May
Wednesday 10 August 2011 photo 6/35
|
Okay, nu har ja bestämt mig för att Inte dela upp kap! Även om de är vääldigt långa^^ Så det blir hyfsat bra kap ist för skitdåliga uppdelade^^ Kmr inte ladda upp så många heller, nu när det blir lite längre kap^^
Och om ni tkr att den är lite boring,så kmr det som sagt intressantare delar sen:D
Mamma kommer inte ihåg mig
Nästa morgon vaknar jag klockan halv nio av att min mobil ringer.
YESS! Svarar jag när jag ser att det är Davve.
VART F*N ÄR DU?! VI BÖRJAR NU!! Utbrister han.
VAH?! ÄRE…!?....AJUSTA…..F*N OCKSÅ,J*VLA PISS ARSEL!! SÄG ÅT KERSTIN ATT JAG FÖRSOVIT MIG TACK!! JAG KOMMER TYP NIO….
OK, MEN SKYNDA DIG!!Säger Davve och lägger på. Jag rusar upp från sängen och slänger ölburken från igår i papperskorgen och skyndar mig in på toa och gör i ordning mig. Sen rusar jag in på mitt rum igen och räknar med att jag kommer cirka 20 minuter senare än jag sagt till Davve, så jag messar honom och ställer mig framför min garderob och blickar ut över alla klädesplagg.OK. Idag var det trökdag, dvs att Kerstin läste ur högläsningsboken på svenskan, att våran No lärare kommer babbla på så det ryker och att engelska läraren,Annelie får damp och rusar ut ur klassrummet. Så det får bli mina svart vita rutiga jeans och min svarta My Chemical Romance tröja,som jag ännu älskar. Sen rusar jag in till spegeln och springer fram och tillbaka, tills jag upptäcker att klockan är 09.34 då jag smäller igen dörren till lägenheten.
-Vart f*n har du varit?! Utbrister Davve när jag kommer till skolan.
-Sorry! Jag "råkade" bara ta en starköl igår, kan det vara en bra ursäkt tro? Säger jag.
-Aja, du lyckades i alla fall hinna göra i ordning dig…. Säger Davve och granskar mig från topp till tå,och ler när han får syn på tröjan. Inget att ha på dig eller?
-Näe, jag tänkte bara att det var torsdag… säger jag och ler. Ok, jag missa morgonciggen, så kan vi…F*NF*NF*NF*N!!!!!! dom är inte här!!! Jag måste glömt dom!! Åh, jag hatar mig själv så j*vla f*cking mycke nu asså!!! Utbrister jag när jag inser att jag glömt ciggaretterna..
-Lugna ner dig, jag har! Kom nu, vi skulle träffa Tom vid kontainrarna… säger Davve och börjar gå mot dom som står några meter ifrån oss.
-Tjena, sov du över eller?... frågar Jakob som också står där.
-Näe, absolut inte. Få jag en nu då, vi börjar nu snart!! Säger jag medans Davve fifflar med sin väska.
-Lugn,här har du! Säger han och räcker mig en cigg som Jakob senare tänder. Jag drar ett djupt och efterlängtat bloss och blåser sen ut det sakta…
När jag kommer hem sitter mamma vid matbordet,och mittemot henne sitter Emanuel. Dom kollar drömmande i varandras ögon. Davve tar av sig skorna och vi går raskt in på mitt rum.
-Fatta, den där killen förföljer oss! Utbrister jag när jag stängt dörren och satt mig ner i min säng..
-Vadårå? Han kanske bara vill umgås, kanske han är en gammal polare till din morsa? Det är väll ingen tia? Säger Davve som har ögonen på skärmen.
-Näe, du har rätt.. men jag gillar inte att han ska komma in i mitt liv sådär, jag menar, han kunde väll i alla fall gett mig en varningssignal…
-Det är du som är konstig! Du har ju redan fått massor av varningssignaler!!säger Davve och laddar upp en bild på Bilddagboken. Jag suckar och ska precis ta fram mitt minikylskåp när dörren öppnas och mamma kommer in.
-Kan man inte säga hej eller? Emanuel är ju här! Säger hon.
-*suck* HEJ mamma. DU hälsade faktiskt inte heller, du satt bara och snacka… säger jag till mitt sk försvar…
-Vart ska ni sticka nu då? Frågar hon.
