Wednesday 10 August 2011 photo 4/35
|
Okay, här kmr en ganska boring del:P men kommentera va ni tkr...^^<3 (titeln på kap är mobbat, vet..)
Den Där Thomas….?
-Vart har du varit?! Klockan är ju för F*n över tolv på en lördagskväll!! Gormar mamma åt mig när jag kommer hem. Mormor sover och Lars kollar på tv.
-*suck* Jag har varit med Davve och den nya killen som börjat i min klass. Han ville ha lite guidning runt stan, du vet… Han bodde i Göteborg förut, så han ville se typ allt, Globen…. Säger jag och hoppas innerligt att hon går på det lilla enkla tricket.
-Jaså…. Ja, men nästa gång får du allt komma tidigare!! Säger hon när det plötsligt plingar till på dörren. Mamma öppnar medans jag sakta går mot det öppna lilla köket som vi har.Jag hör en mansröst. Mamma vill inte släppa in honom…
-Kom igen, låt mig bara få träffa henne… är det enda jag kan uppfatta av vad mannen säger. Men mamma tvekar. Sneglar bakåt, som jag förstås inte ser, och suckar djupt. Jag går in till mitt rum och stänger dörren, helt ovetandes om att mamma släppt in mannen….
-Lovelia…Det är en som vill träffa dig… hör jag mamma säga.
-Mamma, haru totalglömt vad jag har sagt eller?! INTE LOVELIA!!!! Och personen får komma in, jag kommer INTE ut! Ryter jag och dörren smälls upp med mammas igenkända ryck.
-Tjena… Du kan stänga… Jag tror jag kan snacka med henne ändå. Hör jag mannen säga, men jag blickar inte upp mot honom från min konversation med Davve som skriver skit.
-Vad gör du? Vem snackar du med? Frågar mannen och sätter sig på sängen där jag sitter.
-Chattar med en kille som du inte känner och troligen inte behöver känna, vem är du och varför vill du snacka med mig? Frågar jag .Jag kollar fortfarande inte upp.
- Jag heter Emanuel, och jag tror vi har träffats, alltså här utanför dataskärmen?.... säger mannen, och det är bara då jag vet vem det är och kollar upp på honom. Han har mörkt hår, som Lars och gröna ögon. Själv var jag blondin som mamma och mormor, fast hade färgat håret svart. Jag var inte lik mamma ett dugg annars ,och mormor brukade säga att jag var mycket lik min pappa i sättet. Att det var nästan som att prata med honom när man pratade med mig. Det kändes väldigt konstigt, för jag hade ju aldrig träffat min pappa…..
-Okeeej…. Och vad vill du mig?! Frågar jag.
-Ehm…. Näe…. Jag ville bara se hur du har det….
-Varför, jag känner ju inte ens dig!! Säger jag lite irriterat.Han suckar djupt.
-Okej… jag ska lämna dig ensam med dina vänner…. Vi kanske ses nån gång… säger han och går sakta ut igenom dörren.
Jag tycker att jag känner igen honom på något sätt, men vet inte hur… Men till dess då jag inte vet vem han är-så behandlar jag honom som en främling….
Nästa kväll ringer Jakob mig och frågar om vi vill hänga runt stan och det vill vi gärna, men Davves farsa hade fått rus på honom när han kommit hem och börjat rosta bröd,laga frukost och sen satt på tv:n på högsta volym, samt Dead med My Chemical Romance på högsta volym… Så det blev bara jag och Jakob i den kalla höstnatten.... Vi går runt ett tag i parken som vanligt, men kommer sen överens om att gå hem till mig, trots att mamma kommit hem och Lars letade lägenhet hos oss.
-Vem är gössen?! Utbrister mormor när vi kommit innanför dörren.
-Det är Jakob mormor… säger jag och tar en macka till mig och han i köket där mamma står.
-Och vem är han då?.... frågar mamma som står med ryggen mot oss.
-Jaa, du kan ju vända dig om så får du se honom… säger jag och grimaserar.. Mamma vänder sig om och kollar på Jakob med ett stort leende på läpparna.
-Vart kommer du ifrån då? Frågar hon.
