May
Wednesday 10 August 2011 photo 18/35
|
Mina älskade vänner/grabbar
Jag vaknar med den värsta huvudvärken jag någonsin haft i mitt liv, den var till och med värre än den värsta bakfyllan.. Jag kollar på klockan. Tjugo över tolv och 27 missade samtal och 17 sms. Rekord! Tänker jag och lägger undan mobilen och somnar om. Eller försöker i alla fall.Jag vaknar kanske en timma senare av att Lars väcker mig, och in igenom min dörr kommer Tom.
-Hur är det?! Har du ont!? Varför gjorde dom sådär!? Mår du bra?! Frågar han om och om igen. Jag själv sätter mig lugnt upp i sängen,och märker att jag har väldigt, väldigt ont i kroppen.Han sätter sig försiktigt i sängen.
-Jag är ok… säger jag och masserar tinningen så att huvudvärken ska gå bort.
-Men varför i all sin dar gjorde dom det?! Du har väll inte gjort nåt mot dom..eller?
-Näe, såklart inte..Men jag vet väll inte varför dom gör det… säger jag och kollar ner i täkcket
-Dom har gjort det förut, inte sant? Och dom kommer säkert göra det igen, har jag rätt? Frågar han. Jag kollar fortfarade ner i täcket. Har jag Rätt?! Jag kollar ut igenom fönstret. Det är helt vitt därute.Jag suckar tungt och kanske lite för högt.
-Åhmen….Nu får det vara nog! Du får sluta leka Pokerface, eller vad det nu är för lek du leker! Jag vill att du berättar allt!ALLT för mig NU!!! Säger han. Jag kollar på honom.
Men vart ska jag börja? Är jag nästan på väg att säga.
-Ja…dom har gjort det förut..So What? Jag antar väll att det är det jag måste få utstå om jag ska få vara mig själv! Säger jag.
-Hur länge har dom hållt på? Frågar han med en lite snällare ton nu.
-Sen 5:an. Sen upphörde det ett tag i slutet av 8:an, när morsan upptäckte det. Säger jag och kollar på honom en en gång där han sitter. Helt förstörd. Var det han som var han? Var det han som jag älskade av hela mitt hjärta? Plötsligt nästan hoppar han på mig och kysser mig.
-Det kommer aldrig, ALDRIG MER att hända…säger han och kysser mig en till gång, och efter ett tag ligger vi nästan automatiskt i sängen, och nej, vi har inte sex med varandra, vi bara är.
Jag tror jag såg grabbarna mer som en bästa vän än en pojkvän. Dom fanns alltid där, dom ställde alltid upp för mig, det visste jag, även om jag inte kännt dom så länge.Fast ändå så visste jag att jag kände något mera när jag fick alla dessa kyssar…Men vad jag kände hade jag ännu inte funderat ut…
Nästa dag visste jag att alla visste.Alla visste nu mitt fullständiga namn, alltså var dom ett snäpp nära sanningen. Men längre skulle dom inte få komma. Ingen skulle få komma så långt.Inte ens Davve. Det här var nästan värre än att tänka på Sara, som var en av dom värsta sakerna jag visste. Allas blickar var på mig, och ibland kunde jag höra nån mupp från 5:an eller 6:an som hojtade "LOVELIAAAA!!", fast då var det ju nästan för enkelt för att vara sant, då kunde man ju bara skrämma iväg dom. Men när det kom till min klass, då blev det värre… Här fnissade vi inte, som man gjorde i 5:an-8:an, här skrattade vi högljutt. Riktigt, riktigt högljutt. Och allas leenden räckte upp till ögonen.Det var den näst värsta dagen i mitt liv. Eller den låg i alla fall på "Topp 10".
-Ska vi göra något efter skolan eller? Frågar Davve på lunchen när Jakke ätit klart.
-Parken eller? Snubben skulle ju komma idag! Säger Tom.
-Okej, nån annan ide? Ja menar, det är ju rätt långtråkigt att bara hänga vid parken hela dan?...frågar Jakke. Då står jag inte ut längre. 2 hela dagar. Utan ett enda ljud.
-Nu får det för f*n vara nog! Det har gått 2 hela dagar utan ett j*vla ord! Så,nu vet ni om mitt namn, kan ni inte bara säga vad ni tycker så slipper jag gå runt och oroa mig en hel j*vla massa i onödan!!!!! Och förresten kan vi ju ta nå käk på stan, det är väll det minsta problemet vi har nu!!! Utbrister jag och märker plötsligt att vi har allas blickar på oss. Trots att jag inte sagt det så jättehögt…
-Ehm…*host* jag tror, bara tror att vi kanske kan snacka om det hära nån annanstans?? Väser Davve och släpar ut mig på skolgården bakom skolan, ungefär där jag blivit "misshandlad" i förrgår. Några ungar från 5:an och 6:an står och beundrar "den-mark-emotjejen-fick-stryk-på". Davve hjyssar bort dom och ställer mig mot väggen.
