Den Gubben!?
-Inte vet jag… Han var nedanför min balkong för några kvällar sen, och har ba börja snacka…?! Säger jag och skakar på huvudet. Aja, whatever…
-Okeej… Har du hört att det kommer en ny kille hit, förresten? Frågar Davve och kollar på mig.
-Näe, när då? Vilken klass? Frågar jag lika nyfiket som vanligt.
-Han kommer typ imorgon, han ska börja i våran klass!
-Stackarn…. Vart kommer han ifrån?
-Göteborg! Det är typ ingen som vet något om honom, så jag antar att vi få lära känna honom imorron…
-Snobbarna och alla andra tjejer som gillar han, menar du? Och såklart killarna i klassen som tycker dom är så coola! Säger jag förutsägbart.
-Haha, typ… Plötsligt ser vi Snobbarna bara några hundra meter bakom oss. Vi fimpar snabbt ciggen och kastar bort dom. Om dom skvallrar på oss så lovar jag att dom får en fin begravning….
-Tjenare, vad gör niii? Frågar Julle snobbigt som vanligt.
-Typ, inget. Varför skulle NI snacka med OSS?..... frågar jag.
-Ehm… Mja… Ehm…. Vi….vi undra bara om… typ ni ville göra nåt…. Säger hon och gör ett försök till ett leende.
-Haha, jorå… Jättekul! Kom, Lol. Jag har slut på tuggummin… säger Davve och rycker lite i min jackärm. Just då får jag syn på världens snyggaste kille… Han sitter på en bänk bara några hundra meter från oss.. Jag blir helt stel, men fattar ganska snart att jag måste bete mig normalt… Jag menar, det är ju inte första gången jag ser en snygg kille….
-Men vänta! Ehm… vi ville lixom prestentera, eller om man säger så här…. Jakob undra vilka ni var, och sa lixom att vi kände er och så…börjar Tove.
-Okej, okej! Vi fattar, men vem är Jakob? Är det killen som börjar i våran klass imorgon eller? Undrar Davve.
-Aa, han sitter där borta…. Ska vi gå eller?.... säger Agnes. Vi rycker på axlarna och följer efter dom.
-Tja! Jakob, ja börjar i eran klass imorgon… Jag ville bara lixom…. Ni vet…. Lära känna folk… säger han och kollar på mig som om han var en inspektör på nån polistation.
-Tjena, jag är Davve, och det här är Lol! Säger Davve och pekar lite lätt på mig.
-Lol….?
-Du vill inte veta mitt riktiga namn… säger jag och försöker att INTE rodna…
-Okej…Men vad finns det att göra här i stan då?
-Mja…. Det är en spelning på lördag med The Bloopers här borta i en övergiven replokal… säger jag.
-Pah, en ÖVERGIVEN REPLOKAL?! Men snälla, då går man ju hellre hit och lyssnar på dondöva ungar! Säger Julle.
-Men jag tror jag faktiskt hört nån låt av The Bloopers, dom verkar riktigt nice faktiskt! Säger Jakob och ler charmigt.
-Ok, ska vi gå på det då eller? Och med vi menar jag dom som vill se ett asbra band istället för dondöva ungar… säger Davve.
-Jaa, det vore schysst! Ska vi träffas här då på lördag klockan 18 eller?.... säger Jakob.
-Javisst! Men du, jag måste dra, farsan blir skitsur om jag kommer hem senare än 18… säger Davve och sticker UTAN mig…
-Ehm…. Jaa….. Kul att börja i våran klass imorron då? Frågar Agnes.
-Jadå… Synd bara att man inte känner så många….
-Jamen, det kan jag fixa! Ring mig ikväll så kan jag ge dig lite stylingtips, så blir du skolans populäraste kille på 1 dag! Säger Julia och försöker se så sexig ut som möjligt… Hon tycker han är skitsnygg och vill ha honom för sig själv, det ser man väldigt väldigt tydligt.
-Ehm… okej… men jag är inte så säker på det första… säger han och kollar lite blygt på mig.
-Eh…Vart bor du då? Frågar jag.
-Typ där borta… säger han och pekar bort mot Åhlens som ligger kanske 400 meter ifrån. Du Då?
-Ehm, här bakom… säger jag och pekar bakåt. Jag kollar på klockan. F*n, jag måste rusa, men vi ses imorgon! Säger jag och rusar iväg.
-Hörru, kan jag få ditt och Davves nummer kanske?.... hör jag Jakob hojta bakom mig.
-(Vah?! Vill du ha DOMS nummer? Dom är ju för f*n j*vla Emos!! ) hör jag att Julle väser.
-(Vadårå?) Hörru, ska jag få det eller?.... säger Jakob. Jag går fram till honom och ger honom mitt och Davves nummer och går sen raka vägen hem…
-Vart har du varit?! Hör jag mormor hojta när jag kommer innanför dörren.
-Chilla, mormor… Jag har bara hängt med några nya kompisar! Säger jag och försöker göra till det så att det låter trevligt, som det ioförsej är…
-Okej… Några läxor?
-Nej…..säger jag lite småirriterat medans jag går in i mitt rum och sätter på "Freak Out" med Avril Lavinge på högsta volym och känner hur musiken pumpas in i mina ådror…. Plötsligt hör jag "Famous Last Words" mitt i allt och stänger av spotify och greppar mobilen som ligger i väskan.
LOL. Svara jag snabbt.
TJENA, JAKOB HÄR.
TJA…..
EHM… UNDRA BARA OM DU OCH DAVVE VORE SCHYSSTA OCH GÅ MED MIG TILL SKOLAN IMORGON?... JAG VET LIXOM INTE VART DET ÄR….
JAVISST, VI VÄNTAR BORTA VID PARKEN! Säger jag och lägger på några minuter senare….
Höll jag på att bli kär? Höll den där Jakob på att göra mitt liv bra igen, genom att bara finnas till, eller var det bara utseendet som förblindade mig?.... Hur som helst var en sak klar. Han skulle inte komma för nära….
Hur var den?.... Tyck till! Tar bort den om ingen läser elr/och gillar!
Comment the photo
meeeeeeeeeeeeeeeeeer :D:D:D<333
Du skriver så man fastnar vid första ordet! du MÅSTE fortsätta lägga upp den!! <333
mer kommer, men de kmr kanske inte vara så jätteintressant i början... men det kommer!;)<3
22 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/441513405/
Visa toppen
Show footer