-Göteborg, ja flytta hit för nån vecka sen… säger Jakob och slickar upp en bit smör som har hamnat på en av hans fingrar.
-Jaså, så du går i samma klass som …..
-Jaa, det gör han mamma!! Avbryter jag henne innan hon hinner säga mitt namn… Ska vi gå in till mitt place? Jakob nickar diskret på huvudet och följer efter mig.
-Du får ursäkta mamma, hon kan leka polis ibland… säger jag och stänger dörren. Jakob sätter sig ner på min säng.
-Nice place du har… säger han och kollar sig omkring på mina väggar som jag målat totalt svarta med några posters på några band.
-Tycker du? Jag tycker det mera liknar en begravningsplats med My Chemical Romance som präst… säger jag och gör ett försök till ett leende.. Han ler varmt tillbaka.
-Får jag låna? Frågar han och pekar på tv skärmen som hänger snett ovanför min säng som jag använder som datorskärm. Han loggar in på Bilddagboken, lägger till mig, kollar på lite bilder och lägger upp en bild och loggar sen ut, förmodligen för att jag ska logga in, som jag förstås gör.
-Vad gillar du för musik? Frågar jag och tar upp spotify.
-Mja… Typ Sum 41 och sånt där….My Chemical Romance har också några bra låtar... säger han och sneglar upp på en av postrarna jag har på väggen.
-Okej… Den här är bra! Säger jag och sätter på Famous Last Words. Vi sitter tysta ett tag.. Jag kollar på klockan. Snart 6.Vad ska man göra? Vad ska man säga?! Snart har vi suttit tysta i 5 minuter, och låten har slutat. Då blir det alldeles dödstyst… Och till slut kommer Lars och bryter tystnaden genom att rusa in i mitt rum.
-Vad gör nii?... frågar han lite fjolligt.. Det får mig att rysa och att äcklats extra mycket,det är ju trots allt min brorsa….
-Ehm…. Jag måste typ dra nu… Men vi ses…. Nån gång… säger Jakob och börjar gå ut mot hallen och till sist hör jag hur han stänger dörren.
-O.o.. Lollo har skaffat sig en POJKVÄN!!!! Har du gjort slut med Davve eller? Har ni bråkat?.... frågar han retligt och dunkar mig i armbågen.
-NEJ, han är INTE min pojkvän, och Davve har aldrig, och kommer aldrig att vara min pojkvän, det borde väll du veta, eller hur?....Och nu tycker jag att du borde gå ut ur MITT RUM!!!! Säger jag och dunkar han i armbågen tillbaka.
-Haha, okej…..Men jag finns här om du behöver kärlekstips… säger han och backar mot dörren…Förresten, mamma undra om läxor.. Jag suckar och tar fram NO boken och går med tunga steg fram till mamma som sitter i köket.
-*suck* NO , mamma….. säger jag.
-Mm….säger hon utan att kolla på mig och tar boken och börjar fråga ut mig om eld, medans jag som vanligt sitter och lallar för mig själv….
-Lovelia!!! Lyssnar du inte?! Vill du inte få bra betyg och gå ut gymnasiet med bra betyg och få ett bra jobb?! Utbrister hon när hon märkt att jag inte bryr mig ett skit om hur man gör upp eld.. Som om man inte visste det….
-Men mamma, även om jag pluggar så kommer Larsson att ge mig IG, även fast jag har rätt på alla saker, och sen kommer jag ändå inte orka utbilda mig! Inte har jag nån aning om vad jag ska jobba med! Säger jag.
-Jaha, så du vill hellre bli hemlös, eller bo här hos oss resten av livet, och varken få mat eller pengar att försörja sig på!? Är det det du vill, så varsegod! Säger hon och dunkar no boken i bordet.
-Vadå?! Jag kanske vill jobba som korvgubbe hela mitt liv och bo hos er! Och även om jag skulle bli hemlös och börja med droger så skulle väll inte DU bry dig ett skit! Säger jag. Orden jag sagt vet jag inte vartifrån jag fick. Dom bara kom, från ingenstans..