-Vi skulle väll möta Jakob och/eller Tom på stan va? Säger Davve och har äntligen förflyttat sina ögon.
-Just ja! Ja ska bara kolla hur mycket jag har på kontot! Säger jag och loggar in på Nordea.
-Vart ska ni gå då?
-Typ på affärer..
-Inge alokohol,droger eller nåt sånt?...
-Neej, mamma… säger jag och loggar ut från Nordea och tar min väska som ligger på golvet och byter tröja.
-Bra… när kommer ni hem då?
-Typ 7. Hejdåå!! Säger jag ironiskt och går ut igenom dörren.
-Har hon kommit på dig med ciggen och så eller? Frågar Davve.
-Näe, hon tar väll bara upp det för att hon är rädd att jag "sysslar" med något…Hon trodde ju att jag hade haft sex med både dig,Jakob och Tom… säger jag.
-Jaa… Morsor är bra konstiga… Tur nog att jag inte har en…
-Men du har ju en farsa iallafal… säger jag lite tyst.. Han tar armen om mig och trycker mig tätt intill honom, som ett tecken för att han finns. Vi tar tunnelbanan in till centrum, där alla affärer ligger och möter Jakob och Tom vid början av shoppingcentret.
-Okej, vi går in i den gamla vanliga först, va? Frågar Davve och pekar på våran vanliga affär, som vi alltid bruka gå i, där dom har allt från normala kläder till punk,emo kläder! Perfekt för oss! Vi går in där, och jag hänger med grabbarna som vanligt där dom handlar, alltså på killavdelningen. Jag provar några jeans och några tröjor som verkar schyssta och tar sen några smycken och går sen till kassan där en kille står. Han kollar konstigt på mig och sen mina kläder.
-Shoppar du åt din kille? Frågar han med ett flin. Ska jag klappa in dom, eller tar han dom här?
-Vah? Neej… Allt är till MIG och enbart MIG, ditt pund! Säger jag och tar mina kläder och går ut och sätter mig på en bänk.
-Va hitta ni för intressant då? Frågar jag grabbarna när dom kommit ut ur affären.
-Mja, några byxor.. säger dom alla tre, innan vi går till cafeet, där Jakob går in och köper cola och nån bakelse, eftersom vi är portade från den…Medans han är inne kommer Snobbarna förbi, med värsta lasset med klädkassar.
-Nämen tjena,trashies. Vad har ni hittat för skrot i soptunnan då? Frågar Tove.
-Mja, lite skit bara, ni då? Vad har ni hittat i eran rosa håla? Frågar jag, eftersom jag vet att dom hatar när man kallar deras shoppingturer för "rosa håla" J
-*host* tjejer, kom vi går och tar en kopp choklad… säger Julia och går fint därifrån.
-Haha, viilka snobbar… säger Tom då Jakob kommer ut från cafeet med colorna i handen. Vi sätter oss i parken på en bänk och kollar igenom våra kassar, bara för att det inte finns något mera att göra i stan.. och efter ett tag åker vi hem.
-Vad har du köpt idag då, gumman? Frågar mamma när jag kommit innanför dörren.
-Typ sånt du inte gillar. Du vet svarta saker… säger jag och gör ett ironiskt flin. Mamma himlar med ögonen och tar kassen ifrån mig.
-Mhm….Jaha…..Mmm…..Det ser bra ut.. säger hon.
-Vadår "ser bra ut", är det nån slags bedömning av mina kläder som JAG köpt?! Utbrister jag och rycker åt mig kassen och går med bestämda steg in på mitt rum. Jag vet inte varför jag blev så sur på mamma sådär tvärt. Men efter ett tag kom jag på det. Jag måste gå till kiosken och köpa bindor. Imorgon börjar helvetet… Jag går ut och tar på mig skorna och går sakta till kiosken, där lyckligtvis ingen är just nu, förutom småkillarna som leker inte nudda mark eller vad det nu är…Jag går in och får se den "Snälla expediten", som vi brukar kalla henne.Hon ser alltid så positiv ut, alltid lika trevlig…. Hon spanar in i mina gröna ögon och nickar sen på huvudet och tar upp ett paket bindor från sin disk. Jag betalar och går därifrån.Som inget hänt.