-Okej, du kanske är på väg att få det lilla roliga kalaset nu, men det skiter jag i! För just nu fattar jag inte ett skit av vad du snackar om! Väser han och håller ett stadigt grepp om mina armar. Jag kollar ner i marken och suckar tungt.
-Jag tycker bara att det är för j*vligt att ni måste gå och låstas som ingenting när en av dom mest hemskaste sakerna har runnit ut som avloppsvatten över hela skolan!Fattar ni inte hur länge jag har gått runt på det här?! SEN JAG VAR 6!!!!! Och nu har alla fått reda på det, och mitt rykte har rasat ihop som Tvillingtornen gjorde den elfte september!!!! Kan ni inte bara säga som det är?! Fattar ni hur mycket jag hatar när folk går runt och har massor inombords som dom bara väntar på att få säga, men gör det inte för dom vet inte om det är läge till att berätta, eller om det skulle såra den personen!? Vet ni, det sårar mer att inte veta hur ni tycker! Vet ni varför!? Jo, för jag älskar er så sjukt mycket, allihopa! Så kan ni vara snälla att bara säga som det är?! Vad ni tycker! Säg det bara, det sårar mig inte!! Jag tål kritik…. Säger jag. Davve har släppt mig och står och gnuggar sina händer i sitt ansikte, Jakke står och gräver med foten i leran och Tom ser på mig med en lite förundrande men förstående blick. Jag suckar tungt.Varför kunde dom bara inte säga som det var?....
-Lol….jag måste bara säga att jag tycker det är ganska löjligt det hära med namnet….säger Davve till slut. Jag menar, visst, ditt rykte är väldigt viktigt,för mig är mitt rykte också väldigt viktigt! Men vem bryr sig igentligen om ditt namn? Varför tror du att vi inte sa något? Jo, för vi tyckte inte det var något viktigt, Tom heter igentligen Thomas, och det är ju från 1800 talet…Och jag heter ju David, inte för att mitt namn är sååå gammalt och ohippt, men ändå…. Och jag vet inte vad ni andra tycker, men jag ….ja, jag har ingenting att säga till dig. Jag har inte ens tänkt på att dom kallat dig Lovelia, för..för mig är du Lol! En cool, asshysst tjej från Stockholm som har ett litet svart rum och som jag bryr mig väldigt, väldigt mycket om… Jag försöker att inte gråta, och det tror jag dom märker. Jag skäms. Skäms över att ha så fel över dom.Skäms över att gråta. Att se ut som en tjej. Att betraktas som en flicka.
-Jag har inte heller något att säga,Lol..Jag har knappt kännt dig i 2 månader, men känner dig som om jag varit med dig sen du var liten. Säger Jakke som kollar blygt upp på mig. Och sen….jag kan bara inte fatta varför och hur dom kunde göra så mot dig i förrgår….Det var värre än i dom hemskaste thrillerna… Jag ler lite smått mot honom.
-Det dära var inget…viskar jag. Tom hajjar till.Han nickar på huvudet .
-Jag kan inte säga att namnet Lovelia är snyggt, inte för att jag tänkt på det..Men jag kom att tänka på det nu… Jag menar, Thomas är ju inte heller så snyggt om man är 16 och lever på 2000 talet..Men för mig är du Lol, precis som Davve sa..Och du kommer alltid att vara det, aldrig Lovelia. Säger han och ler. Leendet smittar av sig, på alla….
Efter skolan går vi som sagt till parken, delar på en pizza, eftersom vi inte alls äter mycket och för att ingen har råd till 2. Sen går vi ju såklart till den lilla bron där vi ska möta Snubben med grejerna.. Vi köper även 3 backar med starköl. En far hem till mig, en till Davve , hans farsa skulle ju också ha, och en delar vi på.
-Urs, j*vla f*tt skola imorron… Hatar den dära j*vla skolan….Fattar inte varför kommunen låter oss gå i en sån hemsk sak….Jag menar, att följa med morsan på nån kurs, eller mormor med väninnorna på stickning och kaffe är ju värre! Säger jag när vi sitter där, precis under stjärnorna,med en hel back öl, som snabbt tar slut.. Och Davve var inne på sin tredje öl, och verkade förvånansvärt inte full än!
-You said It Sister! Säger Jakke och skålar med allihopa.
-Davve, ser du i syne än? frågar jag där han halvsitter.
-Näe, jag har faktiskt övat på att inte bli full! Säger han stolt.
-Jaså? Hur gjorde du det? Måste man gå nån kurs i det eller? Frågar Tom.