-VAH?! Tror du att JAG inte BRYR MIG om min dotter blir hemlös och får problem!? Ja, isåfall fröken, så känner du mig inte alls! Fattar du inte hur mycket jag älskar dig?! Säger mamma. Det sista är citerat från en bok jag och hon nyss läst, "Min älskade" hette den. Urtråkig, om jag får säga min mening…
-Ha-ha, mamma, tror du verkligen att jag går på det där?! Tror du VERKLIGEN att jag inte ens läste dom 2 första raderna i den dära löjliga boken?! Tror du VERKLIGEN att DU känner mig?! Säger jag. Hon blir tyst. Skuldkänslorna börjar rinna över mig, men jag puttar dom åt sidan.. Jag kollar ilsket på henne och säger till slut, när hon inte sagt något på ett tag:
-Näe, trodde väll inte det… Jag går raka vägen till mitt rum, låser dörren och slänger mig i sängen… En först ensam tår slingrar ner för mina kinder, och efter den kommer tårarna som AngelFallen ….Jag gråter tyst. Jag vill bara härifrån. Jag vill inte vara här. Det är ingen som förstår mig. Ingen jag kan snacka med som förstår mig. Jag sätter på musik på högsta volym för att få dom andra att tro att jag är OK… Och tar sen fram den lilla glasbiten…. Det sticker till igen… och till slut kommer jag på att mamma har sylvassa små knivar som hon använder till att hacka grönsaker och sånt med i köket…Jag väntar tills alla har somnat, dvs när mormor snarkar,mamma visslar med näsan och Lars pratar i sömnen…Jag smyger ut till köket och hämtar kniven och sen tyst ut på balkongen och tar en cigg. Då ser jag killen, eller rättare sagt mannen,gubben komma gående.. Han som kom hem till oss helt plötsligt.. Emanuel hette han väll?....Hur kände han oss, och varför kom han in och snackade med mig?..... Han kollar upp.
-Tjenare! Vad gör du? Frågar han.
-Shh… Morsan sover ju för f*n!! håll käften! Och vad jag gör ska du göra som du alltid ska göra när det gäller mig, skita i det!
-Du… jag tror inte det är så bra för dig att röka… Hur går det i skolan?... Får du bra betyg?.... frågar han.
-Vad skulle du, en främling som kommer hem till oss en kväll och snackar med MIG, bry dig om det?! Väser jag.Jag känner att jag är riktigt trött på den här Emanuel, som tror att han bara kan hoppa in i mitt liv, utan en förvarning om vad han var för virus.
-*suck* Okej…ha en bra kväll då… och hälsa din mor… säger han och lunkar iväg. Jag drar ett sista djupt bloss innan jag slänger ner den på asfalten och går in. Jag sätter mig på sängen och sätter på en av mina "depplåtar" och tar fram den vassa kniven och skär ungefär lika hårt som med glasbiten, men den här gången blir såret betydligt djupare….
-Hej allesammans, nu är det så att JAG ska ha en fest hemma hos MIG imorgon kväll! Inga föräldrar är tillåtna, och alla vet ju vad det betyder…! Alla, eller ja…Typ alla är inbjudna,festen börjar klockan 20.00, och håller på…Ja, typ tills nästa dag! Ni får slagga över,och entren är gratis,samt drickan och maten. Sen kommer det några tjugoåringar också…. Säger Julia där hon står nästa dag framför alla i klassen innan läraren kommer..Hon kollar på oss med en äcklande blick, som om vi vore illaluktande hemlösa katter.
På lunchen snackar såklart Alla om festen som skulle vara imorgon kväll.Jag och Davve åt ingenting som vanligt och väntade vid skåpen, men på vad visste vi inte. Plötsligt kommer Jakob.
-Tjena, ska ni hänga med på Julias fest imorgon? Frågar han. Vi ger honom en ironisk blick. Vi hade redan varit på en av hennes fester, och det var en av dom tråkigaste festerna vi varit med dom.
-Haru glömt mottot eller? Säger jag.
-Ehm…Näe… jag bara undra… säger han lite osäkert.
-Det Lol menar att vi redan kan festen utantill och att vi tycker den är totalt uttråkande och löjlig! Säger Davve.