Det skär till. Men den här gången känns det inte ett dugg. Mina känslor är som bortblåsta. Jag vet varken ut eller in. Varken vem jag är, eller vem jag Vill vara.. Jag tänker tillbaka till Sara. Jag tar upp kortet jag har i min låda. Hon var så vacker… Tänk hur hon hade sett ut idag. Jag saknar henne så mycket, min Sara. Vi som alltid skulle vara bästa vänner, tills döden skiljde oss åt. Vi gifte oss till och med. Vi hade svarta låstasblommor, och prästen var deras hund. Jag ler och känner hur en tår rinner ner för min kind.. Det skär till ytterligare en gång. Tänk vad som hade hänt om inte Sara dött..Hade jag träffat Davve? Hade jag blivit lika depp som jag är nu? Hade vi varit bästa vänner?...Till slut sitter jag där. Alldeles tyst och ser hur blodet strömmar fram från såren jag nyss gjort..Gång efter gång..Och till slut pallar jag det inte längre. Jag lägger mig ner i sängen. Kastar kniven bakåt så att den landar någonstans i min klädhög på golvet och låter tårarna rinna längs mina kinder…
När jag vaknar är smärtan där. Mamma har redan åkt med mormor till doktorn, och Lars är väll på arbetsförmedlingen. Ensam hemma alltså. Jag messar till Davve att jag inte kommer, det gör väll inget. Tänker jag. Det är ju ändå fredag…. Jag går ut på balkongen och tar fram en cigg och ser alla stressade människor yra runt.. Snart är det jul. Det är bara en månad kvar. Nu börjar alla ta fram julpyntet, och det skulle nog mamma göra idag också.Fast no way att hon satte upp sånt skit i mitt rum. Jag hatade julpynt med deras glitter. Det såg bara för löjligt ut, för snobbigt och normalt liksom.
Jag känner hur värken växer i magen och fimpar ciggen och går och lägger mig med värmepåsen i soffan och sätter på tv:n och kollar Mtv. Jag tar mitt täckte tätt intill mig och somnar sen när jag märker att det inte finns något att se på…. Jag vaknar av att Davve öppnar dörren och sakta kommer in.
-Tjena, varför inte skolan? Frågar han bara.
-Hata den dära skitskolan, och orkar inte. Säger jag och kollar trött på honom.
-OK….Du skulle ringa Jakke sen, Jakob alltså.. Han ville typ träffa dig eller nåt..
-Okej…. Vill du ha nåt? Frågar jag.
-Näe, ville bara se hur du hade det… säger han och gör ett försök till ett leende och går fram till mig och ger mig en kram. Jag kramar honom tillbaka. Hårt innan han går ut igenom dörren.jag själv somnar om igen, klockan är ju bara 12…
Mamma kommer hem tidigare än vanligt. Hon har med sig mormor och massor med kassar fyllda med julsaker…
-Hej gumman, fick ni sluta tidigare eller? Frågar hon.
-Mm… Och glöm att mitt rum ska vara julpyntat!! Säger jag.
-Men varför är du så emot det!? Är du jehovas eller? Frågar mormor envist.
-Neej!! Jag tycker bara att det ser så fjolligt ut med glitter och julstakar på julen! Säger jag.
-Men dom här måste du väll gilla! Säger mamma och tar fram svarta långa fransar som man har på julgranen..
-Okej, dom kanske jag kan ha.. men INGE mer…!! Säger jag och tar fransarna och går in på mitt rum och hänger upp dom vid fönstrerna.Jag börjar tänka på Sara. Hon skulle älskat dom. Hon skulle gått och köpt flera stycken. Hon skulle till och med köpa en svart julgran.Jag suckar tungt och lägger mig på sängen. Då kommer mormor in med pepparkakor…
-Vill du ha, lilla Lovelia gumman? Frågar hon rart.
-Jag borde inte, men okej… säger jag och tar 2 stycken innan hon går ut och stänger dörren.Och efter cirka en minut är pepparkakorna borta. Skuldkänslorna bara väller över mig som ett stort vattenfall….Plötsligt ringer mobilen. Det är Jakob. Jag torkar ögonen och trycker långsamt på den gröna luren.
TJENA, DET ÄR JAKKE..
TJA…
UNDRA BARA OM DU VILLE GÅ UT OCH TA EN FIKA TYP NÅN GÅNG….ELLER NÅ PIZZA,DET SPELAR INGEN ROLL FÖR MIG..
