May
Wednesday 10 August 2011 photo 20/35
|
Dejthelgen….
Mobilen ringer. Det är fredag morgon och jag orkar bara inte gå till skolan av tusentals skäl.Det är Jakke.
JAOP! Svarar jag lite flummigt.
EHM…TJA…KOMMER DU TILL SKOLAN IDAG ELLER SKIPPAR DU DEN?
NÄE, SÄG ATT JAG HAR NÅN INFLUENSA!
OKEJ…MEN DU, VILL DU GÅ UT TYP IKVÄLL? TA NÅN PIZZA OCH HÄNGA I PARKEN ELLER HEMMA HOS MIG ELLER DIG EFTERÅT?
AA, DET LÅTER NAJS…. *dampar loss av lycka*
OKEJ….SES KLOCKAN 18 DÅ VID PARKEN…
AA….HEJDÅ….säger jag till slut och lägger på. Jag tjuter av lycka, som jag gjort alla dom andra gångerna, och börjar genast hoppa runt i mitt lilla minirum, men inser snart att det inte är det första gången… Jag degar framför datan och tv:n hela dan, tills klockan 14, då Tom ringer mig….
TJA..EHM HAR DU LUST ATT GÅ UT TYP IKVÄLL OCH KÄKA NÅT?...Frågar han och jag inser då att båda gillar mig, fast det borde jag ju insett för längesen, men jag hade väll fullt upp med mina egna känslor antar jag…
EHM..NÄE, DET GÅR INTE IKVÄLL…MEN IMORRON KVÄLL?...
AA, DET GÅR BRA…DÅ SES VI VID PIZZERIAN KLOCKAN 18 DÅ!
AA….HEJDÅÅ…Säger jag kort, som jag gjorde i samtalet med Jakke. OMGOMGOMG!!! Tänker jag. JAG HAR EN DEJT MED EN KILLE OM 4 TIMMAR, OCH EN DEJT MED EN ANNAN KILLE REDAN NÄSTA KVÄLL!! GILLAR NÅN MIG ELLER?! Jag försökte lugna ner mig och började rota i min garderob efter något snyggt, som jag förstås inte hittade, utan det blev mörka jeans och ett gina tricot linne, som jag aldrig annars bär, och sen rusar jag ut till parken där Jakke står.
-Tjena! Ska vi dra eller? Säger han och pekar mot pizzerian som ser ut att vara full. Jag ler nervöst mot honom, trots som sagt att det inte är första dejten.. Vi går in och det första jag ser är: Julle stå på ett bord, tillsammans med Tove och Agnes förstås, med jättetajta tröjor, och det ser ut som om dom är på väg att börja strippa…
-JAKKE!!!! KOM!! FY F*N VA KUL ATT DU SKULLE KOMMA, KOM HIT VETJA! JULLE BJUDER MER ÄN VANLIGT!! Hojtar Tim och busvisslar.
-Ehm…Finns de nå bord kvar? Frågar Jakke servitören som precis ska säga till dom.
-Nej, tyvärr. Säger han och rusar fram till Julles bord.
-Ska vi gå hem till mig och äta? Morsan kan säkert laga nån gott! Frågar han mig.
-Okay…säger jag och ska precis gå ut, innan jag hör det.
-Öj,du! Lovelia! Snyggt linne!! Ropar Julle efter mig och jag rusar snabbt ut.
-Ehm…Och vad var det där?....frågar Jakke när vi kommit ut och en bra bit därifrån.
-Ärs inget…säger jag och det förvånar mig att han inte fattar.
-Men få se linnet då! Säger han och pekar på jackan.
-Vah? NU?! Är du inte klok, det är ju minst tjugo grader kallt härute! Väser jag.
-Okej, men då får du visa det hemma då..säger han och öppnar en dörr till hans lägenhet.
-Morsan, haru nå käk? Frågar han när vi kommer in.
-Ja, det står i ugnen, det är strax klart! Jaså, du har Lo-ol med dig!säger hon , och jag hatar henne för att hon måste uttala mitt namn så.
-Jaaa,morsan..och det är LOL inte LO-OL!! Säger han och blinkar till mig.
-Va gott det var! Säger jag när jag ätit upp men fortfarande är hungrig.
-Tycker du det? Tack så mycket! Men ta mer,flicka lilla! Säger hon och börjar ta fram mera.
-Nejnej! Jag är jättemätt! Om jag äter mera så spyr jag!! Säger jag och hindrar henne från att sleva upp mer.Hon ser på mig med en lite bekymrad blick.