-Jakob! Jakob, där är du! Hör vi Julle skrika gällt några meter därifrån. Visst kommer du imorgon kväll? Frågar hon med sina hundögon.
-Ehm.. jag vet inte riktigt… säger han och tar ut böckerna från skåpet.
-Jaa, Lol kommer ju inte vara där förstås, men JAG kommer att vara däär… säger hon och kollar snobbigt på mig, jag blir spyfärdig….Davve småler medans jag försöker att INTE spy när vi går därifrån.
-Blev din farsa sur efter igår eller? Frågar jag när illamåendet gått över.
-Haha, han blev djävulen i egen hög person! Men jag lugnade ner honom och sa att jag bara tagit 2 bärs.. säger han.
-Och blivit stupfull?!
-Amen, du vet ju hur jag är… säger han och småler..
-Haha, jovisst. Det gör jag ju.. säger jag och sätter mig i ett av fönstrerna.
-Hörni, har ni hört att det kommer en ny kille? Han är visst från Sundsvall! Hör jag Tim säga medans han går igenom korridoren.
-Vah? Ännu en kille? Wow, nu får vi fullt upp tjejer! Säger Julia.
-Han var visst här idag och skulle checka skolan, han ska typ börja på måndag! Säger Tim.
-Va heter han då? Frågar jag, men förväntar inte ett svar från nån.
-Vad heter han då? Hör jag Rickard fråga medans han kastar en lite spydig blick mot mig som ser ut att betyda:" Håll käften j*vla idiot!"
-Jag kommer inte ihåg, men något med T… Tomas eller Teoh eller något sånt.. Säger Tim och sätter sig ner bredvid dom andra…
Jag tycker jag ser honom på skolgården.. Rutiga byxor, som jag har och en svart jacka. Mer ser jag inte.Han verkar intressant..han verkar lite som jag..
När jag kommer hem sitter Emanuel framför köksbordet. Nu börjar det bli ganska läskigt faktiskt..Jag kollar på honom med en lite konstig blick och är precis på väg att gå in i mitt rum då mamma hejdar mig.
-Gumman, ska man inte hälsa?.... säger hon.
-Näe, inte om det är någon man inte känner. Säger jag och kastar en blick mot honom. Han ler retligt. Jag suckar går fram och tar honom i handen.
-Emanuel. Säger han.
-Lol, hejdå! Säger jag och går in i mitt rum och stänger dörren med en smäll. Efter ett tag går han och mamma stormar in i mitt rum.
-Lovelia!! Uppträder man sådär när det kommer en gäst?! Utbrister hon.
-Mamma, jag känner honom inte!!! Han har absolut INGEN rätt att bara storma in i mitt liv sådär! Säger jag.
-Och?! Man ska väll ändå vara trevlig?!
-Men om man inte orkar det, så måste man inte, mamma! Säger jag och himlar med ögonen. Jag menar, jag vet inte ens vem han är, bara vad han heter! Och du bara släpper in honom, utan förvarning!!
-Jag vet vem han är i alla fall.. säger hon tyst, som att hon inte ville att jag skulle höra det..
-Jaså, vem är han då? Kan jag få reda på det så kanske jag slutar vara så "ohyfsad"! Kan jag någonsin få svar på alla mina frågor, utan att du kommer med massa påståenden att jag inte fattar!? Säger jag.
-Jag.. du…..Börjar hon. Hon suckar djupt. Jag skakar på huvudet.
-Nähepp! Om du inte har några svar att ge ut, så gå då! Då har du här ingenting att göra!! Säger jag och pekar på dörren. Hon går sakta mot den men stannar.
-Om du tänker riktigt, riktigt noga… Så tror jag nog att du vet vem det är.. säger hon och stänger dörren.
Samma kväll sitter mormor och hjälper mig med svenska läxan. Om mamma inte ger mig svar, så får helt enkelt svaren komma från någon annan mun! Tänker jag.
-Mormor… Du var ju här när pappa bodde här, varför stack han? Frågar jag på ett lite gulligt sätt för att få ett så bra svar som möjligt.