AA, DET LÅTER BRA… IMORRON ELLER? VILKEN TID?
EHM..TYP VID 15 KANSKE… VART VILL DU GÅ?
SPELAR INGEN ROLL.. BESTÄM DU…
OKEJ…MEN VI SES IMORRON VID PARKEN DÅ…
AA…HEJDÅ…Säger jag till slut och lägger på. Jag kan knappt tro det!! En fika/pizza/middag med JAKOB, den superdupersnyggakillen!!! Men varför ville just HAN bjuda ut MIG?.... Är det en bluff? Jag menar, han har redan blivit populär bland dom andra, dvs Snobbarna,sportlaget med mera….Han kunde ju lika gärna ta JulleKnulle.. och gillade jag ens han?...Varför sa jag Ja? Varför skulle jag sagt Nej? Allting snurrar och jag vill bara skrika.
På kvällen kommer Lars hem med några kompisar och jag sticker ut som vanligt. Jag möter grabbarna vid kiosken som vanligt.Men den här gången är Jakke med dom andra några meter bort i parken.Vi sätter oss på en bänk och tar fram en cigg var. Jag undrar vad Sara hade sagt och gjort om hon varit här… Jag tänker mycket på henne nu. Jag vet inte varför, men jag antar att det har att göra med vintern. Jag drar ett djupt bloss och tänker tillbaka. 5 år tillbaka. Jag var 11. Jag och Sara skulle bygga snöslott och hoppa i högarna av snö i bara jeans, årets höjdpunkt. Vi gjorde alltid knasiga saker. Hade alltid på oss knasiga saker. Och alla sa att det var "för udda för att vara sant", men vi sket fullständigt i dom, och fortsatte hoppa i snön.Vi måste ju inviga vintern,sa vi..Efteråt gick vi hem till mig och drack choklad. Mamma var så lycklig då. Hon var alltid glad, hon log alltid. Nu är det längesen jag såg henne le. På riktigt. Vi sov över hos mig den natten. Vi snackade skit om dom vi inte gillade på skolan, lyssnade på My Chemical Romance och tog efter ett tag fram den lilla glasbiten. Vi tog ett djupt andetag och kollade djupt in i varandras ögon medans blodet sakta strilade ner från våra armar. Sen växte ett stort leende på våra läppar. Det var inte för att vi tyckte om det. För det gjorde vi inte. Utan det var för att vi var olyckliga. Ironiskt Olyckliga, brukade vi kalla det. Det stack till igen. Men det kändes inte. Vi dränkte oss i varandras ögon och suckade sen ljuvligt till "I Dont Love You"…… Jag drar ännu ett bloss. Ciggen är snart slut. Plötsligt ser jag morbror Karl komma gående mot parken.
-FimpaFort! Väser jag och dom gör såklart som jag säger..Karl kommer fram till oss med ett brett leende.
-Tjenare, vad gör ni? Frågar han.
-Mja, vi sitter typ bara här… Vad gör du här, du bor väll i Malmö? Frågar jag.
-Näe, jag har precis flyttat hit! Säger han och ler. Är din mor hemma?
-Jaaa, Min MODER är hemma, och till och med min MORDERSMODER är hemma! Säger jag och småler. Han nickar glatt på huvudet som om han inte hört det jag sagt och går sen mot våran lägenhet.
-HAHAAHAH….. Vilket PUND!!! Utbrister Davve.
-Som om du inte träffat han förr… Haha, men du har rätt, han ÄR verkligen ett PUND!! Han änvänder ord från ordlistan som var populär på 50-talet!! Säger jag och skrattar.
-Haha… Jaa, han var verkligen skum.. och sen anar han inte ens att du drev med honom! Inte ens när du smålog märkte han det!! Säger Tom.
-Som sagt, han ÄR ett stort fett PUND. Säger jag och skakar ironiskt på huvudet. Aja, jag måste typ dra nu, morsan blir typ sur om jag missar honom… Men vi ses typ nån da! Jag går sakta upp för trapporna, orkar inte ta den überlilla hissen som alltid är full med grannarna och möter en och en annan pensionerad gumma eller gubbe som står och snackar med varandra, fast bara gissar sig till vad den andre säger. Det låter ungefär såhär : "Jaa, såg du i gårtadenstidning? Det var ett hus som brunnit ner!! – Jaa, Du har rätt, vi borde faktiskt rensa upp i parken nån da…." svarar den andra efter cirka 3 minuter, och så fortsätter den andra prata om något helt annat….
