May
Wednesday 10 August 2011 photo 32/35
|
Måste passa på att säga TACK!:D
Här kommer en till del redan ikv^^:P<333
(måste erkänna att även jag älskar denna del:D)
DEL 30!:D ( alltså 3 delar kvar:PPP)
Den sista kvällen
En vecka går. Ja, till och med två. Och plötsligt hade det gått 4 månader.Helt sjukt vad tiden går när man är kär.Fast ändå.Tiden går ju så sjukt j*vla långsamt när man är depp också. Och det hade jag varit i princip hela tiden.Killen Davve träffat genom internet hade redan en pojkvän,och var inte så snygg i verkligheten.Så nu var Davve verkligen förkrossad.Han hade verkligen trott i hela sitt liv tills nu att han skulle träffa någon som han kunde dela sitt liv med, och han hade verkligen trott att denna kille var just Han. Han grät i flera veckor.. Jag själv totalignorerade Jakke &co och hängde med min underbara pojkvän som bjöd på pizza och tända ljus och en och en annan hångelkväll varje helg..
Men fortfarande hade jag inte gjort mitt val. Leva eller Dö.Jag hade upphört i nån vecka att skära mig, men det kom ideligen tillbaka.Inget kunde stoppa det.Det var lika svårt som när jag blev utan cigg i en månad.Jag fick panik hela tiden och kunde inte göra något annat än att ligga still och låta tårarna rinna.
Men snart pallade jag inte längre.Det gjorde inte heller Davve. Han hade börjat skärt sig igen. Och jag, ja jag gick till kyrkogården varannan dag. Försökte fatta att hon inte längre fanns där.Bredvid mig när kniven skar. Jag går ut till vår lilla balkong och kollar ut över parken framför mig. Snön är borta och blommor börjar växa.Mamma , Emanuel och Anette är ute idag.Mamma minns ganska mycket nu.Alla jobbkamrater som dom fick kämpa med i 3 veckor innan hon kom ihåg dom. Allt utom morfar och mig.Men morfar behövde hon ju inte veta av, han var ju trots allt död.Och det var ju jag också snart,så jag antar att hon inte heller behöver komma ihåg mig.Men visst har dom gjort några försök.Alla satt och fikade en kväll när Anette plötsligt började snacka om mig och om skolan och vilken linje jag skulle gå sen osv. Och jag hade bara svarat att näe, jag visste inte.Helt enkelt.Mamma kollade konstigt på mig hela tiden. Och plötsligt hade hon sagt "Vem är du egentligen?" Jag kollade oroligt på Anette och Emanuel och sen på Lars som också satt där.Dom nickade jakande mot mig och jag suckade tungt. "Jag är din dotter,Lovelia.Men jag föredrar att kallas Lol". Mamma blev helt till sig,fick kramper, skrek "Ta mig härifrån, härifrån,snabbt!". Och alla hade hjälp henne till sängs medans jag,suckande gått till mitt rum och satt på musik på högsta volym.
Jag drar ett djupt bloss av ciggaretten jag har i handen.Suckar.Fimpar ciggen och tar en ny. Tar fram mobilen och slår en etta och hör Davves muntra röst.
VA VILL DU?
VARFÖR SÅ OHYFSAD? HAR DET HÄNT NÅGOT?
FÖRLÅT…JAG ÄR BARA SÅ LESS PÅ ALLTING…EFTER ALLT..DUVET…
MM…
MEN VAD VILLE DU? DU RINGDE JU TROTS ALLT..
KAN VI INTE GÅ UT IKVÄLL? ALLA TRE. TA EN PIZZA ELLER NÅT OCH RINGA EFTER SNUBBEN…
HAN HAR SLUTAT LANGA.
VA SÄGERU!?
ITS TRUE.HAN ÅKTE DIT I GÅR.
ALLTSÅ HAR VI INGEN ÖL ELLER CIGG?!
TARE LUGNT…CHILLA, DET HAR KOMMIT EN NY SOM HAR SAKER..JAG HAR KOLLAT UPP HAN OCH HAN VERKAR SCHYSST. SCHYSSTA PRISER OCKSÅ…
OKEJ..MEN SKA VI SÄGA IKVÄLL KLOCKAN 18 DÅ ELLER?JAG MESSAR TOM OM DET…
OK…SEN DÅ?
SEN….*SUCK* SEN GÅR VI HEM TILL MIG…
OKEY…LÅTER NICE.. SES DÅ..
VÄNTA! DAVVE…HAR …..HAR DU NÅGONSIN TÄNKT PÅ SJÄLVMORD?....
*SUCK* JAA….DET HAR VÄLL ALLA…OCH DIG BEHÖVER JAG VÄLL INTE FRÅGA ANTAR JAG?...
NÄE…MEN HAR DU…HAR DU LIKSOM SKRIVIT ETT TYP…AVSKEDSBREV?....
NÄE…SKULLE VILJA, MEN JAG VET ATT JAG INTE SKULLE FÅ FRAM NÅT…MEN HADE TÄNKT ATT SKRIVA EN LITEN LAPP…
OK…VET DU OM TOM HAR GJORT DET?
DET BORDE VÄLL DU VETA?
NÄE…VI HAR INTE SNACKAT OM SÅNNT…DET ÄR SYND..
TROR DET….HAN ÄR VÄLL LITE DEPP HAN OCKSÅ…MEN MÅSTE DRA NU….TYP…SES SNART.. Säger han till slut och lägger på. Jag suckar och går in igen.Det knackar på dörren. Därute står Julle &co. Jag öppnar.
-Nämen HEEEEJJJ!!!!! Det var längeseeeeen!!! Men du…ser du vad det är för matreal på golvet? Frågar Julia och jag vet nog vad som väntas..Rycker på axlarna,ser hur alla ler och känner en otrolig smärta när mitt huvud dunkas ner i marmor golvet. Jag vaknar när klockan är halv sju. Jag har varit avsvimmad i 3 timmar. Jag tar på mig jackan och rusar ut i parken där två sura killar står och väntar på mig.
-Och du har varit?....
-Fick en smäll i golvet bara… Harni med er ölen?
-2 back med starköl! Säger Davve och håller triumferande upp backarna i luften.VI har redan tagit tre fördrinkar!
-Okey, då tar jag tre jag också då! Säger jag medans vi lägger oss i det våta gräset under några träd.Vi ligger där hela natten och super oss fulla. Som tur är får inte Davve spunk och vi somnar tätt intill varandra klockan halv åtta.Det var den bästa kvällen jag haft i hela mitt liv.Bara vara med sina bästa polare. Den här natten skulle vara min sista, det visste jag.Det var därför jag äntligen bestämde mig, innan jag somnade, att just den dagen skulle vara min sista.
Kommentera för mera;)
Comment the photo
meeeeeeer kvinna!<33333333
mer kmr när fler läst;)<3
mer kmr när fler läst;)<3
19 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/444488309/
Visa toppen
Show footer