-Du får tala med din mor om det där. Jag lägger mig inte i det.Säger hon rakt av.
-Men hon vägrar tala med mig om det,mormor! Och jag har undrat över det här sen han stack! Jag såg själv hur han smällde till dörren, och då är det ju självklart att man undrar varför, inte sant?.. säger jag.
-Det finns inget jag kan göra. Din mor får berätta, jag lägger inte min näsa i blöt. Säger hon och kollar ner i boken och ska precis läsa det andra ordet jag ska stava till, då jag rusar in på mitt rum och låser. Jag slänger mig ner på sängen och sätter på My Chemical Romance, för att dränka mig i "det lilla svarta" som jag själv kallar det..
Jakob går på festen nästa kväll. Inte för att ja bryr mig så värst, men han verkar speciell. Jag vet inte vad jag känner för honom, bara att jag tycker han verkar schysst. Jag och Davve är själva ute med några bärs från några killar som vi träffade på den kvällen. Vi går runt i parken som vanligt och slår oss ner på en bänk.
-Haha, börjar du se dubbelt nu eller? Retar jag honom medans jag tar en klunk.
-Pff….Inte hjag inte! Fumlar han fejkat. Jag ler och tar fram en cigg och kollar mig runt omkring. Då ser jag en kille några meter bort,han har rutiga byxor, som killen ja trodde var den nya killen häromdan… Jag tänder ciggen och drar ett bloss innan Davve börjar skratta högljutt och börjar sjunga Dead..
-SHHH!!! Tänker du sätta dit oss eller?! Håll käften för f*n!! väser jag och slår till honom lite. Han hade visst öppnat den andra bärsen… Killen som står några meter bort kollar konstigt på oss.
-What…?! Utbrister Davve och vaknar upp från sin lilla fylledröm.
-Jag sa att du skulle hålla käften, du började sjunga, ditt pund! Säger jag och tar ifrån honom ölen som han precis ska ta en klunk ur.Jag dricker snabbt upp min och slänger den i papperskorgen bredvid mig innan jag tar en klunk av Davves. Han kollar surt på mig.Sen på killen. Han kisar med ögonen.
-Öj, vem en killen? Viskar Davve, som nu verkar vara hyfsat stabil, fast det kommer inte att hålla i sig så värst länge, högst 5 minuter, 6 om man har tur.
-Inte vet jag, lägg ner nu! Säger jag och drar ett bloss till.Killen nickar på huvudet som ett "Tja" och kommer sen fram till oss.
-Tjena, har ni nån bärs över? Frågar han.
-Jarå, skaru ha? Frågar jag och kollar upp på honom. Han har svart hår, förmodligen färgat.Mörka ögon och hängslen som hänger vid brallorna.
-Javisst, om jag får.. Hur mycke skaru ha? Frågar han.
-Tjugotusen dollar, mannen! Fumlar Davve.
-Bry dig inte om han, det dära är normalt! Säger jag och räcker honom en öl. Its Free!
-Schysst! Va gör ni då?
-Mja, inget igentligen… säger jag och drar ett bloss.
-Vart fick ni tag i bärsen?
-Vadå, leker du polis? Frågar jag och ler. Kontakter vettö….
-Okej… säljer han nå mer, typ som…*host* cigg, *host* . säger han och kollar runt omkring sig.
-Jaa, det gör han, du kan få hans nummer om du vill! Säger jag och tar upp min mobil och ger honom numret.
-Schysst! Går ni i den hära skolan här borta? Frågar han.
-Ja, tyvärr… säger jag och gör ett försök till ett leende.
-Nice, ska börja där på måndag. Morsan tvinga mig, du vet ju hur dom är… säger han.
-Mm….
-Men hur är skolan då? Ett rent helvete?... säger han och ler.
-Jaa, det är verkligen ett rent helvete, speciellt om man är udda. Eller så farligt är det kanske inte om man inte har något emot Snobbar. Säger jag och tar en klunk.
-OK… så det är alltså ett snobbgäng som alla killar ränner efter, och jag gissar att dom typ har en fest typ ikväll?.. säger han.
-Japp! Hur visste du det?