-TJEEENAREEEE!!!! Hojtar Karl när jag kommer inanför dörren.
-Tjo… säger jag matt.
-Va görs?! Frågar han och spexar lite granna,som han alltid gör…
-Har precis komme innanför dörrn! Säger jag och går till honom och ger honom en "grabbkram". Vi fikar och efter ett tag går mamma och mormor och lägger sig.
-Vad ska grabben göra imorgon då? Frågar Karl. Han har kallat mig "Grabben" sen jag var 10. Bara för att jag klädde mig annorlunda.Det retade mig litet..
-Gå och käka med en kompis.
-Va heter den kompisen då? Frågar han med blicken fäst på tv:n
-Jakob. Aja, jag lägger mig, du verkar ju vara ganska upptagen, antar jag?.... säger jag och går in på mitt rum, men först in till köket. Det är bara 1 kvar. Karl måste ha druckit minst 3,för jag har bara tagit några stycken…Jag vågar inte ta den, han skulle bli misstänksam och skvallra för mamma. Istället går jag ut till balkongen och glömmer helt bort att Karl är vaken…Jag drar några djupa bloss innan jag sakta släpper ner den från 3:e våningen ner på den kalla asfalten.
-Vart ska vi käka då? Frågar jag lite glatt när jag träffar Jakob dagen efter.
-Mja, jag tänkte bara att vi kunde ta typ en liten chokladboll eller nåt på cafet här borta… säger han och pekar mot "Rosa Cafeet". Där alla populära hänger. Nåväl, tänker jag. Jag hänger ju trots allt med Jakke, så det kan ju ingen klandra MIG för….Eller?... Vi går sakta dit och snackar på vägen dit om saker mellan himmel och jord…. Snobbarna och dom andra "populära" hänger längst nere vid en stor soffa . Alla inträngda. Alla dricker choklad, med nå alkohol i, eftersom man varken får köpa öl eller alkohol här eller ha med sig in. Dom beter sig som sjuor. Dom hänger till och med med några från sjuan och åttan. Dom tror att dom är så "coola", eller vad det nu är som dom försöker vara, när dom får ta på JulleKnulles bröst, medans alla andra tjejer kollar lite svartsjukt på henne… 2 ord. Så Töntigt.Vi,dom seriösa dvs dom som beter sig som folk, beställer caffe, bara för att klockan är 12 och jag somnade 4 inatt. Vi sätter oss ganska långt bort från dom,vid ett litet bord vid fönstret.Och vi har knappt kunnat kolla varandra i ögonen när Dennis från sjuan hojtar:
-ÖJ, DU….JAKOB! KOM HIT, JULIA BJUDER!! Jakob harklar sig och vrider lite på sig..Man hör deras gälla skratt och chockande läten från andra sidan jorden. Och plötsligt hör jag att Julia höjer sin röst,högre än vanligt…
-HÖRNI, JAG SKA FLYTTA SNART!!
-NÄHÄ, VART DÅ?
-NI VET… TILL DEN HÄR LÄGENHETSHÅLAN VID PARKEN,NI VET VID KIOSKEN!
-NÄEE…
-MEN NI VEET!! FRAMFÖR ÅHLENS!!
-VART DÅ!?
-MEEEN, ÄR NI DUMMA ELLER?! DÄR EMOTJEJEN BOR! TYP BREVE HENNE! Jag tror jag tuppar av. Hon får inte..Hon kan inte. Vi har ju hatat varandra i hela våra liv?!!!
-OKEEJ, MEN VART BOR HON DÅ?!
-ÄRS, NI FÅR VÄLL REDA PÅ DET PÅ FREDAG, JAG SKA HA FEST DÅ!! MORSAN ÅKER PÅ NÅGOT TRÅKIGT MÖTE ELLER VA F*N DET NU VAR, SÅ NI KANSKE FATTAR VAD DET BETYDER…
-TYP SOM FÖRRA FESTEN DÅ?
-JAPP! Julles röst blir lägre och lägre och till slut går vi ut. Jag märker att jag inte sagt ett ord till Jakob på en halvtimma. Bara kollat in i hans ljusblåa ögon.. Vi går igenom hela parken, vilket är en väldigt stor omväg.