-Okejdå… Vart har du köpt linnet förresten? Det var ju skitsnyggt! Frågar hon istället.
-Ehm…Gina Tricot..Det ligger bara några kvarter härifrån….säger jag och försöker dölja den.
-Jaa, det var ju skitsnygg! Säger Jakke och petar lite granna på den, vilket jag INTE gillar.
-Varför har du inte den på skolan? Frågar han när vi sitter i hans säng efter maten.
-Hah. Den är ju bara för fjollig! Säger jag.
-Näe, jag tycker den inte alls var fjollig, den var ju asnice!
-Okej… Jag antar att du tycker det för att den är u-ringad?... Han ler fånigt åt mig.
-Näe, inte alls..säger han och ler stort. Jag lägger mig utmattad ner på sängen och kollar på klockan. Den är ju bara 19.20…Plötsligt känner jag hur hans hand följer såren som börjat läka på min arm..
-Vad har du gjort?! Utbrister han.
-Vadå? Inget, jag…jag ramlade bara när …när jag skulle springa hem….säger jag lite osäkert och hoppas att han går på det.Men nej.
-Det tror jag inte på. Man slår sig inte alls så här om man ramlar..Du har skärt dig..Inte sant?....Jag är tyst.ÄR DET SANT?!ÄR DET?! HAR DU GJORT DET SJÄLV?! MEN SNÄLLA LOL, SVARA!!! Skriker han nästan åt mig. Jag kollar på honom. Han ser skräckslaget tillbaka.
-Snälla….Lova mig att aldrig göra om det…Lova mig det…. Bönar han mig. Men vad kunde jag lova? Allting i mitt liv var piss, och jag kunde inte göra ett skit åt det! Därför behövde jag tröst, och ja, jag fann tröst i att skära mig.Men om jag skulle lova att INTE göra det, så skulle självmord vara den sista utvägen. Fast den utvägen hade jag ju länge tänk ta, även om jag skärde mig…
-Snälla…..bönar han en sista gång och jag känner hur en tår rinner ner från hans kind, och ner på min arm där han fortfarande håller ett stadigt grepp om .
-Jag kan inte lova något, Jakob..Säger jag tyst till slut. Jag kolla djupt in i hans ljusblåa ögon.. Han suckar tungt och ganska högt och släpper taget om min arm, och drar istället mig intill sig och kysser mig.Och den kyssen håller i sig lääääänge…..
Okej…Nu visste en sanningen ,eller i alla fall en tiondels av den, och 2 var väldigt nära den…Vad skulle jag ta mig till!? ……..
Nästa kväll var det Toms tur.Och jag vet att jag låter lite som en Player nu, men jag vet faktiskt inte vem jag gillar,eller älskar. Den här kvällen var pizzerian också full, och vi gick därför hem till Tom och ringde efter en pizza.
-Gott med pizza,va? Säger han när vi ätit upp hela pizzan.
-Aa…Det är ju det godaste som finns! Säger jag och ler.
-Snygg topp,förresten! Säger han, och jag antar att han skämtar.
-Mhm..Jättekul…säger jag och himlar med ögonen. Jag hade samma topp som gårdagen.
-Men ja! Den var ju asnice! Skitsnygg! Säger han och petar lite lätt på den. Ja kollar ironiskt på honom och han kollar sött tillbaka, och då kan jag inte göra något annat än att le… Han bär in skräpet till hans lilla minikök och kommer tillbaka med piggelin.
-Haha….säger jag och tar en liten tugga av den, medans han tar en jättestor! Och efter glassen så kommer kyssen…Men mitt i den, så nästan förutspår jag att också han kommer märka såren..Och så blir det…Jag säger nästan likadant som förra kvällen, och kvällen avslutas som förra, fast lite mer intimare…
Nu visste alltså både Tom och Jakke att jag skärde mig, och jag kunde slå vad om att Davve skulle komma på det förr eller senare. Och visst, när dom verkligen fått reda på hela, eller en del av sanningen, så skulle dom försöka hjälpa mig. Men skulle jag verkligen orka härda ut tills dess?Jag orkade ju inte ens längre kasta en blick mot luckan i golvet, där jag visste att allting låg.Skulle jag verkligen orka att leva med allt?.....
Tråkig del >.<
men kommentera för mera^^^<3
Comment the photo
tack söt:D<3 mer kmr:*
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/443418684/
Visa toppen
Show footer