May
Wednesday 10 August 2011 photo 19/35
|
Min allra första kyss
Nästa dag höjs rekordet igen. 30 missade samtal och 40 inkomna sms. Jag pallar det inte längre. Jag har längre ingen plats för fler sår på min arm. Och mitt hjärta är fyllt med svart målafärg.Det ringer på dörren och jag går upp från min säng och öppnar. Klockan är 15.37, alltså har grabbarna slutat. Framför mig står ingen mindre än Davve.
-Jag vet att vi kanske frågat den här frågan ett antal gånger redan, och att du kanske uppfattar det som att vi tjatar…Men hur mår du, igentligen? Jag ser att du inte mår bra..Men kan du bara snälla säga som det är? Vi sa ju som det var igår….säger han och kollar in i mina ögon, som om han försökte se rakt in i min själ.
-Det ni sa igår är inte samma sak. Och jag antar att jag mår bra…Cirkusen har i alla fall inte anlänt… säger jag. Han ler mot mig och gör en chest mot hallen.Jag nickar som svar och han tar av sig sina slitna sneakers och går in till köket.
-Har inte morsan kommit hem än? Och skulle inte din mormor flytta? Frågar han och sätter sig på en av köksstolarna.
-Ehm….Näe, hon har inte kommit hem..Och jag vet faktiskt inte varför mormor har flyttat…Hon tyckte väll att det skulle behövas att stanna kvar….. säger jag. Vill du ha nåt?
-En bulle skulle inte sitta fel…Har ni kaffe? Säger Davve.
-Näe, men öl! Säger jag och hämtar 2 staröl från mitt rum och tar fram mammas bullar.
-Mums, öl och bulle! Säger han och ler stort medans han tar en klunk av ölen. Jag ser på honom och tänker tillbaka. 3 år tillbaka. Precis när vi hade börjat umgåtts. Vi var 13. Alltså, unga och dumma. Den natten han och jag blev ett. Min allra första kyss. Men absolut inte min sista! Det hade jag förstått nu. Då vi utbytte hemlisar, eller ja..Vissa av dom i alla fall.. Sara hade ju sen 5 månader tillbaka inte funnits i mitt liv längre, så det behövde vi inte snacka om. Tyckte jag i alla fall.
-Va glor du på? Frågar han mig efter ett tag när han märkt att jag suttit och überglott på honom i säkert 2 minuter..
-Haha….Minns du när vi var tretton?... frågar jag honom och ett stort leende bildas på hans ansikte.
-Jahadu….Det gör jag säkerligen! Den helgen glömmer jag aldrig…Först konsert och hemskjutsning, sen översovning, och helt plötsligt visste vi allt om varandra…Vet du va det första jag tänkte på när jag såg dig där,på tågstationen, skrattandes för att jag puttats ut? Frågar han och sätter ner burken på bordet och lutar sig fram. Jag nickar på huvudet som svar. Att den, just Den tjejen var extra speciell, och att Hon skulle jag nog vilja hänga med..Vet du varför?
-För att jag såg ut som en clown kanske? Säger jag och skrattar.
-Haha, nästan….säger han och ler varmt mot mig. Vi glömmer aldrig den helgen. Aldrig. Vi glömmer heller inte kyssen och de pinsamma minutrarna efteråt.Men efter allt som hade hänt, kändes det rätt. Det kändes helt enkelt bäst! Så självklart helt enkelt! Efter ett tag kommer morsan hem, och jag och Davve rusar in på mitt rum, låser dörren, tar fram planchen och ett par knivar…
Kort del, javet.. Men kmr mer strax C:<3
Kommentera för mera:*
-Haha, nästan….säger han och ler varmt mot mig. Vi glömmer aldrig den helgen. Aldrig. Vi glömmer heller inte kyssen och de pinsamma minutrarna efteråt.Men efter allt som hade hänt, kändes det rätt. Det kändes helt enkelt bäst! Så självklart helt enkelt! Efter ett tag kommer morsan hem, och jag och Davve rusar in på mitt rum, låser dörren, tar fram planchen och ett par knivar…
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/443418426/
Visa toppen
Show footer