-Kul att bo granne med Julle då eller? Frågar han och retas lite.
-Mhm..Skitkul.. Mamma kommer säkert få nå ryck på fredag, för att inte snacka om mormor…
-Ska du dit?
-Vad tror du…
-Okej.. jag tror jag ska komma.. Om det inte blir som förra gången alltså.
Det kommer det. Tänker jag och sucka djupt inombords…Han suckar djupt och kollar sen på mig med stora funderande ögon..
-Varför går inte du på såna dära fester, är du med i nån religon eller något eller?
-Näe.. Jag orkar bara inte gå igenom samma gamla skitfest varje gång… Jag menar, varje fest är som repeterat av förra, och ännu förra… Så då är det lika bra att stanna hemma och se på samma gamla Hjide på samma gamla skitidol… säger jag.
-Haha… kanske det…Spelar du nåt instrument? Frågar han.
-Jaa.. lite gitarr.. Sen kan jag väll något ackord på piano och yttepytte på trummor.. säger jag. Jag hade faktiskt skrivit en och en annan låt. Men sa inget om det.
-Ja spelar piano.. säger han tyst. Nästan så tyst så att jag får gissa mig till vad han sa.. Jag mumlar något oförståeligt till svar och puttar till en sten som sakta följer med mig hem. Vi säger inte så mycket på vägen hem. Bara struntsnackar lite..Jag vet inte varför, men det känns som om jag gillar honom.. På något sätt…Eller är det bara en bluff, som det var med Gustav?....
Jag möter några flyttkillar i trapphuset. Jag vet redan vems saker det är.. Det sticker fram en stor spegel i en av kartongerna som en ganska hyfsad snygg kille bär på tillsammans med en kille som skulle kunna varit hans farsa. Dom ställer den precis mittemot min dörr.Jag ser livrädd på dom. NEJ.Gå INTE in igenom dörren och ställ INTE ner sakerna, och snälla, snälla, låt mig INTE få se….
Dörren flyger upp och Julles morsa välkomnar flyttkillarna och väser åt dom lite att akta sig.. Hon kollar vänligt på mig.
-Så det är du som är vår nya granne? Vad trevligt, jag heter Anita, är din mamma hemma? Frågar morsan.
-Ehm…Jaa….Men morsan är i stan… säger jag och öppnar snabbt dörren och försöker hinna in innan hon säger:
-Visst går du i samma klass som min lilla JULIA?!
-Ehm…jaa… nu måste jag gå.. Och kom ihåg, klaga inte på hög musik! Säger jag och stänger snabbt dörren. Lars sitter vid soffan.
-Mormor ska flytta ut.
-Varför?
-Hon har blivit för gammal för att vi ska ta hand om henne typ, så några andra gamla tanter kommer och tar hennes grejer snart, typ.. säger han.
-Okej.. säger jag lite oförstående. Varför var det så viktigt?...
-Och sen har mamma blivit blind på ena ögat. Säger han.
-VAH!? Hur kunde hon bli det?! Utbrister jag.
-Hon blev misshandlad av nåt fyllo ute i parken typ nyss. Hon är inne på akuten nu. Hon har också fått kraftiga hjärnskador, så hon minns typ nästan inga saker.. Eller jo, vissa saker.. Men vissa är hela bort raderade. Ja ska hälsa på henne ida, hänger du med? Frågar han och har blicken fäst mot tv:n som den varit hela tiden.
Vad tror han?! Att jag ska skita i att min morsa blivit misshandlad?!
-Såklart jag följer med! Vad tror du!?
-Okej.. Men kom ihåg att hon kanske inte kommer ihåg oss, så ta det coolt om hon inte fattar vem du är.. säger han.Jag känner hur tårarna bränner i ögonen och rusar in på mitt rum och stänger den med en smäll och sätter på My Chemical Romance på högsta volym för att skrika. Eller i alla fall försöka.
Det kommer inget. Inget alls. Jag försöker skrika halsen av mig, precis som på dom galnaste konserterna.. Men det går bar inte..Tårarna sluta bara inte brännas i mina ögon.
Tänk om det är han. Emanuel ,som misshandlat henne. Han hade ju varit här asmånga gånger! Men varför, isåfall? Mamma hade ju alltid lett brett och varit så trevlig efter att han varit här och typ snackat med henne..Jag undrade verkligen vem han var…
Efter några timmar åke vi till sjukhuset, vi säger inte ett ord när vi åker dit, och heller inget när vi är framme. Mamma ligger och kollar på tv.