-Ehm…Inte direkt.. Men jag och farsan satt bara uppe och kolla på dumburken då han lärde mig… säger han och verkar riktigt stolt…
-Jahaaaa, deet gamla knepet… Amen, det kom jag på när jag var tretton! Säger jag och dunkar han i armen. Jag blinkar åt honom och han ser surt på mig. Han var verkligen stolt över att han lärt sig det….Vi satt där tills klockan tolv och såg hur min granne gick ut med hunden för andra gången, bara för att kolla så att det inte var några "ungdomar ute i parken och rännde" som hon sa det som. För annars skulle hon visst ringa polisen och polisanmäla dom, varesig dom var 13 eller 18! Efter det gick Davve och Jakke hem och lämnade mig och Tom ensamma kvar i mörkret.
-Kallt ute, va? Frågar han efter ett tag.
-Mja, ganska….Ölen håller en ju ganska varm, men det börjar bli lite kallt….svarar jag och lägger undan mig den tomma flaskan och tar fram en cigg istället. Han kryper lite närmare mig.
-Jag hörde det. Det vet du. Säger han och tar ciggen ifrån mig och drar ett djupt bloss.
-Vadå? Och få tillbaka min cigg,vetja! Du har faktiskt egna!! Säger jag och märker att jag börjar bli lite vinglig..
-Det du sa idag. När vi snacka..Du sa "det dära var inget…"…? Säger han och vägrar att lämna tillbaka ciggen.
-Ja, det var ju inget! Får jag! Säger jag och börjar bli rätt irriterad på honom nu.
-Vad menade du med det? Kom igen…Jag vill inte att du ska vara depp….säger han och vägrar fortfarande att lämna tillbaka den.
-Jamen ge mig ciggen då, för f*n, så blir jag inte depp!! Väser jag och nästan kastar mig över honom och får nästan tag i den, fast den släcks i snön som ligger runt omkring oss…
-J*vla skit arsel! Se nu va du gjorde!! Nu kommer mina cigg ta slut fortare än förra gången!! *suck* säger jag och lägger mig surt bredvid honom.
-Sorry…Men du, du får en av mig om du berättar!
-Berättar vad?
-Du vet vad du vill berätta! Du vet vad som tynger dig ner! Och jag vill helst ta bort den bördan för att du inte ska vara depp! Säger han och börjar ta fram ciggen.
-Det finns ingenting att berätta. Säger jag kort. Och jag hade ju ganska rätt. För det fanns ingenting att berätta, inte för honom (eller,kanske,lite?) och inte heller för någon annan. Men få ja cigg nudå!
-Nope. Inte förrän du berättat! Envisas han.
-Men komigeeeen!! Du får….du får en kyss. En lååååång låång lååååång kyss! Säger jag och ler sött.
-En långlång?
-Neeee, en ännu längre!! En Låååååång Låååång LååååångLååååång kyss, om inte lääängre!!! Han kollar charmigt på mig och nickar till slut på huvudet som svar , och nån sekund senare ligger jag nästan på honom och ger honom det avgjorda priset för ciggen, som jag aldrig fick.
Vi går hem 3 timmar efter att dom andra gått hem.Jag känner mig väldigt virrig, fast jag hade som sagt druckit en fjärdedels back starköl och halva min back..Jag tar tyst av mig skorna och tissar tyst in på mitt rum där ingen mindre än Lars och Sandra sitter. Jag blir alldeles stum.
-Öhm…Va gör ni här? Frågar jag och försöker låta nykter. Jag gömmer backen lite bakom mig.
-Ehm….Sandra ville låna datorn… Va sent du kommer hem… Det är ju skola imorron… säger Lars och dom kollar lite oroligt på mig.
-Joo…By The Way…Jag tror jag inte orkar gå till skolan imorron… Kan du troru säga till Karin att jag är förkyld? Har svinis eller nåt?..Ja vet att jag tagit sprutan mot de, men nånting i alla fall….Bönar jag honom. Han ser på mig med en lite mindre orolig blick och efter kanske en minuts konversation genom ögonkontakt går Lars med på det och lägger sig i vardagsrummet i en av sofforna. Jag själv låser in mig på mitt rum och tar fram kniven…
En lååång del jag vet^^
Men kommentera för mera söt:**<3 Och samma sak gäller som på ficen, om inte mer än 3 läser lägger jag inte upp ngn mer del för dagen^^^<3
-Joo…By The Way…Jag tror jag inte orkar gå till skolan imorron… Kan du troru säga till Karin att jag är förkyld? Har svinis eller nåt?..Ja vet att jag tagit sprutan mot de, men nånting i alla fall….Bönar jag honom. Han ser på mig med en lite mindre orolig blick och efter kanske en minuts konversation genom ögonkontakt går Lars med på det och lägger sig i vardagsrummet i en av sofforna. Jag själv låser in mig på mitt rum och tar fram kniven…
Comment the photo
men är inte hemma nu, kmr en till del av vardera berättelse ikv<333
mer kmr om ngn läser:*
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/443253716/
Visa toppen
Show footer