-Ren tur och ren erfarenhet.. säger han och ler charmigt. Men du, jag måste dra… Men vi ses väll på måndag… Tack för bärsen! Och du, snygga brallor! Säger han och går iväg.
-Mh…..Nähjeeeää….Inte däen….Slutaaaäeeee, Loooolll…..tjuvarnaaaaa….tjyiuvarnaa kommeär och råanaer åhleänns!!! Utbrister Davve och pekar på Åhlenshuset som ligger några hundra meter bort…
-Jaaa, jag ser det… Kom nu, jag släpper av dig här borta, så ses vi på måndag… Jag tar hem resten av bärsen… säger jag och lunkar iväg med honom.
Jag tissar upp till våran lägenhet, öppnar försiktigt dörren, och går försiktigt in på mitt rum.. Klockan är halv 2. Vid det här laget har nog Julle försökt,eller lyckats att få ner Jakob, eller någon annan,vilket inte är så trovärdigt, i sängen och hennes föräldrar ligger ovetandes och sover några mil bort.Jag själv tar en till öl, alltså min fjärde. Jag började bli lite snurrig, dom var ju trots allt ganska starka, och till slut går jag sakta ut till balkongen och slänger skickligt ner tomburkarna i kontainern som står ungefär nedanför mig, och går sen in och somnar snart och vaknar av en dunkande huvudvärk….Dumma Bakfylla, tänker jag och försöker somna om, fast utan resultat…Jag hör mormor bullra i köket och mamma med dammsugaren i hallen. Lars sitter säkert vid tv:n, helt bortkopplad från allt annat. Jag har inget annat val,så jag går upp. Det är lördag, dvs städdag och bakdag, och lite freetime for me ;)
-Gomorron gumman, sovit gott? Frågar mormor.
-Jarå… säger jag och tar en huvudvärkstablett.
-När kom du hem igår, förresten? Hör jag mamma fråga som precis stängt av dammsugaren.
-Ehm… när ni precis somnat! Jag såg när Lars borstade tänderna! Säger jag, för jag vet att han alltid har dörren öppen när hann gör det, och att han gör det sist av alla.
-Okej… Men du måste komma hem tidigare nästa gång, OK? Säger mamma.
-OK, ljuger jag och går in på mitt rum. Från mitt fönster ser jag grannens barnbarn som nyss kommit och mina andra grannars hund som alltid brukade skälla på mig när han såg mig ute på balkongen, tills jag fick tyst på honom…Jag kollar lite närmare.. Jag ser en svart gestalt med mörka jeans komma ner för vägen "där det hände"…. Jag kollar noga, och plötsligt får jag se att det är han! Killen från igår, Thomas eller va han nu hette… Han går mot ICA som ligger några hus bort och sneglar upp lite mot mitt fönster…
Vänta lite nu…. Backa bandet!! Skulle jag gilla Jakob eller den andra killen!? Vilken skulle jag hänga med?! Tänker jag spontant. Fast, jag menar.. Det är ju inte sant heller att jag GILLAR, verkligen GILLAR nån av dom… Men vad är det som händer?! Alla mina känslor är ju lixom Out of Control! Jag ligger och grubblar på det dära, när Lars plötsligt kommer in.
-Tjena, undra bara om du ville se Stieg Larssons filmer, du vet.. Dom om Lisbet Salander… säger han. Jag hyrde dom, men jag ska ut med några kompisar ikväll, och dom ska lämnas in i morgon, så jag tänkte att du kanske ville se dom?
-Javisst! Säger jag, Ska morsan bort ikväll eller?
-Aa, hon skulle på något med mormor, så du kanske kan bjuda hem några kompisar… säger han.
-Okej, när är dom tillbaka?
-Dom åker vid 18 och kommer typ nio, så ni hinner se en film. Säger han. Aja, måste dra, ha så kul!
-Niiice…. Säger jag för mig själv och greppar mobilen och slår numret till Davve och berättar nyheten. Vi bestämmer att först se filmen hos mig med nån öl,typ. Och sen hänga i parken, en helt vanlig lördagskväll alltså! Han kommer precis när morsan åker och då tar jag fram dom 2 ölen som blev över från igår.
