May
Saturday 13 August 2011 photo 2/134
|
2
Musiken ekade inifrån och vi stod alldeles vid ingången. Jag andades lugnt, det här var vanligt, att vi smög oss in på fester och drack oss fulla så vi slapp skolan nästa dag.
-Tjena, vi är bjudna…börjar Ost.
- Vadå? Tror du dom BJUDER IN folk på VIP fester??? Är du helt pantad eller? Visa VIP korten eller stick härifrån i en polisbil! Ryter vakten och Ost far upp med händerna i luften.
- Okay, okay! Säg det till Tom…muttrar han och vänder sig om och nästan precis efter det hör vi en röst bakom vakten…
- Tjena! *en konstig konversation på tyska* Kom! Du…eeeh…..Emma!! Kom in vetja! Ta med dig din kompis där till höger…! Säger Tom och jag kollar nästan chockat på honom. Ost och Dressing kollar häpet på oss.
- Äh, kom in ni också! Säger Tom sen och håvar in oss till festen som för längesen börjat…
I ett litet hörn finns en skinnsoffa där tre killar, en med långt brunt hår, en med kort blont snaggat och en med sitt svarta hår utstått åt alla håll. Han med det svarta håret såg också bra ut, men inte lika snygg som Tom….Det var också han som sagt att Tom gillat mig vid signeringen…
- This is Gustav, our drummer, and Georg, our bassist, and my little twinbrother Bill, the singer! Presenterar Tom och låter oss skaka hand med alla innan Bill låter oss slå oss ner bredvid dem. Och helt av en slump hamnar Bill bredvid Alex och jag (såklart) bredvid Tom.
- Vad heter ni, och vart kommer ni ifrån då? Frågar Bill nästan direkt, på engelska.
- Jag heter Oscar, det här är Deborah, hon du sitter bredvid nu heter Alexandra och hon som Tom snappat upp heter Emma! Och vi kommer bara härifrån! Det är ganska nära faktiskt… Ni då? säger Ost självsäkert, som om han inte visste att han satt och snackade med ett par kändisar…(!!)
- Okay! Vi kommer från Tyskland, Magdeburg om man ska vara exakt…säger Bill.
- Jaså? Ehm…ursäkta…men jag måste bara ta en öl….mumlar Ost och lunkar iväg till baren.
- Äh, jag ska väll också till å dra, vill du dansa förresten? Frågar Gustav Dressing. Hon nickar glatt på huvudet och följer honom ut på dansgolvet.
- Vill fröken ha en drink? Frågar Tom och flörtar en aning hett med mig. Jag bara ler lite fånigt tillbaka.
- Jao, det skulle vara gott…säger jag och följer honom till baren där Ost fastnat med någon blondin. Tom beställer något på tyska till bartendern och räcker mig sen ett färgglatt glas med grön, blå och röd färg.
- Oj, vad kan detta vara? Frågar jag lite misstänksamt.
- Haha, ta det lugnt, jag skulle aldrig droga ner en sån vacker tjej som du…säger han och drar mig ut på dansgolvet och börjar dansa.
- Kom igen då! Jag vet att du kan dansa! Säger han när jag märker att jag inte dansar så värst mycket. Jag var inte en sån där danstyp och den senaste gången jag dansade riktigt var på ett bröllop för 6 år sen.
- Jag kan inte dansa!! Säger jag och rodnar lite lätt.
- Joho, alla kan dansa! Säger han och räcker ut tungan och dansar lite till innan han märker att jag fortfarande inte dansar. Han drar mig bort till en korridor med många dörrar.
- Vad gör vi här? Frågar jag och ler lite retligt. Han ler likadant, fast sexigare tillbaka och han tar ett stort steg mot mig. Våra läppar möts och väldigt snart dansar våra tungor tillsammans….
BILL
Ah! Äntligen i Sverige! Vi hade signerat fansens saker tidigare och skulle nu ha en liten VIP fest. Och jag var alldeles säker på att Tom skulle bjudit in tjejen han tidigare träffat av en slump när han signerade saker utanför Globen. Tjejen han hade träffat skulle varit väldigt snygg, haft en cool stil och haft vackra ögon, eller rättare sagt, "ögon som en ängel" (för att citera honom). Jag hade faktiskt också sett, och signerat henne, och jag kunde hålla med honom om att hon var rätt snygg och så, men inte någon jag skulle vara tillsammans med.
Och jag hade såklart rätt, Tom hade sett henne utanför när hennes ena vän försökte komma in. "Han trodde nog det var en vanlig fest", hade vakten sagt. Och det var ju lite komiskt i och med att de redan visste vilka vi var, men inte var fans…Allt var en aning komplicerat, men jag visste i alla fall att när jag såg tjejens vän, fick jag anstränga mig att inte le som ett stort förälskat fån…
Hon var tjejen jag skulle ha. Alexandra. Eller Alex, som hon föredrog att kallas.
-Så…vad gillar du att göra då? Frågar jag och slår mig själv i pannan för den dåliga frågan…Dumma Bill, fy vilken dum fråga! Nu framstår du ju som ett stort FÅN! Hon fnissar till och kollar lite nervöst på mig. Kanske jag hade lyckats fånga hennes hjärta ändå?
- Mja…inte mycket…Man hinner ju inte så mycket när man går i skolan hela dagarna….säger hon och suckar lite. Men jag gillar att…ha kul! Säger hon till slut och skrattar. Hon var väldigt glad och verkade en aning spontan. Det älskade jag. Hon såg spännande på mig.
- Du då? Frågar hon plötsligt. Jag rycker till och skrattar.
- Ehm…Ja…Det jag gör! Du vet… spela musik! Säger jag lite dumt och skrattar.
- Vill du ha något från baren? Frågar jag sen.
- Näe, jag är för trött för det nu…Men kanske sen…! Säger hon och ler lite fånigt mot mig. Jag fnissar till och försöker hålla mig från skratt, inte för att jag tyckte hon var fånig, utan för att jag riktigt kände hur kärleken sprudlade inom mig. Plötsligt ser jag min bror några meter bort som går in till korridoren där alla toaletter och loger låg.
- Jaså, din bror är på hugget? Skämtar Alex och skrattar.
- Haha, ja…säger jag och kollar lite oroligt bort mot honom när han stänger dörren. Jag hoppades innerligt att han visste vad han gjorde, för om han krossade hennes hjärta, skulle jag aldrig mer få se Alex igen…
Värd en kommentar?:D<3
I ett litet hörn finns en skinnsoffa där tre killar, en med långt brunt hår, en med kort blont snaggat och en med sitt svarta hår utstått åt alla håll. Han med det svarta håret såg också bra ut, men inte lika snygg som Tom….Det var också han som sagt att Tom gillat mig vid signeringen…
Och jag hade såklart rätt, Tom hade sett henne utanför när hennes ena vän försökte komma in. "Han trodde nog det var en vanlig fest", hade vakten sagt. Och det var ju lite komiskt i och med att de redan visste vilka vi var, men inte var fans…Allt var en aning komplicerat, men jag visste i alla fall att när jag såg tjejens vän, fick jag anstränga mig att inte le som ett stort förälskat fån…
Hon var tjejen jag skulle ha. Alexandra. Eller Alex, som hon föredrog att kallas.
Comment the photo
Mera!!=D<33
29 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/biancadumbo/456108799/
Visa toppen
Show footer