Wednesday 10 August 2011 photo 25/35
|
That Night,That Guy, These Thoughts….
Jag vaknar hemma hos Tom.Det är onsdagsmorgon.
-Vad gör jag här? Hur kom jag bort från skolan och ändå ner hit?! Utbrister jag och greppar närmsta arm.Det är Jakkes.
-Lugn, tare lugnt! Vi fick bort dig ….ganska snabbt… Men hur mår du? Frågar han och kramar min hand där jag ligger i Toms nya skitsnygga skinsoffa där vi legat en gång..
-Ehm….Bra antar jag….säger jag med en lite skär röst.Den måste nog ha förstöts lite när jag blev "hängd". Där har vi det! Tänkte jag. HÄNGNING!! Det var ännu ett sätt att ta livet av sig! Jag kännde genast hur jag blev exentrisk och ville hoppa runtrunt, om det inte varit för min onda mage… Då kommer Davve in i rummet med en kopp kaffe och några bullar till oss.
-Åh,va du är gullig,Davvis! Säger jag och retar honom lite för smeknamnet jag gav honom när vi träffades.
-Mh….Men snacka inte så mycket..Inte så högt i alla fall, du ska ju återhämta dig,inte sant? Säger han och ger mig en bulle.Jag nickar till svar.Nej, jag skulle gå ner i vikt, och det visste han.
-Meeen, lägg av! Sluta tramsa! Och förresten så måste vi gå nu, och du stannar här, vi kommer på lunchrasten! Säger han och kramar mig hårt innan han går till hallen. Allra sist att krama mig är Tom.
-Take Care…Och du…Du skulle inte våga smutsa ner min soffa! Säger han och ler charmigt och blinkar mot mig när han går därifrån. Jag blir alldeles varm inombords och känner hur rätt jag hade.Hur rätt jag hade när det gällde just det.
Och mycket riktigt-grabbarna kom på luchen, på varje lunch faktiskt, för det var så att jag blev liggandes i hela 2 dagar innan jag kunde gå hyfsat.Efter skolan är vi hemma hos Tom ,där jag spenderat mina kvällar hittills och tar en fika, innan Jakke och Davve måste hem och plugga. Själv tar jag mig en dusch och blir kvar med Tom J
-Äru hungrig? Frågar han från köket på kvällen. Jag känner hur det knyter sig rejält i magen men tackar nej. Säker? Frågar han igen och kollar på mig. Jag nickar och ler, men magen vinner den här gången när den ger ifrån sig ett ljud som tyder på att jag var väldigt hungrig. Okej, då ringer jag efter pizza! Säger han till slut och ler medans han ringer efter en pizza.
-Dom kommer om en halvtimma ungefär…Men är det ok att vi är här istället för att vi tar en bira i parken eller nåt? Frågar han mig med sina übersnälla ögon.. xD
-Jaa….såklart….Hemma hos dej är det mycke mysigare..Och du har mycke skönare soffa än på pizzarestaurangen…säger jag och ler varmt mot honom. Och mycket riktigt, efter en halvtimma kommer pizzan precis vid dörren och Tom skär upp den i små gulliga pizzabitar. Jag tar en klunk av starkölen han hämtat från kylskåpet och är "mätt" efter 3 bitar.
-Nej,men ta mera! Du ser ju ut som en pinne,ÄT! Uppmanar han mig,men jag bara ler och försöker få honom att glömma det, jag skulle aldrig ta en bit till. Jag visste ju att jag ändå inte ens skulle tagit en bit!
-Nejje, jag är inte hungrig! Säger jag och sätter ner ölen.
-Okej..men skyll dig själv om du får anorexia…säger han och tar in resten av pizzan.
-Hah! Jag får knappast anorexia! Säger jag och lägger undan den varma filten jag har runt min frusna kropp.
-Nej men ta pårej den! Du behöver det för att inte bli sämre! Säger han och skyndar sig att ta på mig filten igen..
-Haha..sluta , jag fryser inte alls…typ…säger jag och ler mot honom. Han ler varmt och übermegacharmigt mot mig och jag typ är på väg att svimma xD
-Va flinar du åt då? Frågar han och sätter sig intill mig.
-*fniss* Ingeet…säger jag och märker att jag låter väldigt,väldigt tjejigt och barnsligt och ändrar mig totalt på nån milisekund från den "söta tjejen" till Lol.Han kollar ,nästan drömmande,på mig och sitter så ett bra tag..