-Här, och du.. Jag lämnade ut numret till en kille,visst är det OK? Frågar jag och sätter på filmen,som är den första.
-Javisst, bara han inte var nån snut! Säger Davve och ler. Vi ser klart på filmen och sticker ut innan morsan kommer.
-Ska vi ringa snubben eller? Frågar Davve, han syftar på killen med sakerna.
-Haha, om du får i dig en till öl så kommer du att stupa som igår! Säger jag och köper tuggummin.Han suckar djupt och ironiskt innan han går vidare med mig till en av lyktstolparna som vi alltid brukar hänga vid.Jag drar ett djupt bloss innan vi ser att en snubbe kommer, då står vi, helt oskyldiga, och försöker vara trevliga….
-Tjena! Tack för numret igår, förresten! Hör jag hur han säger. Jag pustar ut och tar fram ciggen igen.
-Haha, jag trodde det var en gammal gubbe! Säger jag och ler.
-Jojo….. Hur är det med dig då, polarn? Du var ju helt virrig igår… säger han.
-Ehm…. Jag känner typ inte igen dig, vad gjorde vi igår?! Väser han åt mig.
-Du satt och flummade, och var tydligen full, och jag satt och snacka med den här snubben! Säger jag.
-A, jag är Thomas, snälla mobba mig inte för mitt namn.. Farfar bestämde, kalla mig bara Tom eller något i den stilen… säger han och ler sött.
-Haha, okej… Jag vet hur det känns, min mormor bestämde ioförsej mitt namn också.. säger jag.
-Behöver du något? Cigg,snus öl? Frågar Davve. Vi tänkte slå en ring till snubben som fixar sakerna, vi brukar träffas här borta i parken typ en gång i månaden…
-Javisst, beställ 2 paket cigg åt mig, kostar det? Frågar Tom.
-Japp! Du får fixa 400 spänn tills nästa vecka ungefär…
-Tar det så lång tid?
-Mm, det är därför snubben måste ha beställningarna minst en vecka innan. Säger jag. Jag tar det vanliga…..
-Okej, jag slår en ring… säger Davve och slår numret och snackar med snubben i andra änden ett tag innan han lägger på.
-Han kunde fixa dom. Här i parken under festivalen nästa vecka, klockan 10.30 bakom scenen. Säger Davve.
-Nice… Vad gör ni nu då? Frågar Tom.
-Mja, inget antar jag… vi brukar bara hänga här lite runt i trakterna, inte göra något speciellt.. säger jag.
-Okej… ska vi gå hem till mitt place? Morsan jobbar natt. Föreslår Tom. Vi följer med honom till bortre delen av parken, nästan i slutet av den, där det ligger en lägenhet. Vi går upp till 3 :e våningen och in i en liten etta som ser fallfärdig ut…
-Här bor jag, vill ni ha något? Frågar han och går in till sitt sk kök.
-Bor du ensam i en etta!? Utbrister Davve.
-Haha, jaa.. Morsan bor bredvid, men det är bara tillfälligt! Dom ska riva rucklet om nån månad, då flyttar jag till min egna, borta vid Åhlens.. säger Tom.
-Coolt! Säger jag och får en öl av Tom som kommit ut ur köket.
-Sitt inte ner på varken golvet eller sofforna, golvet kan rasa och i sofforna bor det en cirkus! Säger han och ler.Men vi kan gå till min andra, den nya lägenheten! Jag ska ändå ta dit lite saker… Vi börjar gå och får se en kvinna i 30-40 årsåldern i korridoren.
-Hej, är det dina nya vänner du pratat om? Frågar kvinnan som förmodligen är Toms morsa.
-Ehm.. Jaa… vad gör du här, du jobbar väll?.... Frågar Tom och gömmer ölburken, som vi förstås också gör…
-Näe, jag slutade nyss… Ska ni till din lägenhet? Frågar hon och Tom nickar på huvudet.Vi går mot Åhlenshuset som vi för övrigt är portade från för att Davve skrikit så mycket på fyllan, och går sen in i en lägenhet som är betydligt bättre än den förra! Vi kliver in i ett totalt becksvart ganska stort rum. Det är en tvåa. Hallen är liten och är i samma rum som vardagsrummet, där han målat svart vita rutor, som hans byxor på ett ställe i ena hörnet.