-Hej mamma.. Minns du oss? Det är jag, Lars din son och Lovelia,Lol din dotter.. säger Lars försiktigt..Hon ser konstigt på mig, medans hon ser varmt på Lars. Jag fattar ingenting..
-Hej gubben.. Vem är det du har med dig? Är det din vän? Frågar hon. Klumpen i halsen växer för varje sekund.. Hon kommer inte ihåg mig.. Hon kommer inte ens ihåg sin egna dotter som hon känt i 16 år..
-Det är din dotter, Lovelia, hon brukar kallas Lol.. säger Lars och håller hennes hand medans han ger mig en blick som säger mig att jag ska komma lite närmare..
-Nej. Jag har ingen dotter… Kom inte nära mig!! Jag känner inte dig, STANNA DÄR DU ÄR!!! Lars, SNÄLLA HJÄLP MIG!!!! Utbrister hon och kramar Lars hand hårt. Jag stannar och in kommer 3 sjuksköterskor.. Två av dom går fram till mamma och ger henne kaffe och försöker lugna ner henne, medans den andra tar mig lite löst i armen och går ut med mig till väntrummet där jag slår mig ner på en soffa.
-Det är du som är Lovelia va? Frågar hon. Jag heter Annelie och tar hand om din mamma lite granna.. Vi har försökt se vad hon kommer ihåg och inte….
-Och hon kommer inte ihåg ett skit av mig, inte sant… säger jag och känner hur ögonen bränner…
-Ehm… Näe.. inte riktigt.. men hon kommer ihåg att hon och en man, som troligen var hennes man bråkade och att hon såg en liten flicka som såg lite ut som dig stå vid dörren och såg allt, är det sant?.. frågar hon vänligt.Jag suckar tungt och tänker tillbaka..
-Mm… pappa stack. Men det gör väll inget antar jag, jag träffade honom ändå inte ett skit, jag kände honom knappt.. säger jag och kollar ner i golvet.
-Men den här Emanuel då? Har du träffat han nånting?
-Jag har snackat med honom, men jag har ingen aning om vem det är.. Han har varit hemma hos oss några gånger… säger jag och kollar fortfarande ner i golvet..
-Okej.. för din mamma kommer ihåg honom, han var här och hälsade på för kanske en timma sen. Han är en psykolog till din mamma, och hjälper henne med olika saker.. säger hon. Jag kollar upp på henne.Nu blir allting ännu mera kladdigare!
-Ehm… Din bror kommer att stanna här ett tag till, och du kanske inte kan gå in.. Men vill du ha skjuts hem? Frågar hon efter ett tag.
-Näe… jag… jag tar bussen.. säger jag och reser mig hastigt och går ut igenom dörren och springer ner för trapporna, trots att det finns en ledig hiss. När jag kommer hem så är ingen hemma. Telefonen ringer, men jag orkar inte svara, jag bara rusar in på mitt rum och sätter på min "Deppplaylist" på spotify och slänger mig i sängen.
Mamma vet inte vem jag är. Hon har inte en blekaste aning om vem jag är.. Alla minnen.. Allt vi gjort tillsammans. Helt bortblåsta. Alla gånger vi skrattat, alla gånger vi gråtit, alla gånger vi skrikit av förtjusning och gråtit av glädje. Alla gånger vi bråkat. Alla gånger vi hatat varandra så innerligt, och alla gånger vi älskat varandra så innerligt.. Allt. Allting är borta..Hur kan hon nånsin se mig i ögonen utan att bli arg eller fundersam..? Hur kan hon nånsin få tillbaka alla minnen? Jag tar upp mobilen och ringer till polisen och frågar efter misshandlarens namn, som dom inte hittat ännu. Men när dom hittat honom, så ska dom ringa mig, och då får han se på misshandel, vad det verkligen innebär..
Kommentera för mera;D<3
Comment the photo
finns inga ord för att beskriva den:D <333
tack så sjukt mycket:O<33333
allt för mina übersöta läsare:***
Jag vill haa meeer ! :D
men tackar söt:D<33
mer kmr om nån da eftersom kap är ganska långa^^;D
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/441772595/
Visa toppen
Show footer