-Om du skulle välja ett sätt att dö på, vilket skulle det vara? Att drunkna eller att sticka en kniv i ditt hjärta,duvet sådär poetiskt?....frågar han plötsligt. Jag ser lite förundrande på honom och tänker lite innan jag svarar.
-Jag vet inte….Man hinner ju tänka rätt mycket innan man dör när man drunknar, och det är ju samma sak med kniven rakt in i hjärtat.Men jag tror nog att jag inte skulle ta nån av dom…börjar jag. Han kollar lite förundrande på mig med, fast med ett leende. Jag skulle nog välja att svälja massa tabletter, det skulle ta längre tid…säger jag till sist.Hans leende slocknar plötsligt , som en vind som blåst ut ett levande ljus. Och det var ju ungefär det han var, ett underbart levande ljus..
-Poetiskt…säger han till slut och ler.
-Vad? Frågar jag och sätter huvudet på sned och kollar lite fundersamt på honom.Han ler storartat på mig, som om han hittat en skatt, tar fram sin mobil och knappar in något.
-Vänta, håll kvar den posen..säger han och tar nog fram kameran..
-NEJ! NEJNEJ OCH NEJ!!!! INGA KORT PÅ MIG!!!!!! Utbrister jag och skriker till.
-SHH! Folk kan ju tro att du blir våldtagen eller nåt! Väser han åt mig och tvingar mig att hålla kvar posen… Han knäpper kortet och ler ända upp till öronen när han får syn på kortet…
-Få se! Säger jag nyfiket och får se kortet.Det föreställer, enligt mig , en sextonårig tjej som leker bäbis hos en superdupersnygg kille som hon kanske, bara kanske var förälskad i..
-TA BORT! Utbrister jag.
-Höh! Aldrig! Väser han och håller mobilen så att jag inte kan nå den. Jag suckar typiskt och låstas att inte bry mig medans han sakta och osäkert tar mobilen närmare och närmare mig.. Till slut var den på radera avstånd och jag nästan hoppade över honom för att ens röra knappen där det stog "Radera-ja-nej".Smash! Mobilen ner i golvet. Jag log väldigt väldigt stort, jag som älskade när folk blev irriterade över såna saker….
-F*n, Lol! Det där var en av dom nya mobilerna, och jag som nyss fått den och allt!!! Utbrister han och verkar ganska sur, men brister snabbt i skratt så fort han ser mig. Jag själv förstår absolut inte varför..
-Va skrattaru åt? Mobban åkte ju i golvet! Säger jag och börjar skratta lika gott som han själv. Och just då.När vi skrattar som mest. Märker jag att jag nästan ligger över hela honom.Skrattar ännu mera.Kommer ännu närmare honom…Till slut, när vi äntligen slutat skratta, ser vi på varandra, djupt in i varandras ögon..Jag i hans mörkblåa, som jag drunknar i, och han i mina fula gröna… Till slut möts vi i en kyss, som vanligt, ja, som planerat? Vet ej…
Jag ler varmt mot honom och han ler varmare mot mig tillbaka.Och just då.Då visste jag att han just var den jag ville dela livet med….
Eller? Var det verkligen Han som var Han?Det satt jag och verkligen funderade över den natten. Den natten han låg som tätast. Den natten strömmen plötsligt slogs av och elementet inte var till någon nytta.Den natten vi värmde varandra med blickar och kanhända vissa kroppskontakter.Men misstolka inte det.Han andades i min nacke och vaknade till och med några gånger för att se om jag mådde bra, om jag "var kvar", om jag frös,om jag var hungrig, kanske ville ha något i sig? Kanske var törstig? Jag kunde inget annat än att neka till allt och krama honom allt hårdare för varje timme som gick.Det känndes verkligen rätt att vara med honom. Att krama honom, ja, att till och med kyssa honom, men ändå inte. Ändå så kändes det lite fel.För jag visste ju på ett ungefär hur Jakke kände också..Men om jag kände så för honom, vet jag inte. Jag vet inte heller om Han ens gillade Mig, kanske inte Tom gillade mig? Han kanske hatade mig? Han kanske var en Player,som han hade sagt att Jakke hade varit?...Jag sov inge vidare bra den natten, bortsett från vad Tom gjorde då…Men alla dessa tankar far runt i mig som den värsta orkanen nånsin. Allt bara kom som en vals på en gång…Alla problemen irrade runt i mitt huvud hela natten och jag somnade inte förrän klockan halv 6, då Toms granne började spela radio på högsta volym.
Kommentera för mera:D<3
Comment the photo
know u need ur drogs888D
and ur druos are comming.P<33
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/444099400/