-Ja har inte skaffat möbler än, men morsan och jag ska väll iväg nån da och köpa… säger han.
-Fy va nice!! Säger Davve.
-Jaa, jag ska nog ta och köra ut morsan,mormorn och brorsan snart jag också… säger jag och ler mot honom. Han ler varmt tillbaka.
-Vad snyggt det var med motivet på väggen! Säger jag och pekar mot där han målat.
-Tack , jag försökte måla det själv, men det var lite skakigt… säger Tom och ler och tar en klunk.. VI är tysta en ganska lång stund innan Davve kollar på klockan, den är snart 12.
-Aja, jag tror vi måste hem nu om det är skola imorgon… säger han och lämnar ifrån sig ölburken. Men vi ses imorgon!
-Ja, tack för ölen och för visningen eller vad man nu ska kalla det… säger jag och känner hur mina kinder bränns när han ler mot mig och säger:
-Ingen orsak, kom över lite när ni vill! Jag ler och går därifrån, men upptäcker sen att jag log? Jag förändrar mitt ansiktsuttryck genast och följer efter Davve där han går i mörkret.
-Kom, vi genar här, du bor ju ändå ganska nära… säger jag och syftar på vägen…
-Näe, jag tar den här vägen, men vi ses imorron! Säger han och viker av och tar den vanliga vägen. Jag suckar tungt och börjar gå…. Plötsligt står jag där Sara dog.Där polisen grep 18 åringen. Alla minnen med henne kommer tillbaka. Flashbacks, det värsta jag vet. Jag rusar upp till min lägenhet och smyger in, i hopp om att alla lagt sig, vilket alla utom Lars gjort. Han sitter och kollar på hockey, eller vad det nu är med några kompisar. Jag går fram till dom och tar en av deras öl och är precis på väg att gå in till mitt rum när en av hans kompisar säger:
-Hörru, ska lilltjejen få snatta våran öl?!
-Tare lugnt,polarn. Hon är ju 16! Säger Lars och blinkar med ena ögat mot mig, som betyder att det är helt lugnt, han kommer inte att tjalla… Jag har faktiskt ganska tur att jag har en sån brorsa ibland, en sån jag kan snacka med, men det är bara jag som är problemet.. Som alltid…
Det var en tisdag i skolan. Jag var 10 år, det var alltså 6 år sen, och jag minns det lika tydligt idag. Vi skulle göra en pjäs, det var Romeo och Julia. Julle skulle förstås vara Julia, och alla killar fajtades om Romeo. Jag själv skulle vara en av fångvaktarna. Jag skulle rusa fram och gripa tag i Romeo, vilken nu det var, fast min hjälm hade åkt av lite, så jag såg inte ett dugg och rusade fram till Julia och grep tag i henne istället, och helt plötsligt var det jag som vart Romeo, och det var ju inte alls som Julia tänkt sig. Hela den terminen slutade alla att snacka med mig. Alla att vara med mig. Ingen ville ens komma på min födelsedag, som jag nu sagt upp för att ingen bryr sig, och för att ingen kommer att bry sig…Men det absolut pinsammaste var, att föräldrarna var där, och att också dom hatar mig sen dess. Om det var för pjäsen eller en av dom alla gånger Julia puttat till mig så att jag tappat något på henne med flit vet jag inte, jag vet bara att dom hatar mig.
Jag har alltid vetat att det var mitt fel alltihop. Allt. Att världen var som den var. Att mormor satt och stickade jämt och ständigt, som hon aldrig gjort innan morfar dött. Hon oroade sig säkert över mig. Över att jag var ute och "rännde" som hon kallade det. Men när jag var med Jakob eller Tom, så kände jag mig inte alls skyldig på något sätt. Allt bara flög bort. Jag kunde drömma.
Comment the photo
tihi, lovar att de kmr lite roligare delar/kap sen...^^:P<333
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/441657166/